Så, det som jag har tänkt på väldigt mycket det senaste är drömmar. Då menar jag inte de drömmar som vi har när vi sover, utan våra livsdrömmar, våra mål med livet. Vi har alla drömmar. Ingens dröm är den andra lik. Okej, det kanske var lite fel uttryckt, det är klart att de är lika, men ingen har samma dröm. Alla har vi flera olika drömmar, den ena viktigare än den andra. Men det jag har tänkt på så mycket är hur viktiga våra drömmar är för oss. Skulle inte jag har mina drömmar vet jag inte vad jag skulle göra med mig själv. Nu talar jag inte om de vanliga drömmarna som att få familj och allt sådant. Jag menar våra personliga drömmar och mål.
Exempelvis, skulle jag kunna nöja mig med ett vanligt arbete som ger en lagom lön så att jag har råd med en liten lägenhet i en förort. Men jag vill inte nöja mig med det. Jag vill bli t ex, författare. Jag vill resa till Japan. Jag vill jobba med människor, allra helst barn och ungdomar eftersom att det är dom som kommer att vara där jag är nu, dem kan man fortfarande lära att se med andra ögon. En gammal gubbe på 55 skulle sällan bry sig om att ändra sin syn på världen på grund av något som jag sa till honom. Men en kille på 15, skulle faktiskt kunna lyssna på mig. Men det är en helt annan sak.
Jag drömmer inte om ett liv i lyx eller om att bli känd. Om det inte skulle vara för något "viktigt". Men jag vill inte bli en känd film skådis, jag tror inte jag skulle trivas med det livet. Ska jag bli känd för något så ska det vara för något speciellt som jag gjort eller skrivit, något som är präglat av mig och mina tankar, för att jag är en bra föreläsare, författare och ungdomsledare som exempel.
Skulle jag inte ha haft dessa drömmar skulle jag aldrig bry mig om att anstränga mig i skolan. Jag skulle inte anstränga mig så att jag hade jobb så att jag kan tjäna och spara pengar så att jag faktiskt kommer till Japan. Då skulle jag kunna nöja mig med att sitta hemma och äta chipps och se på film. Men, nu vet jag vart mina drömmar vill ta mig och det är dit jag tänker ta mig.
Drömmar är något som det står mycket om i En geishas memoarer. Det är nog därför jag har börjat tänka på hur viktigt det är att bejaka våra drömmar redan från det att vi är små. Skrivandet har alltid varit en viktig del i mitt liv. Jag skrev innan jag visste hur man formade en bokstav, innan jag visste hur man skapade ord. Men som jag skrev. Rad efter rad. Blad efter blad. Så, det faller mig naturligt att skriva som en dåre idag. Jag vet vart jag vill, jag vill dit som jag alltid har velat. Jag vill ha en fin lägenhet, med fönster med fin utsikt i en fin stad där jag kan sitta och skriva. Jag vet vart jag vill och dit ska jag ta mig. På ett eller ett annat sätt! (Säger jag nu, 18 år gammal och utan ansvar för något annat än mig själv...)
Jag drömmer för att jag lever, jag lever för att jag drömmer!
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar