En helt vanlig onsdag kan vara skön att ha ibland!

Då har första provet på sista året på gymnasiet avklarats! Det var nog det flummigaste jag varit med om... på riktigt, jag vet inte riktigt vad det var för frågor ibland och mina svar var så underligga så jag vet inte vad. Men vi hoppas på att det gick bra!
   I eftermiddags var det dags för att ha teater med våra små barn, men nu börjar gruppen bli lite för stor och det märks väldigt väl. Innan hade vi kanske 9-10 barn, nu har det successivt ökat till 16. Det är mycket svårare att hålla koll på alla, se till så att alla är med och se till så att ingen blir uttråkad! Idag var det vissa av dem som blev lite väl rastlösa och det är inte riktigt likt dem och jag tror det har mycket att göra med att gruppen har vuxit så otroligt mycket det senaste. Men detta ska gå det med. Det är fortfarande otroligt mysiga flickor som vi har i vår något större lilla teatergrupp! 

En sned blid på mig från i söndags!

-- MG

Late night party with..... me.....!

Det bästa som finns är att ha party med sig själv i ensamheten på kvällarna när alla andra sover! Jag vet inte riktigt varför, men det är något av det bästa som finns att göra när man är ensam. Man känner sig mindre ensam och så blir man så sjukt glad! Ännu bättre, för en nörd som mig, är om det är en kul video med till låtarna som man lyssnar på, vilket innebär att när MG sitter ensam och inte orkar plugga mer eller bara har allmänt tråkigt så är det flummiga Anime videos med sköna eller stödra låter som gäller. Hörlurarna på, rumpan mot stolen och mima och dansa som en galning i hopp om att jag är tillräckligt tyst för att inte väcka resten av huset!! 

-- MG

Manusmöte #1

Vi hade manusmöte idag och diskuterade manuset inför slutproduktionen 2014! GAAA!! Frågar ni mig så har vi den bästa idén genom världshistorien, men det kanske bara är jag? Nej, det är jag och 31 andra personer med mig, en hel arme typ! 
   Vi skrev grunden till vårat andra utkast av vår synopsis idag. En synopsis, för dig som inte vet vad det är, är själva grunden, skelettet, till manuset. Det är detta som beskriver vad som kommer hända och vart i historien detta kommer att inträffa. Det finns vissa grunder som man måste följa när man skriver ett manus och våran lärare har beskrivit en variant av en dramaturgikurva som man kan följa, tänkte lagt upp en bild på detta men lyckades inte få till en tydlig bild så ni får leva i ovisshet om hur denna dramaturgikurva ser ut.  Det är svårt men så sjukt roligt att skriva manus!! <3

Ni får en bild på mig och min nya pojkvän istället!

-- MG

Det lättaste i världen är det svåraste att förstå!

Sitter nu inne på mitt rum med alla lampor släckta och datorn på dämpat ljus, med enbart levande ljus som lyser upp ordentligt. Jag har bestämt mig för att ta en paus i mitt pluggande inför samhällsprovet imorgon och precis då skickar min kompis en länk till mig. När jag öppnar länken ser jag den här videon. 

Den här videon beskriver mitt sätt att leva på så otroligt bra! Som jag under upprepade gånger har skrivit på min blogg så tror jag på att det lilla kan göra så mycket. Jag anser även att vi måste sluta se folk som barn, ungdomar, vuxna och gamla och börja se alla som människor med mer eller mindre erfarenheter. Min mamma brukar alltid säga att hon inte skulle tro på att jag var hennes barn om hon inte hade fött mig själv, för att jag kan komma med så kloka kommentarer. Vad jag tror så har det till stor del med min uppväxt att göra. Jag har under hela mitt liv blivit sedd som en jämlike av mina föräldrar, de har aldrig daltat med mig på samma sätt som andra vuxna gör med barn. De har sett mig som en människa som bara har mindre livserfarenhet än dem, vilket gjorde så att detta blev deras uppgift, att se till att jag fick de livserfarenheterna jag behövde för att kunna uttrycka mig på det sätt jag gör idag. 

Det är så otroligt viktigt att vi försöker se varandra för vad vi är. Människor. Och inte för vad vi säger att vi är. Vi säger att vi är svenskar, vi säger att vi är en viss ålder, vi säger att vi är rika eller fattiga, men detta är sådant som vi själva skapat. Ett lejon ser inte om antilopen är fattig eller rik, katten ser inte om hunden är 3 eller 5 år gammal, de ser bara att det är ett annat djur. Men människan sätter allt detta i första hand och efter allt det ytliga så ser man till det som faktiskt är viktigt, att vi är människor och att vi alla behöver hjälp, livet ut! Alla behöver hjälp och alla kan hjälpa, allt detta utan att man själv vet om det. 

Som mannen utan armar och ben som var ute och "gick" en dag och hälsade på en man som stod på en klippa. Flera år senare får den arm- och benlöse mannen ett samtal. I andra änden hör han hur en man säger; "Du känner inte mig, men du har räddat mitt liv". Han stod på klippan för att han var beredd på att hoppa, men så kom denne man, utan armar och utan ben förbi och var så full av livsglädje att han som ville ta livet av sig nu skämdes över att han var så svag. Idag är de riktigt nära vänner och är ute i världen och föreläser om sina olika livserfarenheter. 

Nu blev detta ett långt inlägg, längre än jag tänkt mig och förmodligen rörigare än jag hoppats på. Det brukar bli så när det är jag som skriver. Men om ni läser detta har ni kommit till slutet och jag hoppas att ni förstått vad jag velat säga, om inte så får ni fråga så ska jag försöka förklara lite enklare.  Men snälla tänk på detta. Jag försöker tänka på det åt instormande en gång om dagen, för bara det kan göra stor skillnad.
-- MG

Dagarna flyter på - och jag hänger med så gott jag kan

Hej hallå! Igår var jag i Jönköping med mamma och shoppade loss riktigt ordentligt! Det var supermysig att ha en heldag med henne och framför allt att få se en ny stad. Jag har aldrig varit inne i centrala Jönköping så det var kul att se något nytt. Jag åker gärna dig igen, men jag vet dock inte om det är en stad för mig. Det var något med staden som inte tilltalade mig till 100 procent. 
   När vi hade kommit hem åkte jag iväg till Louise och såg på film och bara suktade efter allt ätbart jag såg. De pratade om Cheesburgare, jag ville ha det, jag så en skål med gelehallon på tv, jag ville ha dom och Louise har en Estrellafilt så då blev jag sugen på chips.... skönt för mig! Det enda jag fick var chipsen...

Nu sitter jag och pluggar och det är väll ungefär vad jag ska göra idag. Ingen jätte spännande dag, men behövlig! Jag har samhällskunskapsprov på onsdag och med tanke på att det inte är mitt starkaste ämne, det är kul, men jag är inte bra på det, så behöver jag verkligen plugga nu de sista dagarna innan provet! Trist bara att det blev så tråkigt väder. Man blir piggare när det är lite finare väder, men nu blåser det och är precis jämngrått på himlen så jag får hitta en annan energikälla helt enkelt! 

Bild från tidigare i veckan. Bara jag som tycker mitt ansikte ser väldigt avlångt ut?

-- MG

Favoriterna från Augusti

Fest hos familjen Buller!

På jobbet efter fotografering med Mikael och flickorna,inte jätte pigg!

Från fotograferingen med Mikael och flickorna!

Min kusins 20 års fest, Robin och jag kände oss lita fashion!

Liseberg med Johanna!!

Känn ingen sorg affischen hamnade på MIN dörr!!

-- MG 

Sämre kan man ha det!

Halli hallå! Igår var jag på Göteborgs stadsteater tillsammans med större delen av min lilla klass, samt våra små ettor och 6 st från tvåan! Det var en mysig resa, på dit vägen hände inte så mycket men på hem vägen satt jag och två klasskompisar och pratade i ett om allt mellan himmel och jord och våran teaterlärare skrattade åt mig när jag pratade om Timon och Pumpa (från Lejonkungen) som om de vore levande och kännande varelser... sån är jag!
  Kvällen blev ju inte sämre av att vi såg en moderniserad variation av Shakespeares "Som ni behagar". Den var riktigt bra, snyggt scenarbete, roliga gliringar och fantastiskt ljus. Det var kul att diskutera den med våran lärare idag, då han påpekade att vi faktiskt har börjat se på teater på ett helt annat sätt, vi går inte bara dit för att bli roade eller hänförda utan även för att granska och sno idéer.
   Idag var en bra dag tills jag kom fram till att jag inte fattar något och att jag är lite ur fas med allt, men efter att ha gruffat mot både mamma och pappa och även fått i mig något att äta så känner jag att jag är tillbaka på banan igen (förhoppningsvis).

Nu kommer jag ställa en fråga till er som ni inte kommer kunna svara på, men jag ställer den ändå; Varför ligger det ett nudelpaket på mitt rum?

Bilden har jag snott från min klasskompis Malins Instagram! (a)

-- MG