Jag kände mig som Kalle Anka

Som ni förmodligen redan har märkt så genomsyras min blogg av mantran om att jag ska må bra och att hitta sig själv etc. Nu kommer det en till sådan status. Jag ska sed till att det här läsåret bara handlar om mig och inget annat, detta kanske låter konstigt med tanke på att jag går en linje där man måste ta mer hänsyn till varandra än de flesta andra, men fallet är så att jag ska fokusera på att det jag gör gör jag för att jag mår bra av det och inte för att andra ska bli imponerade av mig. Inte för att det har varit mitt mål tidigare år heller, men tanken har alltid funnits i bakhuvudet och den där åtrån till att bli bekräftad har alltid lurat bakom hörnet. 

Jag känner att jag kan göra detta nu för jag vet mer vem jag är och hur jag vill göra saker och ting och framför allt så vet jag vart jag står och vart jag vill. Detta blir som en filt av trygghet runt mig nu när jag börjat skolan igen. Nu vet jag mer vad jag själv klara och även vad det är jag klarar mig utan. Jag är inte längre rädd för att missa saker, jag är inte längre rädd för att vara mindre i största allmänhet. Jag är mer trygg i mig själv än vad jag varit på länge. Jag vet att jag hade den här trygghetskänslan i mig när jag var liten och gick på låg - och mellanstadiet, men någonstans kring högstadiet, kanske nått år innan, så försvann den, någonting drog bort filten från mig och helt plötsligt så stod jag där nyvaken och blottad inför världen och jag visste inte vad jag skulle göra med alla intryck jag var tvungen att ta in.

Jag kände mig lite som Kalle Anka, ni vet när han Musse och Långben är på husvagnssemester ihop, det klippet brukar visas på jul. Han har en väckarklocka som drar av honom täcket och sedan daskar honom på benen. Så kändes det för mig, i flera års tid så har jag känt mig som en nyvaken Kalle Anka som blir slagen av mitt eget täcke, men nu har jag äntligen fått upp badkaret och tvättar bort ångesten av att precis ha vaknat, tvättar bort längtan av att gå tillbaka och lägga mig. Nu ser jag framåt och känner en längtan och spänning av att få veta vart vi kommer parkera vår husvagn och vilka människor jag kommer få möta där.

Fotograf: Mikael Buller

-- MG