"Jag vet att man inte bara kan måla över alla de misstag som man begått. eller såren som de lämnar efter sig"

Rubriken är ett citat från manga serien NANA, bok 7. Den serien får mig ofta att tänka igenom livet och de val vi gör i livet. Den handlar om två helt olika tjejer, båda med namnet Nana, som möts när de flyttar till Tokyo och de bestämmer sig för att flytta ihop, trots att de inte vet något om varandra. 
Det är en av de sorgligaste berättelser jag har läst i mitt liv, och då har jag läst många böcker och serier. Men den här, det är något alldeles speciellt med den. 
En av anledningarna till att den är så speciell är för att den är berättad som en dagbok, eller ett brev. Jag har inte läst hela än, men man förstår väldigt väl att det är ett sorgligt slut som väntar. I början och slutet på varje kapitel så "pratar" den ena Nana till den andra, om minnen och snedsteg. Rubriken är ett sådant parti. 

Båda flickorna har svårt att acceptera att man inte kan få som man vill och att när en dröm har gått i uppfyllelse kan man tyvärr upptäcka att det inte alls var vad man ville att det skulle bli. 
Drömmen om gymnasiet när man går på högstadiet, drömmen om att göra karriär, drömmen om kärlek, familj, vänner, resor, livet, vi drömmer om så mycket men när vi väl har fått många av drömmarna uppfyllda får vi ett brutalt uppvaknande och inser att det bara var en dröm, det här är verkligheten. Det är därför det är farligt att drömma för mycket, för detaljerat. Det är mycket därför jag är lite rädd för min egen framtid. 
Jag, som jag väldigt många gånger tidigare har förklarat, är en extrem drömmare. Jag drömmer konstant och om allt. Det finns inga gränser, inget stopp. Det är en del av mig och jag älskar att vara en drömmare för hade jag inte varit det hade många utav de saker som utmärker just mig förmodligen gått förlorade. Tyvärr så är det även mitt eviga drömmande som skadar mig mest. Det är förstås så att inte alla drömmar är trevliga drömmar, och de trevliga drömmarna blir inte alltid något vackert i verkligheten. 

Men trots min rädsla för drömmandet tänker jag aldrig sluta. Jag är en drömmare, drömmandet är det som håller mig igång om dagarna. Skulle jag helt sluta upp att ha mina konstiga fantasier skulle jag upphöra att existera. Jag skulle aldrig klara av vardagen som jag lever i. Trots att drömmarna gör att jag begår många jobbiga misstag som leder till att jag sårat mig själv och andra. Jag drömmer till och med om att kunna sudda ut allt sådant, men det vet jag att det går inte. Som sagt, trots att jag vet att det till viss del är ett skadligt beteende att drömma alldeles för mycket och att det gör mig rädd inför min egen framtid, så tänker jag aldrig sluta. Jag vill inte sluta. 
Den som går genom livet utan att drömma ligger nog i en större riskzon än jag gör, när det kommer till en besvikelse till framtid. 
Dröm vidare, dröm stort, men lämna detaljerna åt verkligheten och låt drömmarna vara drömmar istället för en manual för hur livet borde vara.
-- MG

Älskar livemusik!

Godmorgon på er! Sitter och tar mig en riktigt lång härlig frukost idag. Är ledig idag så passar på att njuta lite med en lugn morgon. Jag skulle egentligen gått till skolan för att ha manusmöte idag, men vurpade ute i den slabbiga snön igår kväll så min rygg (som jag slog i under lovet) gör ont igen, och med tanke på att det är en bit att gå till skolan och min ryggsäck är sönder så jag har bara axelväskor som jag kan ha datorn i, kände jag att det var bättre att jag försöker få ryggen hel igen. 

Igår kväll var det i alla fall Livekarusellen i Skara. Livekarusellen är en bandtävling i Sverige där alla olika band, oberoende på vilken gener eller hur länge de har spelat ihop, kan vara med och tävla. Några kompisar till mig var med och spelade så det var en självklarhet att gå dit och stötta dem.
Bandet heter Castra, jag har skrivit om dem förut. De är ett relativt nybildat band som spelar lite tyngre metalmusik typ. Det är inte sån musik som vem som helst kan lyssna på, men jag älskar sån musik. För många är det svårt att tro när de ser mig, men så är det. Jag filmade lite av framträdandet, men det är på fel håll så jag kommer inte lägga upp det för jag vet själv hur irriterad jag blir på sådana videos.
-- MG

Mysdag med frugan!

Har precis lunchat med Louise och nu sitter vi hemma hos henne och tittar på finalen i damcurling, Sverige vs. Kanada. GO SVERIGE! Tidigare hoppade vi mellan curlingen och hockeyn, men Svenskarna tog ingen medalj där. Det blev en fjärdeplats. Damhockey är inte jättekul, de bara flyger runt och ramlar hela tiden. Tacka vet jag herrhockey, där är det kraft och tacklingar som gäller. Däremot är det roligare att titta på damcurling än herrcurling, varför vet jag inte. Det bara är så. När matchen är slut och vi fått veta om vi tar ett till guld eller om vi får silver ska vi se på en film förmodligen. Det blir en tv-tittar dag idag, eftersom att vintern har återvänt kände vi att det är okej att ta en sådan dag. 

-- MG

Med tröjan bak och fram och byxorna uppvikta

Hej hopp, jag har tröjan bak och fram idag. Jag vet inte varför, men jag tyckte den blev snyggare på det hållet än det rätta så att säga. Jag var faktiskt på väg att komma försent till skolan idag bara för att jag skulle sprätta bort lappen som alltid sitter i ryggen så att den inte skulle klia och synas när jag vände på tröjan. Nu ska jag gå och luncha med min kära vän och fru Louise. Om någon undrar varför jag refererar henne so min fru så är det för att vi av någon anledning bestämde oss för att "gifta oss" den 15 Juni 2012 och sedan dessa har vi varit fruar. Så det var en mycket speciell dag på 3 olika sätt. Det var vårt bröllop, hennes brors studentdag och hennes födelsedag, så vi hade verkligen mycket att fira den dagen!
I år fyller hon år på vår studentbal. Snacka om att det ska firas med pompa och ståt!

Min "fotograf"var tvungen att springa på lektion så det fick bli fina bilder inne från våra fina skoltoaletter... 

-- MG

I'm the lion king!

Igår på jobbet fick teaterbarnen texta på att spela teater med kostym, för vissa var det första gången. Själv fick jag ge upp min tofs för att en tjej skulle kunna ha på sig kjolen hon skulle ha. Den var alldeles för stor för henne. Så det slutade med att jag såg ut som ett lejon i huvudet. 

Söt, eller hur?

Nu har snön börjat falla utanför fönstret igen. Kul. Men, men, sånt är det. Våren kommer till oss förr eller senare i alla fall. Men just nu känns det lite vitt, höhö. Nu väntas ännu en halvt händelserik dag i skolan, med tanke på att vi inte har så många lektioner den här veckan. Precis som igår så har jag bara en lektion idag. Men vi kommer förmodligen att ha manusmöte idag bara för att kunna bli helt klara med det nu. 
-- MG

Vem vet vad som kommer att hända?

Det här kan komma att bli den flummigaste veckan jag någonsin varit med om under mina 12 år i skolan. Min teaterlärare har sjukskrivit sig, och med tanke på att vi nästan bara har teater nu mera, så har jag allt som allt 4 lektioner den här veckan. Samtidigt som det känns jobbigt att vi hamnar lite ur fas med teatern och produktionen nu, eftersom att det blir två veckors uppehåll för oss, så är det ganska skönt att få en vecka på sig att göra saker som man borde gjort på lovet. Alla vet vi det att man lovar sig själv en massa inför loven, men det blir aldrig något mer än tomma ord av de där löftena. 

Men nu har jag sett till att få sådana saker gjorda de tre senaste dagarna, vilket ha varit rätt så befriande. Snart kommer ännu en befrielse för mig. Eller, ja, om några veckor. Har min uppkörning och teoriskrivning i mars och om jag klara det, vilket jag tänkt att jag ska, kommer den bördan av att plugga inför körkortet att ha försvunnit. Ser verkligen fram emot det! Sitter just nu och pluggar körkortsteori som en liten gnu. Jag ska återgå till mitt pluggande nu, kände bara för att ta en paus och samtidigt uppdatera bliggen lite!

Vem vet vad som kommer hända?

-- MG

Vårkänslor i luften och studentmössan på huvudet (måndag)

Solen sken redan när jag gick upp idag (måndag) och när jag vaknade så hörde jag hur Håkan Hellstörm spelades från köket och kände doften av kaffe. Det bästa sättet att vakna på. Idag har nog varit den första riktiga vårdagen på hela året, om man inte räknar med dagarna i Paris, men i Sverige i alla fall. 

Som rubriken antyder så har våra studentmössor kommet till skolan idag! Det känns helt sjukt att ha den på sig. En blandning av spänning, längtan och smärta. Studentmössor är allt annat än bekväma kan jag säga. 

-- MG