Hello! Just nu sitter jag i skolan och har engelska, men eftersom att jag är klar med allt så tar jag mig friheten att blogga lite istället.
Igår var jag ute och gick med en kompis, vi var ute i nästan tre timmar och gick runt hela stan. Det var riktigt skönt, trots att det var fuktigt och regnade ute. Vi hade super mycket att prata om också så det blev aldrig någon jobbig, pinsam tystnad som man frenetiskt försöker komma ur.
Ett stående samtalsämne när vi pratar är det där med att killar och tjejer inte bara kan vara vänner. Båda två tycker det är så, men speciellt Anton, han som jag gick med, får ofta höra "Haff!" från sina kompisar när han pratar med tjejer. Mycket fånigt av dem, men så är det.
Han har lätt för att prata med tjejer och det är inget mer med det, men vissa av hans kompisar har svårt att fatta att han inte haffar när han pratar med tjejer, han är bara trevlig och vänskaplig.
Varför måste det alltid vara något speciellt som pågår mellan en tjej och en kille för att de pratar med varandra och är goda vänner. Det är så barnsligt att tänka så. Nej förrästen, tillåt mig att ändra mig. Det är inte alls barnsligt, för barn tror inte så, för enligt barn så kan man vara vän med vem som hellst, men inte enligt vuxna. Så det borde bli, inte vuxet tänkt, utan "vuxnigt", en blandning mellan vuxet och barnsligt.
Så folk, var vuxna, men samtidigt barn. Glöm inte bort någon del av dig själv, var en blandning av barn och vuxen så kanske du slipper se världen så sjukt trångsynt!
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar