Jag har kommit på vad min högsta önskan är. Det är inget av det som jag skrivit innan. Det är inte att få åka någon stans eller ens att få det liv jag hoppas på att få. Nej, min absolut högsta önskan av alla är att få inspirera andra. Att någon helt plötsligt en dag bara säger; "Du inspirerar mig". Kan ni tänkare, försök föreställa er den känslan man skulle få av att höra dessa få ord. "Du inspirerar mig."
Det behöver inte vara något stort och livs omvändande, bara en liten vardaglig inspirationskälla som gör de där vanliga vardagarna lite lättare och roligare att ta sig igenom. Vad häftigt det skulle vara!
Vad jag hoppas på att jag en dag ska få höra någon säga dessa ord till mig och verkligen mena det. Det skulle förändra mig tror jag. Självförtroendet skulle stärkas och tro det eller aj; men jag tror även att detta skulle bli en inspiration för mig att fortsätta så som jag gjort innan, för då vet jag med säkerhet att någon annan, utöver mig själv, har nytta utav det jag gör.
Att kunna hjälpa en annan människa är något helt fantastiskt. Känslan man får, i hela kroppen och själen; den är obeskrivlig. Tyvärr så har jag inte fått länna den så ofta som jag kanske velat, men de gånger som jag har fått den äran att känna att jag verkligen har gjort något för någon annan, har varit helt sagolikt fantastiska. Än idag lever jag på det lyckorus som jag fått av dessa stunder, trots att det kan ha gått flera år sedan det hände. Det är sådant som man aldrig glömmer.
Lite natt filosofi från mig så här på kvällskvisten. Så nu har jag delat med mig av detta, nu säger jag god natt! Ska se om jag kan skriva något imorgon, annars blir det förmodligen på torsdag, så att ni får veta lite vad som försiggår i mitt normala tonårsliv som vissa kanske tycker är intressant att läsa om! Puss och kram på er!
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar