"Jag vet att man inte bara kan måla över alla de misstag som man begått. eller såren som de lämnar efter sig"

Rubriken är ett citat från manga serien NANA, bok 7. Den serien får mig ofta att tänka igenom livet och de val vi gör i livet. Den handlar om två helt olika tjejer, båda med namnet Nana, som möts när de flyttar till Tokyo och de bestämmer sig för att flytta ihop, trots att de inte vet något om varandra. 
Det är en av de sorgligaste berättelser jag har läst i mitt liv, och då har jag läst många böcker och serier. Men den här, det är något alldeles speciellt med den. 
En av anledningarna till att den är så speciell är för att den är berättad som en dagbok, eller ett brev. Jag har inte läst hela än, men man förstår väldigt väl att det är ett sorgligt slut som väntar. I början och slutet på varje kapitel så "pratar" den ena Nana till den andra, om minnen och snedsteg. Rubriken är ett sådant parti. 

Båda flickorna har svårt att acceptera att man inte kan få som man vill och att när en dröm har gått i uppfyllelse kan man tyvärr upptäcka att det inte alls var vad man ville att det skulle bli. 
Drömmen om gymnasiet när man går på högstadiet, drömmen om att göra karriär, drömmen om kärlek, familj, vänner, resor, livet, vi drömmer om så mycket men när vi väl har fått många av drömmarna uppfyllda får vi ett brutalt uppvaknande och inser att det bara var en dröm, det här är verkligheten. Det är därför det är farligt att drömma för mycket, för detaljerat. Det är mycket därför jag är lite rädd för min egen framtid. 
Jag, som jag väldigt många gånger tidigare har förklarat, är en extrem drömmare. Jag drömmer konstant och om allt. Det finns inga gränser, inget stopp. Det är en del av mig och jag älskar att vara en drömmare för hade jag inte varit det hade många utav de saker som utmärker just mig förmodligen gått förlorade. Tyvärr så är det även mitt eviga drömmande som skadar mig mest. Det är förstås så att inte alla drömmar är trevliga drömmar, och de trevliga drömmarna blir inte alltid något vackert i verkligheten. 

Men trots min rädsla för drömmandet tänker jag aldrig sluta. Jag är en drömmare, drömmandet är det som håller mig igång om dagarna. Skulle jag helt sluta upp att ha mina konstiga fantasier skulle jag upphöra att existera. Jag skulle aldrig klara av vardagen som jag lever i. Trots att drömmarna gör att jag begår många jobbiga misstag som leder till att jag sårat mig själv och andra. Jag drömmer till och med om att kunna sudda ut allt sådant, men det vet jag att det går inte. Som sagt, trots att jag vet att det till viss del är ett skadligt beteende att drömma alldeles för mycket och att det gör mig rädd inför min egen framtid, så tänker jag aldrig sluta. Jag vill inte sluta. 
Den som går genom livet utan att drömma ligger nog i en större riskzon än jag gör, när det kommer till en besvikelse till framtid. 
Dröm vidare, dröm stort, men lämna detaljerna åt verkligheten och låt drömmarna vara drömmar istället för en manual för hur livet borde vara.
-- MG

Älskar livemusik!

Godmorgon på er! Sitter och tar mig en riktigt lång härlig frukost idag. Är ledig idag så passar på att njuta lite med en lugn morgon. Jag skulle egentligen gått till skolan för att ha manusmöte idag, men vurpade ute i den slabbiga snön igår kväll så min rygg (som jag slog i under lovet) gör ont igen, och med tanke på att det är en bit att gå till skolan och min ryggsäck är sönder så jag har bara axelväskor som jag kan ha datorn i, kände jag att det var bättre att jag försöker få ryggen hel igen. 

Igår kväll var det i alla fall Livekarusellen i Skara. Livekarusellen är en bandtävling i Sverige där alla olika band, oberoende på vilken gener eller hur länge de har spelat ihop, kan vara med och tävla. Några kompisar till mig var med och spelade så det var en självklarhet att gå dit och stötta dem.
Bandet heter Castra, jag har skrivit om dem förut. De är ett relativt nybildat band som spelar lite tyngre metalmusik typ. Det är inte sån musik som vem som helst kan lyssna på, men jag älskar sån musik. För många är det svårt att tro när de ser mig, men så är det. Jag filmade lite av framträdandet, men det är på fel håll så jag kommer inte lägga upp det för jag vet själv hur irriterad jag blir på sådana videos.
-- MG

Mysdag med frugan!

Har precis lunchat med Louise och nu sitter vi hemma hos henne och tittar på finalen i damcurling, Sverige vs. Kanada. GO SVERIGE! Tidigare hoppade vi mellan curlingen och hockeyn, men Svenskarna tog ingen medalj där. Det blev en fjärdeplats. Damhockey är inte jättekul, de bara flyger runt och ramlar hela tiden. Tacka vet jag herrhockey, där är det kraft och tacklingar som gäller. Däremot är det roligare att titta på damcurling än herrcurling, varför vet jag inte. Det bara är så. När matchen är slut och vi fått veta om vi tar ett till guld eller om vi får silver ska vi se på en film förmodligen. Det blir en tv-tittar dag idag, eftersom att vintern har återvänt kände vi att det är okej att ta en sådan dag. 

-- MG

Med tröjan bak och fram och byxorna uppvikta

Hej hopp, jag har tröjan bak och fram idag. Jag vet inte varför, men jag tyckte den blev snyggare på det hållet än det rätta så att säga. Jag var faktiskt på väg att komma försent till skolan idag bara för att jag skulle sprätta bort lappen som alltid sitter i ryggen så att den inte skulle klia och synas när jag vände på tröjan. Nu ska jag gå och luncha med min kära vän och fru Louise. Om någon undrar varför jag refererar henne so min fru så är det för att vi av någon anledning bestämde oss för att "gifta oss" den 15 Juni 2012 och sedan dessa har vi varit fruar. Så det var en mycket speciell dag på 3 olika sätt. Det var vårt bröllop, hennes brors studentdag och hennes födelsedag, så vi hade verkligen mycket att fira den dagen!
I år fyller hon år på vår studentbal. Snacka om att det ska firas med pompa och ståt!

Min "fotograf"var tvungen att springa på lektion så det fick bli fina bilder inne från våra fina skoltoaletter... 

-- MG

I'm the lion king!

Igår på jobbet fick teaterbarnen texta på att spela teater med kostym, för vissa var det första gången. Själv fick jag ge upp min tofs för att en tjej skulle kunna ha på sig kjolen hon skulle ha. Den var alldeles för stor för henne. Så det slutade med att jag såg ut som ett lejon i huvudet. 

Söt, eller hur?

Nu har snön börjat falla utanför fönstret igen. Kul. Men, men, sånt är det. Våren kommer till oss förr eller senare i alla fall. Men just nu känns det lite vitt, höhö. Nu väntas ännu en halvt händelserik dag i skolan, med tanke på att vi inte har så många lektioner den här veckan. Precis som igår så har jag bara en lektion idag. Men vi kommer förmodligen att ha manusmöte idag bara för att kunna bli helt klara med det nu. 
-- MG

Vem vet vad som kommer att hända?

Det här kan komma att bli den flummigaste veckan jag någonsin varit med om under mina 12 år i skolan. Min teaterlärare har sjukskrivit sig, och med tanke på att vi nästan bara har teater nu mera, så har jag allt som allt 4 lektioner den här veckan. Samtidigt som det känns jobbigt att vi hamnar lite ur fas med teatern och produktionen nu, eftersom att det blir två veckors uppehåll för oss, så är det ganska skönt att få en vecka på sig att göra saker som man borde gjort på lovet. Alla vet vi det att man lovar sig själv en massa inför loven, men det blir aldrig något mer än tomma ord av de där löftena. 

Men nu har jag sett till att få sådana saker gjorda de tre senaste dagarna, vilket ha varit rätt så befriande. Snart kommer ännu en befrielse för mig. Eller, ja, om några veckor. Har min uppkörning och teoriskrivning i mars och om jag klara det, vilket jag tänkt att jag ska, kommer den bördan av att plugga inför körkortet att ha försvunnit. Ser verkligen fram emot det! Sitter just nu och pluggar körkortsteori som en liten gnu. Jag ska återgå till mitt pluggande nu, kände bara för att ta en paus och samtidigt uppdatera bliggen lite!

Vem vet vad som kommer hända?

-- MG

Vårkänslor i luften och studentmössan på huvudet (måndag)

Solen sken redan när jag gick upp idag (måndag) och när jag vaknade så hörde jag hur Håkan Hellstörm spelades från köket och kände doften av kaffe. Det bästa sättet att vakna på. Idag har nog varit den första riktiga vårdagen på hela året, om man inte räknar med dagarna i Paris, men i Sverige i alla fall. 

Som rubriken antyder så har våra studentmössor kommet till skolan idag! Det känns helt sjukt att ha den på sig. En blandning av spänning, längtan och smärta. Studentmössor är allt annat än bekväma kan jag säga. 

-- MG

Fokus vad är det?

Har haft ett helgalet lov. Det där med att vila upp sig på lovet och samla nya krafter i form av söm och lugn och ro är en av de största lögnerna vi intalar oss själva. Jag har flugit fram och och tillbaka mellan kompisar, fester, myskvällar och annat som t ex shoppingrundor och manusmöten. Det är knappt så jag kommer ihåg vad jag gjort de olika dagarna på lovet. Ännu en anledning till att jag borde försöka blogga i alla fall var annan dag. 

Jag funderade nyss på om jag skulle skriva en sammanfattning av mitt lov, dag för dag, men kände sedan att det blev lite långdraget så jag hoppar det. 

Nu sitter jag och några klasskompisar och pluggar inför ett italienska prov som vi har på onsdag, men det går inte jättebra för oss med tanke på att vi alltid faller in på andra ämnen. Men det kommer nog gå bra ändå! 

--MG

 

Alla hjärtans dag!

Alla hjärtans dag är nog min favorithögtid av alla. Det är en av  få som är till för att hylla livet, kärleken och som samtidigt inte är kopplad till religion. Många går igång på just den detalj att man ska fira med sin partner och att man ser en massa söta par gulla lite extra mycket med varandra just denna dag, men vad folk glömmer är att denna dag inte är till för att fira att du är i ett så kallat förhållande. Denna dag är till för att fira kärleken, så att fira alla hjärtans dag med att skämma bort sig själv, eller att umgås med familj, eller varför inte med vänner som du håller kär? Är inte även det kärlek som är värd att fira? 
Det är så synd att folk klankar ner så mycket på alla hjärtans dag för att de tycker att man borde kunna visa sin kärlek till de man älskar året runt och att det är en överdriven och fånig högtid, samt att det är så irriterande att se alla par som sagt. Men är inte kärleken något som verkligen förtjänas att firas? Det är vad vi alla strävar efter här i livet. Hela världens gemensamma mål är att få älska och bli älskade tillbaka. 
Jag älskar alla hjärtans dag och tycker att den högtiden förtjänar all uppmärksamhet. Det är rätt nytt att jag känner så, det har inte alltid varit så att jag älskar alla hjärtans dag. Men nu har jag kommit underfund med att det är en helt underbar högtid och att jag kommer bli en total alla hjärtans dags galning. Längtar redan till nästa år! Kanske ska förlänga min alla hjärtans dag till idag med?

-- MG

7 låtar senare!

Det finns en sak som är så extremt jobbigt med livet, något som vi aldrig kommer komma ifrån. Tyvärr är det även det som gör livet intressant i slutändan. Men i mångt och mycket så vill jag bara försvinna från det. Den eviga läxan, du lär av dina misstag, du lär medan du lever, du lärd du lär dulärdulärdulärdulär.... konstant så ska man lära sig någonting. Varför ska allt vara en läxa och en lärdom? Det är aldrig lätt. Jag är inte missnöjd med något, ingenting har hänt mig som får mig att känna mig misslyckad eller något liknande. Men jag önskar så att jag bara kunde få luta mig tillbaka för ett tag och titta på vad jag lyckats åstadkomma under de år jag levt och faktiskt få chansen att vara nöjd med det, men då kommer det något nytt som man måste lära sig att hantera och så tar det upp alla ens energi och alla tankar så man kan inte fokusera på något annat.

Det är som ett enda spindelväv av lärdomar. Jag älskar det, samtidigt som jag hata det. Jag älskar att lösa gåtor och problem, men jag avskyr det till en början, eftersom att det tar sån otrolig mängd av ens energi att komma förbi de första hindren i väven, men efter det så börjar spänningen att byggas upp och jag vill bara veta vart detta leder. Men så fort man kommit dit i ett av alla miljoner spindelväv så hittar man ett nytt spindelväv att trassla ut. Det är som om livet är ett enda stort spindelväv gjort av miljoner spindelväv. 

Varje spindelväv symboliserar något vi vill komma åt. En dröm. Det kan vara ett dröm jobb, eller en dröm om att komma ifrån något som har förföljt oss från vårt förflutna, eller varför inte någon. Oavsett vad det är så kommer det vara svårt. Jag är trött på att allt ska vara så förbenat svårt hela tiden. Det är till och med svårt att välja kläder på morgonen. Jag menar, hallå, vem bryr sig egentligen om jag har en blå tröja till svarta jeans och bruna skor till det? Någon kanske stör sig på det just när de ser det, det kanske till och med kommer vara någon som nämner det senare under veckan. Men det är inget som kommer att påverka min framtid mycket mer än om jag väljer att ta en vit eller svart kopp när jag ska dricka mitt morgonkaffe. Ändå lägger jag sådan otrolig vikt på just det valet. 

Vem vet, det kanske bara är jag som ser livet som  en mängd spindelväv som bildar ett enda jigganormt spindelväv. Det kanske inte ens är livet som är ett spindelväv. Det kanske är jag. Kolla bara på dina texter damen, de är ett spindelväv av tankar och ord som du själv har svårt att få något vettigt ur. Ändå envisas jag med att skriva dem. Så jag är spindelväven och mina texter är mitt liv? Är det så enkelt? Är det kanske så att jag, precis som många andra, bara lägger allt för mycket vikt på så onödiga saker för att... vi är rädda? Rädda för att misslyckas. Rädda för att det ska bli fel, för att vi ska välja fel. Jag vet i alla fall att jag är rädd för det, framför allt nu när jag kommit de det vägskälet i mitt liv då jag måste tänka flera år framåt och inte bara fram till nästa lov. Jag måste basera mina val på så mycket mer nu, lägga ner så mycket mer tanke bakom alla aktiva val jag gör för nu kommer det vara av yttersta vikt för min framtid. Det är läskigt. 

Jag vill göra bra val, göra rätt val. Men vad är egentligen rätt val undrar jag då. Själv har jag ingen aning. Ännu ett spindelväv uppstod nu. Jag har nog skapat sju spindelväv i den har texten, bra jobbat. 

Nu när jag satt här och skrev om min framtid och min rädsla för att fastna i ett liv som jag inte kommer kunna titta tillbaka på med lycka och tillfredsställelse på kom jag att tänka på något som en dam sa till min mamma en dag. "Jag tror att jag ser så ung och glad ut för att jag fått lev det liv jag velat", eller något sådant. Kanske ligger det något i det hon sa. Ett lyckligt liv är det bästa ansiktslyftet i världen. Bra, då vet vi det! Nu måste jag bara komma på hur jag ska ta mig dit... Kanske är det så lätt, som så att du helt enkelt måste våga satsa på de spindelväv, de val, som är trassligast, läskigast och mest ovanliga för att faktiskt till sist komma fram till tillfredsställelsens näste? Är det värt ett försök? Tja, jag har ju alltid gillat ett äventyr, så varför inte? Nu kör vi!!
-- MG

Frukost!!

Tisdagsmorgonen är nog min favoritmorgon på hela veckan. Det är klart att lördagsmorgonen är härlig den med, men mina tisdagar är så lugna och sköna, samtidigt som de är väldigt produktiva och sådana dagar gillar jag, lugna och behagliga dagar där man ändå är produktiv.
Sitta och ta en lång mysig frukost för mig själv och se på något avsnitt av en serie innan jag drar igång med alla sysslor, plugget och sedan gå iväg till skolan vid 13:30 för att ha manusmöte. Att jag har en halvseg engelskalektion från 15:30 - 17:00 behöver man kanske inte tänka på. Hade vi tagit bort den hade mina tisdagar varit helt perfekta. Men nu är de nästan det!

En sån här frukost hade jag inte tackat nej till i alla fall, men nu får jag nöja mig med en macka, en apelsin och massa kaffe! <3
-- MG

Det låter som att jag förespråkar alkoholism, men det gör jag inte!

Spindlar, Ormar, Döden, Spöken, Livet, Läskiga fyllegubbar, Stalkers, Fattigdom, Sjukdomar, Att bli sårade, Att såra, Framtiden. Allt detta är olika rädslor som alla känner igen sig i, alla känner vi dem. Oavsett vem man är. Men jag har upptäckt en sak, en rädsla i mig själv, som är lika vanlig som de allra vanligaste rädslorna, att satsa. Jag är jätterädd för att satsa, kvittar nästan vad det är. När jag spelar så vinner jag inte mycket, för jag vågar inte satsa, jag kan ju förlora allt. När det gäller mina drömmar vågar jag inte satsa, visst så startade jag min blogg för att ha ett forum där jag kan skriva så att andra människor ska kunna läsa det jag skriver, men det funkar inte riktigt som så att jag kan skriva något som jag anser vara värt att publicera varje dag. Kanske för att jag är rädd för att satsa på mina inlägg med?
Jag vill gärna våga satsa på min dröm om att kunna tjäna pengar på mitt skrivande, jag vet bara inte hur. Att drömma är lätt, att förverkliga dem är svårare, eftersom att det är skrämmande att slänga sig ut i en värld full av frågor, motgångar och en form av ingenting. Innan du kan bli något måste du vara ingenting och det skrämmer mig. Det är alltid lättare att bara göra det man är van vid och om man ska kliva utanför ramarna och göra något extraordinärt gör man det mest på skoj, det går ju inte att göra sådant seriöst. 
Varför ska det vara så svårt att våga? Varför kan jag inte bara göra det som känns rätt för stunden i alla lägen? Det är nästan så man önskade att man var full dagligen, i alla fall när det kommer till att just våga satsa. Det är så mycket enklare att säga Fuck you till världen när man är lagom full, såpas full så att självförtroendet har fått sig en boost och även nyfikenheten. Nyfikenheten finns alltid i oss, men när vi blir lite lätt alkoholpåverkade vågar vi utforska vår nyfikenhet på ett helt annat plan. Det önskade jag att jag vågat just nu. Men det gör jag inte. Tyvärr. 
-- MG