Ord, ord, ord. Man söker konstant en massa intelligenta ord. Men hur kan ord vara intelligenta? Vi söker alltid saker, sanningar, ord, betydelser, vi bara söker och struntar blankt i vad vi hittar, för när vi väl hittar det vi sökt blir det oviktigt och vårt sökande fortskrider åt andra håll. Varför söker vi alltid? Varför kan vi inte nöj oss med det vi har och det som vi får på vägen? Varför ska vi alltid ha allt, kunna allt och vara allt hela tiden? Vi är aldrig nöjda. Vi kan aldrig sätta oss ner, luta oss tillbaka och vara helt nöjda, helt tillfreds med oss själva om vi konstant ska söka efter annat. Om vi konstant ska försöka bygga oss själva, omvandla oss själva till den perfekta JAG.
Jag är en sån person som gärna säger att jag är mig själv och att jag är nöjd med det. Men det är helt klart att det inte stämmer in i alla situationer. Fast jag måste ändå säga att jag gör så gott jag kan. Trots att jag vill, trots att jag kämpar, anstränger mig så mycket jag kan och orkar så går det inte alltid att vara den man är, eller rättare sagt, den man vill vara. Jag är inte mig själv om jag måste anstränga mig för att kunna vara jag. Men jag är heller inte mig själv om jag släpper alla mina hämningar, lossar på alla tyglar och låter mitt jag löpa fritt. För låter man ens jag löpa fritt kommer du till sist tappa kontrollen över det och då kommer du tappa dig själv. Låter det knepigt? Låt mig försöka förklara hur jag tänker.
Om vi tar mig som ett exempel. Jag har alltid haft lite problem med att jag säger saker utan att tänka mig för och jag är rätt aggressiv av mig ibland. Dessa egenskaper, speciellt den senare, är inga av de egenskaper som jag är stolt över. Visst kan det vara en bra sak att säga som man tycker och vara rätt fram och så, men när det sårar människor som jag gillar och bryr mig om så är den bara i vägen. I alla fall! Skulle jag då släppa på kopplet som jag försöker hålla dessa egenskaper i skulle de till sist slita kopplet helt ur händerna på mig och de egenskaper som jag är stolt över, de som jag vill att folk ska se och lära känna mig för, skulle hamna i skuggan av de egenskaper som jag tillåtet löpa amok.
Så därför måste man kunna hålla en ballans. Man ska inte hålla för hårt i tyglarna för då gömmer du en stor del av dig själv, vilket kommer slå tillbaka på dig i slutändan. Men du bör som sagt inte hålla för löst häller för då kan ditt inre jag som du försöker tygla löpa amok och det kan skada dig för tillfället.
Var glad, var dig själv och lev livet dag för dag och ta emot det som kommer till dig med tiden och sök inte konstant efter saker och ting. Som sagt, det kommer med tiden, ha tålamod, luta dig tillbaka och njut!
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar