Chill-dag med familjen. Börjar dagen med en ensam morgon och promenad, sedan åkte jag och min kära syster till oma och opa. Det finns nog inga som har så roligt som hon och jag när vi åker bil, det är rena rama festen när vi åker omkring på vägarna med hög musik! Sen är det ju alltid trevligt att träffa oma och opa!
Nu sitter vi här, jag och min syster, i tv-soffan och ser på mission impossible 3... mycket spännande... eller inte... men rätt mysigt i alla fall! Jag är mycket lycklig över att ha en syster måste jag erkänna! Det känns som att mitt liv hade vart mycket tråkigt utan henne, trots att hon retar gallfeber på mig större delen av tiden och trots att jag mycket gärna vill att hon flyttar hemifrån igen, så är jag ändå oändligt lycklig över att jag har henne! <3
-- MG
fredag 4 januari 2013
torsdag 3 januari 2013
Underbara dagar!
Hellu! Nu har jag kommit hem och ätit lite rödkol och korv (bland det bästa som finns). Innan jag satte foten innan för vår kära dör och tog hand om tvätten så var jag med mina goa flickor Elin och Louise! Det blev nämligen så att jag och Anton som jag var med igår gick över till Louise senare på kvällen och sen blev jag kvar där hela natten. Anton gick hem vid 1 och vi små flickor (Elin, Louise och jag) gick och la oss vid ca 3. Mycket mysigt kan jag tala om för er!
Jag skrattade riktigt mycket igår och jag tror Anton skrattade extremt mycket åt mina få och extremt misslyckade försök till att spela tv-spel! Det är inte en av mina starka egenskaper precis! Sen skrattades det som vanligt en hel del med Elin och Louise! Mina underbara vänner! <3
Idag blev det som så att vi töser åt frukost samtidigt som vi åt lunch... smidigt av oss! Vi satte oss på en pizzeria och åt och sen så satt vi där i en si sådär tre timmar innan vi gick på ett lite möte där vi planerade en liten sak för ungdomar i vår lilla stad.
Jag fick mina julklappar från Elin och Louise igår också! :D
Av Louise fick jag en super fin ring, som tyvärr inte syns så bra på bilden. Av Elin fick jag en massageolja och ett kort där det stod att vi skulle ha en spa-dag ihop hon och jag och att det där ingick att hon skulle massera min rygg som konstant är full av muskelknutar (för att jag aldrig gör något åt dem). Mycket underbara presenter av mycket underbara flickor! <3
Jag skrattade riktigt mycket igår och jag tror Anton skrattade extremt mycket åt mina få och extremt misslyckade försök till att spela tv-spel! Det är inte en av mina starka egenskaper precis! Sen skrattades det som vanligt en hel del med Elin och Louise! Mina underbara vänner! <3
Idag blev det som så att vi töser åt frukost samtidigt som vi åt lunch... smidigt av oss! Vi satte oss på en pizzeria och åt och sen så satt vi där i en si sådär tre timmar innan vi gick på ett lite möte där vi planerade en liten sak för ungdomar i vår lilla stad.
Jag fick mina julklappar från Elin och Louise igår också! :D
Av Louise fick jag en super fin ring, som tyvärr inte syns så bra på bilden. Av Elin fick jag en massageolja och ett kort där det stod att vi skulle ha en spa-dag ihop hon och jag och att det där ingick att hon skulle massera min rygg som konstant är full av muskelknutar (för att jag aldrig gör något åt dem). Mycket underbara presenter av mycket underbara flickor! <3
Jag har fruktansvärt underbara vänner! Jag är en mycket lyckligt lottad människa som får ha så fina vänner som jag har. Och när jag skriver så så menar jag inte bara de som jag skriver om mest eller umgås med mest. Man ska inte underskatta de vänner som man har, men som man kanske inte är med konstant eller pratar med dagligen. De kan vara till lika stor hjälp som de allra närmaste!
Puss på er! <3
-- MG
onsdag 2 januari 2013
Det är inte se deppigt som det låter, jag lovar!
Jag är en sån person som gärna gräver ner mig i saker som kärlek och vänskap och än det ena, än det andra. Men vad är det egentligen för vits med att gräva ner sig i saker och ting? Ska jag vara ärlig så har jag ingen aning. Men jag gör det. Det går nog lite hand i hand med det faktum att jag är en drömmare. Jag drömmer om hur jag vill att mitt liv ska se ut eller vad jag vill ska hända, men jag gör inte så mycket åt det i det verkliga livet för att jag är för feg.
Så, jag drömmer om allt och jag gräver ner mig i tanken om att jag vill ha det men att jag inte har det. Mycket korkat! Inte sant? Så hur ska man då göra för att komma ur detta undrar du, undrar jag? Ännu en gång kan jag tala om att jag har inte en susning. Men jag har bestämt mig för att jag ska försöka komma ur det där fåniga tänkandet.
Man skulle kunna säga att en drömmare som även gräver ner sig i saker och ting är besläktad med en person med dåligt självförtroende. Fast de är inte samma sak någon stans! Jag är en person med väldigt bra självförtroende och en bra självkänsla i de flesta situationerna, förutom när det kommer till att jag ska lita på att en annan människa gillar mig. Det låter kanske lite knepigt och smått dubbel moraliskt, men jag ska förklara.
Har man, som jag, ett bra självförtroende och en bra självkänsla i de flesta situationerna så är man även sed som en rätt stark människa. Jag bryr min inte om vad andra säger om mig (inom en viss mån så klart) och jag gör som jag själv vill, jag kan säga bra saker om mig själv om jag vet att de verkligen stämmer och jag har inga problem med att stå för det jag tycker, tänker och är, nämligen jag. Men detta har i sin tur även lett till att det i vissa tillfällen kan vara svårt att veta om andra menar vad de verkligen säger. Det är dumt, för jag vet ju att 80% av allt som alla säger är sant egentligen.
Nu låter det som att jag har jättesvårt för det där med tillit och hela det köret, men så är det inte. Jag har bara svårt att lita på min egen förmåga att vara jag. Jag tror inte att det är andra som ljuger för mig, utan jag tror att det är jag som ljuger för mig själv. Jag tror inte alltid på att jag är den som jag ser att jag har blivit och detta gör så att jag backar undan. Men sen fattar jag, ofta lite för sent, att jag faktiskt är där jag är och att folk gillar mig för den jag är, jag är inte ett spel.
Först blir jag irriterad för att jag inte insett det tidigare, men sen känns det ganska bra att ha kommit till insikten att jag är en jävligt bra människa ändå och att det finns en hel del människor där ute som faktiskt älskar mig för att jag är jag. Jag hoppas att alla får uppleva den känslan lite då och då, för den är sjukt häftig!
-- MG
Så, jag drömmer om allt och jag gräver ner mig i tanken om att jag vill ha det men att jag inte har det. Mycket korkat! Inte sant? Så hur ska man då göra för att komma ur detta undrar du, undrar jag? Ännu en gång kan jag tala om att jag har inte en susning. Men jag har bestämt mig för att jag ska försöka komma ur det där fåniga tänkandet.
Man skulle kunna säga att en drömmare som även gräver ner sig i saker och ting är besläktad med en person med dåligt självförtroende. Fast de är inte samma sak någon stans! Jag är en person med väldigt bra självförtroende och en bra självkänsla i de flesta situationerna, förutom när det kommer till att jag ska lita på att en annan människa gillar mig. Det låter kanske lite knepigt och smått dubbel moraliskt, men jag ska förklara.
Har man, som jag, ett bra självförtroende och en bra självkänsla i de flesta situationerna så är man även sed som en rätt stark människa. Jag bryr min inte om vad andra säger om mig (inom en viss mån så klart) och jag gör som jag själv vill, jag kan säga bra saker om mig själv om jag vet att de verkligen stämmer och jag har inga problem med att stå för det jag tycker, tänker och är, nämligen jag. Men detta har i sin tur även lett till att det i vissa tillfällen kan vara svårt att veta om andra menar vad de verkligen säger. Det är dumt, för jag vet ju att 80% av allt som alla säger är sant egentligen.
Nu låter det som att jag har jättesvårt för det där med tillit och hela det köret, men så är det inte. Jag har bara svårt att lita på min egen förmåga att vara jag. Jag tror inte att det är andra som ljuger för mig, utan jag tror att det är jag som ljuger för mig själv. Jag tror inte alltid på att jag är den som jag ser att jag har blivit och detta gör så att jag backar undan. Men sen fattar jag, ofta lite för sent, att jag faktiskt är där jag är och att folk gillar mig för den jag är, jag är inte ett spel.
Först blir jag irriterad för att jag inte insett det tidigare, men sen känns det ganska bra att ha kommit till insikten att jag är en jävligt bra människa ändå och att det finns en hel del människor där ute som faktiskt älskar mig för att jag är jag. Jag hoppas att alla får uppleva den känslan lite då och då, för den är sjukt häftig!
-- MG
Sommar sommar sommar
Okej. Nu ska jag säga er något som inte är vanligt att jag säger.
Jag vill ha sommar! Jag längtar fett mycket till sommaren! Och detta är faktiskt inte bara för att jag är 18 i sommar utan bara för att jag längtar dit av någon anledning!
Jag brukar aldrig längta till sommaren, jag brukar däremot längta till vintern, men nu längtar jag så sjukt mycket till sommaren! Alla som längtar med mig räcker upp en hand!
Lite somriga bilder som får mig att längta ännu mer!
Jag vill ha sommar! Jag längtar fett mycket till sommaren! Och detta är faktiskt inte bara för att jag är 18 i sommar utan bara för att jag längtar dit av någon anledning!
Jag brukar aldrig längta till sommaren, jag brukar däremot längta till vintern, men nu längtar jag så sjukt mycket till sommaren! Alla som längtar med mig räcker upp en hand!
Lite somriga bilder som får mig att längta ännu mer!
-- MG
Klapp på axeln till mig!
EEEEY! Jag känner att jag har varit mycket duktig idag, städat, hjälpt mamma med tvätten och pluggat! Snart ska man ut på promenad med en gammal klasskompis också, det ska bli mycket trevligt kan jag tala om för er, men sen ska vi förmodligen spela något och det kan bli rätt intressant med tanke på att jag inte är någon höjdare på tv eller dataspel. De har aldrig riktigt intresserat mig så jag har aldrig orkat lägga ner tid på att förstå mig på dem... men det kommer blir rätt kul att se hur det går för mig!
Förövrigt, fin dag och jag mår bra. Det är lugnt än så länge men på tisdag börjar allvaret igen. Det enda som gör så att jag inte tycker det ska bli kul att komma tillbaka till skolan är det faktum att jag inte kommit någonstans med min enmansteater...... jag vet inte riktigt hur jag ska skriva den för att den ska blir bra. Det positiva är ju det faktum att jag kan ta hjälp utav mina underbara klasskompisar när vi väl börjar igen och vem vet då kanske de glöder ur fingrarna på mig när jag skriver ;)
Hoppas ni alla har haft en bra start på det nya året i alla fall!
-- MG
 |
| Det får bli en "gammal" bild! |
Förövrigt, fin dag och jag mår bra. Det är lugnt än så länge men på tisdag börjar allvaret igen. Det enda som gör så att jag inte tycker det ska bli kul att komma tillbaka till skolan är det faktum att jag inte kommit någonstans med min enmansteater...... jag vet inte riktigt hur jag ska skriva den för att den ska blir bra. Det positiva är ju det faktum att jag kan ta hjälp utav mina underbara klasskompisar när vi väl börjar igen och vem vet då kanske de glöder ur fingrarna på mig när jag skriver ;)
Hoppas ni alla har haft en bra start på det nya året i alla fall!
-- MG
tisdag 1 januari 2013
Påminnelse!
En liten påminnelse till mig själv!
Det är viktigt att man alltid försöker komma ihåg små ord och meningar som man ser, hör eller säger själv för ibland kan det vara bra att gå bakåt i arkivet för att finna styrka och lugn! <3
-- MG
Hur gör jag för att slippa göra bort mig?
Alla gör vi bort oss ibland. Det kan vara på olika sätt och på grund av olika orsaker. Det man först kommer att tänka på när någon säger att man har gjort bort sig är förmodligen något i stil med att man tappade matbrickan inne i skolmatsalen, man spillde rödvin på någon annans matta, ropat efter någon som man trott att man känner men inser försent att det inte är rätt person. Sen har vi ju även anledningarna till att man råkar göra bort sig. Att man blivit lite för full brukar vara en ganska väl använd ursäkt. Men för det är den inte bra. Ett par andra är att man känner sig ensam och osed eller att man känner att inget spelar någon roll, man kan ju lika gärna göra si eller så, det spelar ju inte någon roll ändå. Fast innerst inne vet man att det spelar roll.
Men ändå så lyckas vi alltid göra bort oss på alla möjliga sätt. Det är väldigt frustrerande och tröttsamt, speciellt om man lätt gör bort sig på samma sätt om och om igen. Det kommer att fortsätta så, hur mycket vi än kämpar emot det så kommer vi att fortsätta att göra bort oss. Men vi kan försöka dämpa skadan och framför allt försöka lära oss av de misstag vi har gjort för att slippa göra bort oss igen. Det är en svårt kamp att ta, men personligen så anser jag att den är värd att ta. Jag vill i alla fall inte hålla på och göra samma misstag gång på gång på gång och göra bort mig om och om igen.
Så vad är det man måste göra då undrar ni, undrar jag, undrar alla? Svaret är egentligen enkelt. Sluta. Sluta att skämmas för vad du gör och säger, sluta att göra saker som du vet att du kommer att ångra och sluta tvivla på dig själv, för det är genom tvivel som våra dumdristiga och ogenomtänkta handlingar kommer in och tar över och det är då vi kommer göra bort oss på värsta tänkbara sätt. En annan sak som man måste göra för att klara av att stå emot frestelsen av att göra bort sig, är att lyssna på vad andra har att säga dig. Säger någon till dig att sluta, för att denne vet att du kommer ångra dig, så bör du lyssna och inte vara en bångstyrig snorunge som "kan själv", någon som kan och vet allt bäst.
Så mitt andra nyårslöfte till mig själv i år är att jag ska börja tänka efter lite mer, för jag är en sån person som ofta tänker för sent. Jag har förklarat tidigare om mina små impulsiva egenskaper. Visst är det bra i vissa tillfällen att vara impulsiv, men inte alltid. Ibland kan det faktiskt vara bra att tänka innan man handlar så att säga, tänka längre än vad näsan täcker!
-- MG
Men ändå så lyckas vi alltid göra bort oss på alla möjliga sätt. Det är väldigt frustrerande och tröttsamt, speciellt om man lätt gör bort sig på samma sätt om och om igen. Det kommer att fortsätta så, hur mycket vi än kämpar emot det så kommer vi att fortsätta att göra bort oss. Men vi kan försöka dämpa skadan och framför allt försöka lära oss av de misstag vi har gjort för att slippa göra bort oss igen. Det är en svårt kamp att ta, men personligen så anser jag att den är värd att ta. Jag vill i alla fall inte hålla på och göra samma misstag gång på gång på gång och göra bort mig om och om igen.
Så vad är det man måste göra då undrar ni, undrar jag, undrar alla? Svaret är egentligen enkelt. Sluta. Sluta att skämmas för vad du gör och säger, sluta att göra saker som du vet att du kommer att ångra och sluta tvivla på dig själv, för det är genom tvivel som våra dumdristiga och ogenomtänkta handlingar kommer in och tar över och det är då vi kommer göra bort oss på värsta tänkbara sätt. En annan sak som man måste göra för att klara av att stå emot frestelsen av att göra bort sig, är att lyssna på vad andra har att säga dig. Säger någon till dig att sluta, för att denne vet att du kommer ångra dig, så bör du lyssna och inte vara en bångstyrig snorunge som "kan själv", någon som kan och vet allt bäst.
Så mitt andra nyårslöfte till mig själv i år är att jag ska börja tänka efter lite mer, för jag är en sån person som ofta tänker för sent. Jag har förklarat tidigare om mina små impulsiva egenskaper. Visst är det bra i vissa tillfällen att vara impulsiv, men inte alltid. Ibland kan det faktiskt vara bra att tänka innan man handlar så att säga, tänka längre än vad näsan täcker!
-- MG
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)