Dagens ämne: Identitet!

Vår identitet förknippar mycket med bland annat utseende och personlighet, men även vad vi har för intressen, mål och önskningar. Under tonåren är det många som är osäkra på sin identitet och med sig själva, det är oftast då man får kämpa som mest för att hitta sin plats i världen och med att vara nöjd med, och acceptera sig själv. 
   Tyvärr så finns det många som dömer folk utifrån en aspekt i personligheten och personen. Till exempel om man har en "avvikande" sexuell läggning, alltså om man är homo, bi eller transsexuell. Men även sånt som vikt och kläder gör så att många blir mobbade och utstötta och som den utsatta tar man det som att det är fel på dig och inte på de andras sätt att se dig, vilket inte är speciellt konstigt. 
   Jag har aldrig förstått hur man kan döma folk så fort på en liten detalj som i det stora hela inte spelar speciellt stor roll. Okej, vem man faller för kanske spelar ganska stor roll, men ändå inte tillräckligt för att det ska vara en anledning till att placera alla i ett och samma fack.
   Som Carrie Bradshaw i the Carrie diraris säger till sin vän Walt; "Om det är den du är så är det bra, för du är bra!" Man ska aldrig skämmas och må dåligt över den man är och hur man ser ut, för det är den du är och det finns alltid någon som gillar dig för den du är och vem är du helst till lags, vem vill du ska kunna gå och vara stolt? Den som trycker ner dig? Eller den som älskar och stöttar dig? Antar att alla ser samma svar framför sig. 
   Med detta vill jag bara upprepa en liten sak som jag kommenterade på en tjejs facebook status, där hon tog upp olika saker som hon blivit kallad och mobbad för och en av de saker hon blivit kallad var idiot och detta satte igång tankarna i mitt huvud. Denna tjej står mig rätt nära så jag ville gärna skriva något, men jag visste inte vad, men till sist bestämde jag mig för att bojkotta alla kommentarer som "finns för dig", "skit i dem, de är dumma i huvudet" eller "de kan inte döma någon innan de lärt känna en". Ne, det jag skrev var; "Den som obefogat kallar någon annan för idiot, är den största idioten" för det tycker jag verkligen, har man ingen anledning till att kalla någon idiot så ska man låta bli. Som Stampes pappa brukar säga "Om du inte tänker säga något bra, så säg ingenting alls!" (Beroende på tillfälle).
-- MG

Dags att bara vara jag!

Jag har alltid varit en person som ändrat på mig för att behaga de runt mig, men varje gång jag gjort det har jag till sist upptäckt att det inte blivit som jag velat (rätt självklart). Detta har lett till att jag velat att andra ska ändra på sig för min skull, för att bevisa för mig att jag är bra som jag är och att de skulle göra allt för mig (mycket korkat). 

   Nu, 18 år gammal/ung, har jag kommit på att detta är ett mycket dumt beteende för jag skadar både mig själv och de som jag älskar och bryr mig om. Så se upp världen, jag ska försöka vara mig själv nu, till 110%. Denna resa kan bli extremt känslomässigt ansträngande, både för mig och er, så hoppas att ni är beträdda på att jag tänker lära mig att vara mig själv och älska och acceptera det, precis som mina vänner redan gjort! 

-- MG

Tre nya kärlekar!

Min blus och hatt som jag beställde från Fokiwa har äntligen kommit! <3 Och den nedre bilden är en bild på min nya drog! Cappuccino-Frappino, det är en cappuccino som är mixad med is och grädde uppe på, så gott!! Så är ni på espresso house någon gång så måste ni testa den eller den men mango och mynta, den är också super god! <3 

Tre guldkorn i en industri som falnat!

Hej hallå! Igår satt jag och min storasyster och kollade på animerade filmer! (vi är 18 respektive 21 år gamla). Vi såg på How to train your dragon och Rise of the Guardians och några dagar tidigare såg jag på The Croods med två kompisar.
   Jag har under ett par års tid varit lite skeptisk mot nya animerade filmer, jag har inte riktigt tyckt att de hållit samma standard som de gamla filmerna gör. Men detta har jag fått äta upp efter att ha sett dessa tre filmer. Hysteriskt roliga, super charmiga och dö fräna alla tre. 

   The Croods var full av charm och hade en rätt söt historia om hur grottmänniskor försöker ta sig till imorgon. De tror nämligen att imorgon är en plats.Som om intedetta vore nog så måste familjen Crood lägga all tilltro till en främling för att kunna överleva. Våra kontinenter håller på att bli till och de måste fly från sitt hem, genom okända marker, för att ta sig till vad de kallar för imorgon. Den lockar fram till mycket skratt och är riktigt fantasi full.
  

 How to train your dragon var en av de sötaste filmerna jag sett i mitt liv. Människorna i byn blir ofta attackerade av drakar och hövdingens son är en odugling. Men han lyckas bli vän med en av de mest sällsynta och farliga drakarna som finns. Draken döper han till Toothless, eller Tandlös. Toothless är mycket försiktig av sig, men samtidigt väldigt nyfiken och med tiden får Hicka (pojken) och Toothless ett särskilt band som bringar fram tårar i alla som är gråtmilda av sig. 

   Rise of the Guardians handlar om massa legender som vi får höra talas om under barndomen. Här jobbar Tomten, Påskharen, Tandfen och Mr Sandman (Jon blund) sida vid sida som väktare för att se till så att barnen inte slutar tro, men en man försöker stoppa dem The Boogiman. Han är en karaktär som svenska barn inte hört talas om så mycket, så för att ni ska förstå så är han rädslan och mörkret, han kallas för Pitch, eller Beck (Pitch blac/becksvart). Det är The man in the moon som bestämmer vilka som ska bli väktare och en ny väktare skall nu väljas och detta är Jack Frost. Detta är nog min favorit av de tre filmerna. Den var så mysig men samtidigt fylld av spänning och mycket lärorik och samtidigt hysteriskt rolig! 
   Jag tycker alla borde se dessa tre filmer! Tummen upp för filmindustrin, ni har äntligen skärpt till er, ett tag var jag lite rädd för hur det skulle gå (mvh flickan som älskar tecknat).
-- MG

Kan detta vara meningen med livet?

Vi vet inte vart vi är på väg, eller vart vi kommer att hamna sen. Men det enda som räknas just nu är att vi är lyckliga där vi är. Man skulle kunna säga att det är vad livet går ut på, att strunta i det som varit och det som kommer och bara vara lycklig med det du har. 
   Jag kan komma på miljoner anledningar till att oroa mig och fundera över framtiden, men vad hjälper det mig att undra vad som kommer sen. Jag lever nu, inte imorgon, inte igår, utan just nu så då är det lika bra att leva fullt ut i varje ögonblick. 
   Trots att det kan vara tungt och jobbigt ibland så är det viktigt att man hittar något att vara glad över innan man somnar på nätterna. Så länge du vaknar och somnar glad och nöjd med livet så är det ingen större fara. (Morgontrötthet och irritationer över skola/jobb räknas inte). 
   Det är viktigt att se det man har. Inte bara det man har haft eller det man vill ha, utan det som faktiskt är hos dig just nu. Kan man inte det, är det nästan lika så bra att börja med det nu! Alla vet vad de vill, hur de vill att deras liv och framtid ska se ut, men vi kan aldrig bestämma över den, bara försöka påverka den och det bästa sättet att påverka den så att du får så mycket som möjligt av det du vill är att vara glad för det du har nu. 

-- MG

Find your inner "Pussycat Doll"

När jag satt och sappade på tv så såg jag lite på ett avsnitt av The real housewives of O.C, där en av kvinnorna (vet inte vem) firade sin födelsedag genom att hyra en klubb och även The Pussycat Dolls. Jag tror de flesta minns de sexiga burlesque tjejerna som var megapopulära för ett par år sedan. Meningen med det hela var att hon och alla andra kvinnor i lokalen skulle hitta sin inre "Pussycat Doll".
   Jag håller med henne. Jag tror att alla måste hitta sin inre "Pussycat Doll". Den sexiga och självsäkra kvinnan som inte viker sig för att visa upp vad hon kan och vad hon har. Detta innebär inte att alla måste gå omkring i korsett och skreva, eller att man ska börja ligga runt, utan att man ska våga. Tänk om man bara vågar vara lite fräck ibland, vad mycket man skulle kunna utforska. 

   Burlesque är något som alltid tilltalat mig. Dels för att dåtidens burlesquedansare var de som hade kvinnligast former, typ som Marilyn Monroe, men även för att jag älskar stilen. Den är sexig, men samtidigt kvinnlig, den är lite slampig, fast med tydliga gränser. Det är en showstil utan de där pinsamma "hussh hussh" bitarna. "Du kan inte göra si... du kan inte göra så...". Inom burlesque är allt tillåtet och möjligt, så länge som man håller det på en anständig nivå och inte går ner för hårt på det slampiga. ("se-men-inte-röra") Som vi kan se i Christina Aguileras film Burlesque så är inte meningen med burlesque att man ska strippa och ligga med flera män på en natt, utan att underhålla. 
   Därför vore det inte helt fel om man fann sin inre "Pussycat Doll". Det är inget fel med att vara förförisk och sexig, det enda man måste komma ihåg är att man ska hålla det anständigt, men fräckt, inte smutsigt, inte slampigt, men lite retligt. För visst finns det inget roligare än att reta upp folk när du vet att det är du som har övertaget? 

   

Så, Ladies, ut och hitta er inre "Pussycat Doll!"
-- MG

Tummen upp för The Carrie diaries!

Jag är en sex and the city tjej. Jag älskar både serien och filmerna, karaktärerna, storyn, tanken på att det finns folk som lever sådana liv och tanken på att det är så långt ifrån vad jag har men ändå så nära.
   I år kom en ny serie ut; The Carrie diaries. Den handlar om Carrie Bradshaw, huvudpersonen i Sex and the city, fast här är hon en sextonårig oskuld, långt ifrån Manhattan, lyxen och pengarna. Hon är en helt vanlig tonårstjej. Allt utspelas under början av 80-talet, så man kan minst sagt säga att serien är färgsprakande och då inte bara när det kommer till klädseln, kärleksproblemen är något som man inte kan tänka sig skulle hända i verkliga livet för det är alldeles för många människor som är intrasslade i ett och samma problem. 

   Men det jag tycket allra bäst om med serien är att tjejgänget inte är det perfekta tjejgänget där alla är snygga, även den smartaste, eller att alla är jämnlånga. Carrie och hennes två bästa vänner ser helt olika ut, Carrie är minimalt liten med världens största fluff till hår och en markant flickig stil. Hennes kompis Mouse är den smarta tjejen, med kort svart hår och den typiska klädstilen som smarta tjejer brukar ha i serier... sen har vi Maggi, den långa tjejen, med det långa svallande håret och mer vardagliga klädstilen. När Maggi kramar Mouse och Carrie så kan hon lägga sin haka på deras huvuden, vilket är en sådan sak som jag får göra med mina tjejkompisar. 
   Det är så irriterande att alla serier som handlar om tonårstjejer har samma tanke och standard gällande tjejernas längd och utseende "Kopia". De ska alla se ut som kopior av varandra, vilket är långt ifrån hur det oftast är, så det är skönt att se en serie som visar att alla tjejer inte ser lika dana ut. 
-- MG