Sitter med en av de bästa kvinnorna i världen och diskuterar det kvinnor diskuterar bäst, nämligen shopping och kärlek. Vi har kommit fram till det som många kvinnor kommit på före oss, och som vi fått skrivet framför näsan på oss när vi ser på sex and the city.
Men vad är egentligen det rätta? Ska man gå varje dag och leta och vänta? Är det rätt att måla upp en karta över hur den perfekta partnern ska vara? Eller är det helt enkelt så att så många kvinnor gör allt detta jobb i onödan, för att helt plötsligt en dag vakna upp och finna en helt annan människa bredvid sig än den man en gång trott att man ska se?
Efter att ha fått en kaffedusch, skrattat mycket, shoppat och läst en massa bloggar känner jag fortfarande att jag är långt ifrån att få de svar jag söker. Långt ifrån att få de svar som många andra söker. Är det helt enkelt så att vi lägger ner all denna möda för att vi är rädda?
Om det är så att vi är rädda, vad är vi då rädda för? Är vi rädda för att bli ensamma? Eller är det så att vi är rädda för att just den perfekta ska komma och knacka oss på axeln utan att ha förvarnat oss? Kan det vara så att vi helt enkelt bara försöker förbereda oss, så att vi en dag kan ta det som det är och inte bli helt förstummade och förstelnade när någon som värkar som den rätte faktiskt kommer in i våra liv och blir den rätte.
Men tills vi har vågat ta detta steg, eller innan detta steg har funnit oss, så tar vi ett annat steg. Steget närmare fattighuset. Har du ingen annan än dig själv att tänka på, varför inte skämma bort sig själv lite extra mycket. Shoppa loss, gå ut på bio och ät god mat med vänner, lev livet.
Sitatet från Sex and the City som fått bli min rubrik till detta inlägg tycker jag passar mycket bra in på vad samtalsämnena har kretsat kring detta ack så skitiga och överbelamrade bord som jag och min vän har suttit vid i 5 och ½ timme och som vi har planerat att sitta kvar vid i många fler timmar.
-- MG
Det är svårt det där med kärlek. Alltså, om man inte har någon vid sin sida, vem det än må vara, så är det ju väldigt lätt att drömma sig bort. Och det är okej, så länge det inte sätter stopp för personen i fråga att faktiskt känna något för någon annan, även om den personen inte passar in i ramarna.
SvaraRaderaMan ska nog försöka tänka såhär - att om personen får dig att skratta, bli varm i hela kroppen och faktiskt tar hänsyn till dig, så är det förmodligen rätt person för dig just nu. Mår du inte bra med en person trots att den har allt det där du söker, så får du nog tänka om angående dina värderingar.
Okej, kanske inte du personligen, men vem som nu kan tänkas läsa det här. Haha, du fattar vad jag menar va? :)
Kram
/ tjejen som inte alls vet något om det här egentligen a.k.a. elino
Hej, ledsen men jag såg detta nu ^^ Jag är så seg!
SvaraRaderaMen jag håller helt med dig i det du säger om att leta efter hur personen får dig att känna di, känner du dig fri och märker att det är så han eller hon vill att du ska känna dig är det rätt.
Något som är viktigt också, förutom det att man ska strunta i ramar och så är att man inte ska planera i förväg att de ska hålla för all framtid eller att de kommer ta slut inom en snar framtid.
Kram på dig! :)