För det första så skulle det kännas jätte skumt att träffa en person som man stalkar och lixom bara, hej jag älskar dig, ni är fantastiska, *IIIIIIIIIH*, I mean come on! Det känns lite skumt. Nog för att man själv säkert skulle tycka det var jätte charmigt om någon kom fram så till en, jag skulle i alla fall tycka det var härligt om folk som gillar det jag gör skulle säga det och uttrycka hur mycket de gillar mig på ett glatt sätt. Men skulle jag träffa någon av mina idoler skulle jag villa göra ett gott intryck, sticka ut från mängden och bli ihågkommen. Men det är rätt mycket begärt av en liten mig.
För det andra så vet man inte hur personen egentligen är. Jag är jätte rädd för att mina idoler ska vara riktiga svin i verkligheten. Man bygger ju alltid upp en fantasibild i huvudet om hur de är, hur de beter sig. Men den där bilden kan ju vara så långt ifrån sanningen så att det nästan är skrämmande och hur kommer det inte att påverka dig då? Jag skulle bli mega besviken och sen skulle man kanske inte villa ha något med personen att göra mer, man kanske inte skulle stötta den alls mer och fatta hur skumt det skulle kännas när hela ens bild av ens idol bara rasar samman. Inte speciellt uppmuntrande.
Men det är klart att jag verkligen vill träffa vissa av mina idoler och förebilder också! Jag skulle känna mig hedrar och överlycklig om jag fick träffa vissa utav de människorna som är och har varit stora inspirationskällor för mig. Det är nog en känsla som jag delar med de flesta, inte sant?
Bara en liten tanke som slog mig när jag läste en tweet som en av mina idoler nyss la upp. Ehehehe! Snacka om att jag stalkar folk ibland känner jag nu!
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar