Snart ska man iväg till min lilla vän Elin och sova där med min goa vän Louise :D <3
Jag har funderat en hel del på det där med vilken makt ens vänner har över en utan att man vet om det.
Det är inte så att de styr en och säger vad man får och inte får göra, men vi försöker alltid till det yttersta att va våra vänner till lags och se till så att de inte blir besvikna på oss, se till så att de inte ska lämna oss eller blir ledsna på grund utav ens handlingar.
Det är lite roligt att den som man borde kunna vara sig själv med till hundra procent ibland kan bli den som du är rädd för att vara dig själv med.
Vi lever hela tiden på rädsla, vi lyder våra föräldrar och kommer hem innan det är mörkt för ände sedan vi var små har de skrämt upp oss med berättelser om vad som finns i mörkret, vilket gör att vi blir rädda för att vara ensamma med mörkret och därför lyder vi föräldrarna.
Hela våran existens bygger på rädslan, för när vi säger att vi är modiga så är det för att vi går emot våran rädsla och då är det ju rädslan som styr oss till att bli modiga, inte sant?
Så det kanske är rädslan för människan vi har bredvid oss som gör så att vi blir så goda vänner?
Vi har ständigt folk som styr oss, med hjälp av våran rädsla för att något ska gå fel. Vi är rädda för att det ska gå så fel så att det till sist inte kan gå mer fel.
Det kanske är därför vi vill vara våra vänner till lags, för vi är rädda att det ska gå så fel så vi förlorar dem och vad är vi utan vänner, familj, partners?
Vad gör oss till människor om man skulle ta bort kärleken och medkänslan till andra människor?
Det kanske är därför vi är så stränga mot oss själva och mot de vi gillar, för att vi vet inte hur vi ska kunna visa det på ett bra sätt utan att tappa bort oss själva, vi vill visa dem att vi alltid kommer finnas här och därför blir vi kontrollerande och då bygger vi upp en omedveten rädsla hos oss själva och hos våra vänner.
Det kanske behövs rädsla i en vänskap för att den ska fungera.
Jag fick höra en gång att allt består av 75% positivt och 25% negativt.
Då ska vi se om det stämmer:
Vänskap: Vi skrattar och har roligt när vi träffas men det finns alltid något som man irriterar sig på, man säger det, man börjar bråka, man blir sams, man fortsätter skratta som om ingenting har hänt. Jo, det skulle jag väl säga att det är 75% - 25%
Kärlek: Man är kär, pussas, kramas, lalala, man börjar bråka för att den ena inte vill göra det, man pratar inte med varandra på nån dag, man saknar varandra, man blir sams och man slafsar mule igen. Jo, 75%- 25%
Skolan; Man har kul på raster, man är bra i vissa ämnen, man får ett prov i det ämnet man är sämst på, man blir förbannad för det gick skit, man får tillbaka ett prov man gjort tidigare och det gick bra..... mjo, 75% - 25%
Då vet vi det, vi måste bråka och frukta för att kunna finna det vi alltid söker efter vilket är kärlek, vänskap och förståelse,
Så har du en vän som du vet inte skulle gilla till exempel den musik du lyssnar på så lyssna på den när kompisen är med för när du väl gjort det så är det problemet ur världen eller hur?
Tack för hjälpen, hoppas någon förstod vad jag svamlade om :)
se ya!
--MG
