Jag är väldigt stolt över texten nedanför så läs den gärna! :)
Finns det något vi inte kan köpa idag?
Många brukar svara kärlek, vänskap och lycka. Men de är ju inte riktigt sant, folk köper sig kärlek, vänner och lycka varje dag. Nu anser säkert många att dessa vänner, denna kärlek och denna lycka inte är äkta. Men det var heller inte det som var frågan, frågan löd inte Finns det något äkta vi inte kan köpa idag, utan helt enkelt Finns det något vi inte kan köpa idag?
Ska jag vara ärlig tror jag inte det finns något som inte går att köpas för pengar längre, bara att vissa saker ligger på ett så ofantligt stort belopp att vi aldrig skulle klar av att betala det, men man kan fortfarande köpa det.
Vi blir allt mer giriga med åren. När man var liten och hade sin första pojkvän eller flickvän räckte det oftast med att man skicka över en lapp till den andre i klassrummet med texten "Du är söt!" på för att få den andre att rodna och bli rödare än läppstiftet på bordellflickornas läppar.
Fick man en nalle på alla hjätrtans dag flög man fram som en skollad harpun och fick man en kram innan man gick hem från skolan var det jätte coolt och kom det helt plötsligt en puss, ja jisses, då var inte kyrkklockorna långt borta inte.
Men nu, ja nu är det lite annorlunda.
Nu skall en kvinna ha smycken, gärna av den lite dyrare sorten. Mycket glitter, pärlor och självklart så måste det vara i äkta silver eller guld. Ingen plastring från godisautomaterna här inte, åååh nej, här skall det vara den äkta varan.
Undrar just hur en kvinna i dagens läge skulle reagera om hennes kille/sambo/man skulle komma hem en eftermiddag efter jobbet och säga "Älskling jag har något åt dig!" och sedan dra fram ett fint inslaget paket och i detta paket finner hon en Enorm diamantring av godis.
Jadu, det hade jag velat se!
Vi sträcker ut handen och söker efter kärleken i alla hörn, i alla skrymslen och vrår, men när den väl kommer till oss, kan det då vara så att vi kräver för mycket av den? Kan det vara så lätt att anledningen till att vi söker efter kärleken så innerligt som en kvinna från 1800-talet som försöker få plats i en tre storlekar för liten korsett enbart för att vi inte vet vad det är vi söker.
Jag har ofta hört folk säga, sluta leta den hittar dig. Men hur ska jag veta när den hittar mig om jag inte vet vad det är jag vill ska hitta mig?
Hur vet jag vad det är jag vill finna när jag inte vet vad det är jag letar efter?
Ett litet hopp om kärlek kan vara något vi alla bör tänka på, för en dag står den där lika självklart som att tidningen ligger i brevlådan och vill följa med dig in som en fjäril en sommardag.
Var då bered på att säga ja.
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar