Det har dock blivit mest skratt, dels för att dölja tårar man vill få fram men som fastnar på vägen och dels för att jag har så underbara vänner som kan få mig att skratta när jag inte ens vill le!
Livet är fullt av mot och med gångar, djupa dalar och höga toppar, man måste helt enkelt lära sig att hantera dem, ett bra sätt är att skaffa sig underbara vänner som alltid finns där och hjälper en. Den bästa sorten är de som är ovisa om den hjälp de ger, de som i sin ovisshet lyckas bringa fram allt du älskar, de som får dig att skratta när du inte vill le, de som får digers dig ut på utflykter och äventyr när du egentligen inte ens vill upp ur sängen, de som bara genom ett kort telefonsamtal kan få hela världen i balans om så bara för ett litet tag, de som tar med sig hem och lyssnar på dig, de som inte dömer dig.
Det finns inget bättre än de vänner dom håller din hand medan du stirrar ut i tomma intet och lyssnar på världens deppmusik, de som sedan från ingenstans finner de dummaste kommentarer du kan tänka dig och bara spottar ur sig dem och får dig att skratta tills du ligger dubbelvikt i dina mörkaste stunder.
Mina vänner är sånna vänner, mina vänner är de bästa vänner jag kan finna, de är mina vänner, mina älskade vänner! <3
Ursäkta eventuella stavfel, men detta är skrivet på in iPhon i bilen på väg hem från Ullared, samtidigt som jag lyssnar på Lars Winnerbäck och försöker få bukt på mina virvlande tankar....
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar