Hehehehehe, hej jag kan inte skriva för jag har inte sovit nått xD

Finns det något bättre att koppla av på än att åka till en av världens vackraste platser och bara umgås med några av världens skönaste människor? Ne, jag tror faktiskt inte det. Det faktum att platsen bär på en hel mängd med glada minnen gör inte saken sämre precis!
   En tös som egentligen borde sitta och plugga svensk historia från Gustav Vasa till Bernadott tänker nu ta och lata sig fram till på söndag eftermiddag bara för att hon kan! (fast det kan hon ju inte.... O.o?)
   Avkoppling men skön musik, lite härlig skrivning och kanske någon bra film, vi toppar detta med en fruktansvärt god apelsin, lite godis och massa bilder från en av mina roligaste somrar någonsin, fick alla bilder idag på två CD:s :D
 

Huvudet är en väldigt fascinerande plats, jag skulle vilja ta en resa genom hjärnan. Hur ser det ut?
Jag ville se den som i en tecknad film, där allt är färgstarkt och försåtligt trots att det inte finns någon logik i över huvudtaget!

När man kommer hem från en övernattning med folk, när man inte sovit något alls. Första gången man ens försökte somna var halv sju på morgonen, man somnar vid sju och går upp halv nio. Sedan springer man runt, är allmänt galen och glad och pratar som aldrig förr.
  Det är i sådana stunder som man vet att man lever och det är då alla de där roliga tankarna och dikterna försvinner ur ens huvud för då är man för medveten om att leva här och nu, så jag har kommit fram till att alla som är duktiga på att skriva eller duktiga på dans, musik, skådespela, göra film, alla är lite smått galna.
  Hade dessa människor inte varit lite smått galna hade de inte kunnat utföra sina yrken med en sådan genomtänkthet utan att faktiskt ens behöva tänka på den.
  Ne nu svamlar jag bara som vanligt... vem blir förvånad, jag tror inte jag någonsin fått ut något vetigt här!

Vad ska vi med modet till?
De kommer bara ändras.
Vad ska vi med vänner till?
De kommer bara försvinna.
Vad ska vi med planer till?
De kommer bara att störas.
Vad ska vi med mat till?
Vi kommer ju ändå bara bli hungriga?
Vad ska vi med ögon till?
Jo se att allt finns av en mening!

In i framtiden!

Nu fattar man verkligen att man lever under 2000 talet när läraren har lektion med två klasser samtidigt med hjälp av Skype. Inte det trevligaste ljudet, men det är alltid kul med ett nytt sätt att lära sig på :)
Skriver mer senare idag, förhoppningsvis :D

 --MG

Vad kan man kalla för respekt?

Äntligen är man tillbaka i skolvimmlet! :D
Jag kan ärligt säga att jag är glad att lovet är över och att skolan är igång igen, trots att det blev en brutal start på terminen. Men, men, det är inte värre än att man kan klara av det med :)
Håller på med en ny berättelse, den är rätt lång och jag hoppas på att den ska bli bra, jag kanske lägger upp den någon dag...... men det är inte bestämt än.

Nu ska vi gå in i mitt lilla huvud och se vad det är jag har funderingar över nu då, finns det något intressant som jag kan dela med mig av till världen utanför? Jo det finns det väl, om ni tycker det är intressant så läs vidare!
Jag har börjat fundera över vad det innebär att ta hänsyn och ha respekt för andra. Vad är egentligen att visa respekt? Är det att sätta andras välbefinnande och värderingar främst när man möter personen eller är det att vara sig själv men att alltid ha de som är runt en i sina tankar?
  Man kan säga att det är respektlöst när det är högljut i ett klassrum när man försöker jobba och man kan säga att det är respektlöst att slänga en present man har fått. Men vad händer om man själv mår bättre av att vara högljud eller ha det högljut runt om kring sig och vad händer om man inte mår bra av att se den presenten, ska man ändå avstå från det som gör så att man själv mår bra bara för att någon annan ska få må så bra som möjligt?
   Kan man kanske komma på en kompromiss, att man kan få vara hundra procent sig själv när man endast är med sig själv. Det är ju enbart då man bara kan vara helt sig själv eftersom att vi ändrar oss beroende på vila människor vi är med eller möter, fast vi gör det kanske inte medvetet.
   Vad är rätt sak att göra? Kan man göra det rätta om det rätta är att bortse från sig själv och tänka på alla andra. Alla kanske inte alltid kan göra det men man kanske kan göra det någon gång. Men i slutändan är vi överlevnads djur, vi lever på instinkter och vi är väldigt själviska av oss trots att vi kanske ser oss som väldigt generösa och andra kanske också gör det men i grund och botten är vi alla små egoister.
   Så vad är då att ha respekt och visa hänsyn? Är det att vara sig själv eller att vara någon annan? Finns det något som kan göra så att alla får det som de själva vill eller kommer vi alltid att leva bland missförstånd och aggression enbart för att den ena inte tycker att den andra visat tillräckligt med respekt?
   Jag tror inte att det vi kallar för respekt är något man kan be att en annan människa ska visa för en, jag tror snarare att det är något man självmant måste visa inför andra för att kunna få deras respekt. Det kanske är svårt för den tysta att visa respekt för den gapiga, men alla har sina områden där man vill bli respekterad och om vi lär oss genom handling som små kan vi göra det som stora också. Eller hur?

Nu tror jag att jag har svamlat färdigt för idag :)
Tack för att ni läste :D
--MG

Folk är totalt blåsta!

Jag satt och kollade igenom folks hemsidor när jag sedan började kolla på gamla goa bilddagboken som du heter typ dayviews och så kollade jag på bilder som en lillasyster till en gammal klasskompis till mig lagt ut.
   Hon är ett fan av bland annat Justin Bieber och hon skrev något om en tatuering och jag kände att jag var tvungen att se var det var. Så jag tog upp gamla hederliga google och sökte på bilder och hittade massa dårar som seriöst tatuerat in hans namn på sina armar och en hade skurit in; Justin Bieber I love you.
  Vad är det för dårar som gör sånt eller, jag tycker synd om grabben, jag menar hade jag varit kändis hade jag inte velat att någon tatuerade eller ristade in mitt namn på sin kropp, det är lixom..... läskigt. Och hur intelligent är det egentligen? Man kan väl älska hans musik och så utan att skriva hans namn på sin kropp eller?
    Sammanfattning av detta och annat som jag fått upptäcka idag är detta; Folk är totalt blåsta!
Ha en trevlig dag! :D
--MG

Människor är som alkohol!

Jag började fundera rätt mycket på en sak idag: Vilka utav de människor som vi träffar idag kommer ha betydelse för oss i framtiden? Först tänkte jag, men det är rätt lätt att svara på den frågan, de är ju de människor som vi gillar och inte gillar, de som gör oss lyckliga och de som sårar oss. Fast efter en stunds tänkande kom jag på en sak som jag inte tänkt på så ofta, som jag inte tror speciellt många tänker på så speciellt ofta.
   Det är inte bara de människor vi träffar varje dag eller de stora händelserna i livet som kommer att se till så att din framtid blir som den blir. Det är ju även de människor du kanske aldrig har sagt ett ord till, du har bara sett denna människa på stan en gång och sett något hos honom eller henne och helt plötsligt börjat tänka om.
  Det finns de som man kanske aldrig har sett ens som helt plötsligt, när du möter denna för första gången i dit liv säger till dig; "du har hjälpt mig att ändra på mitt liv och gett det en helt ny mening igen, tack!"
  Är inte det konstigt, att man faktiskt kan ändra en människas sätt att se på livet enbart genom att vara sig själv? Är det inte underligt att bara genom att säga, skriva eller ha på sig saker som känns rätt så kan man ändra en annan persons hela universum, aningen positivt eller negativt, det vet man aldrig, men vi gör det ständigt.
   Vart vi än går så påverkar vi varandra, jag bli påverkad av dig och du blir påverkad av mig, man kan säga att människor är som alkohol. Vi påverkar varandra dagligen och ibland så gör det tillvaron lite enklare och gladare och ibland så krossar det en helt totalt och gör livet till ett litet eget helvete, man får bara hoppas på att personerna som man påverkar negativt har någon som är väldigt bra på att påverka dem positivt.

   Vem vet, mitt svammel här kanske kan vara till hjälp för någon annan än mig själv. Jag hoppas det i alla fall! Livet är som en blomma, vi behöver näring och värme för att kunna överleva och vi vissnar när ingen bryr sig om oss.

--MG

Något att tänka på!

Jag brukar fundera på många olika saker, en av de saker jag funderar mest på är livets mening. Så en vanlig lördagkväll i januari satte jag mig ner och tittade på Sex and the City, faktum är att jag hade ett maraton.
    Ska jag vara helt ärlig så är den där lördagskvällen ikväll. Jag funderade ett tag på det och sedan slog det mig. Jag funderade på om vi kanske levde för att, vi lever bara för att leva. Men när jag funderat vidare kom jag på två anledningar till att jag lever mitt liv som jag gör.
    Dels för att få leva, men även för de som ska leva efter oss men den största anledningen till att vi lever, enligt mig, är för att få upptäcka vad som ska hända imorgon. Vad kan egentligen vara viktigare, mer spännande och mer upplyftande.
    Jag kan bara ställa en fråga till mig själv och till er som faktiskt orkar läsa det jag skriver, vad kan någonsin vara viktigare och en större dragkraft än att få veta vad som kommer att hända imorgon? Vad kan få en att sätta stopp för sitt äventyr?
    Händer något som är jobbigt eller deprimerande ta bara tag i din egen krage och sätt lite fart på ditt äventyr, vem vet, det kanske händer något som gör så att du alldrig vill lämna den plats som du precis satt dina fötter på!
--MG

Nått att tänka på!

Snart ska man iväg till min lilla vän Elin  och sova där med min goa vän Louise :D <3

Jag har funderat en hel del på det där med vilken makt ens vänner har över en utan att man vet om det.
Det är inte så att de styr en och säger vad man får och inte får göra, men vi försöker alltid till det yttersta att va våra vänner till lags och se till så att de inte blir besvikna på oss, se till så att de inte ska lämna oss eller blir ledsna på grund utav ens handlingar.
Det är lite roligt att den som man borde kunna vara sig själv med till hundra procent ibland kan bli den som du är rädd för att vara dig själv med.
Vi lever hela tiden på rädsla, vi lyder våra föräldrar och kommer hem innan det är mörkt för ände sedan vi var små har de skrämt upp oss med berättelser om vad som finns i mörkret, vilket gör att vi blir rädda för att vara ensamma med mörkret och därför lyder vi föräldrarna.
Hela våran existens bygger på rädslan, för när vi säger att vi är modiga så är det för att vi går emot våran rädsla och då är det ju rädslan som styr oss till att bli modiga, inte sant?
Så det kanske är rädslan för människan vi har bredvid oss som gör så att vi blir så goda vänner?
Vi har ständigt folk som styr oss, med hjälp av våran rädsla för att något ska gå fel. Vi är rädda för att det ska gå så fel så att det till sist inte kan gå mer fel.
Det kanske är därför vi vill vara våra vänner till lags, för vi är rädda att det ska gå så fel så vi förlorar dem och vad är vi utan vänner, familj, partners?
Vad gör oss till människor om man skulle ta bort kärleken och medkänslan till andra människor?
Det kanske är därför vi är så stränga mot oss själva och mot de vi gillar, för att vi vet inte hur vi ska kunna visa det på ett bra sätt utan att tappa bort oss själva, vi vill visa dem att vi alltid kommer finnas här och därför blir vi kontrollerande och då bygger vi upp en omedveten rädsla hos oss själva och hos våra vänner.
Det kanske behövs rädsla i en vänskap för att den ska fungera.
Jag fick höra en gång att allt består av 75% positivt och 25% negativt.
Då ska vi se om det stämmer:
Vänskap: Vi skrattar och har roligt när vi träffas men det finns alltid något som man irriterar sig på, man säger det, man börjar bråka, man blir sams, man fortsätter skratta som om ingenting har hänt. Jo, det skulle jag väl säga att det är 75% - 25%
Kärlek: Man är kär, pussas, kramas, lalala, man börjar bråka för att den ena inte vill göra det, man pratar inte med varandra på nån dag, man saknar varandra, man blir sams och man slafsar mule igen. Jo, 75%- 25%
Skolan; Man har kul på raster, man är bra i vissa ämnen, man får ett prov i det ämnet man är sämst på, man blir förbannad för det gick skit, man får tillbaka ett prov man gjort tidigare och det gick bra..... mjo, 75% - 25%
Då vet vi det, vi måste bråka och frukta för att kunna finna det vi alltid söker efter vilket är kärlek, vänskap och förståelse,
Så har du en vän som du vet inte skulle gilla till exempel den musik du lyssnar på så lyssna på den när kompisen är med för när du väl gjort det så är det problemet ur världen eller hur?
Tack för hjälpen, hoppas någon förstod vad jag svamlade om :)

se ya!
--MG