7 låtar senare!

Det finns en sak som är så extremt jobbigt med livet, något som vi aldrig kommer komma ifrån. Tyvärr är det även det som gör livet intressant i slutändan. Men i mångt och mycket så vill jag bara försvinna från det. Den eviga läxan, du lär av dina misstag, du lär medan du lever, du lärd du lär dulärdulärdulärdulär.... konstant så ska man lära sig någonting. Varför ska allt vara en läxa och en lärdom? Det är aldrig lätt. Jag är inte missnöjd med något, ingenting har hänt mig som får mig att känna mig misslyckad eller något liknande. Men jag önskar så att jag bara kunde få luta mig tillbaka för ett tag och titta på vad jag lyckats åstadkomma under de år jag levt och faktiskt få chansen att vara nöjd med det, men då kommer det något nytt som man måste lära sig att hantera och så tar det upp alla ens energi och alla tankar så man kan inte fokusera på något annat.

Det är som ett enda spindelväv av lärdomar. Jag älskar det, samtidigt som jag hata det. Jag älskar att lösa gåtor och problem, men jag avskyr det till en början, eftersom att det tar sån otrolig mängd av ens energi att komma förbi de första hindren i väven, men efter det så börjar spänningen att byggas upp och jag vill bara veta vart detta leder. Men så fort man kommit dit i ett av alla miljoner spindelväv så hittar man ett nytt spindelväv att trassla ut. Det är som om livet är ett enda stort spindelväv gjort av miljoner spindelväv. 

Varje spindelväv symboliserar något vi vill komma åt. En dröm. Det kan vara ett dröm jobb, eller en dröm om att komma ifrån något som har förföljt oss från vårt förflutna, eller varför inte någon. Oavsett vad det är så kommer det vara svårt. Jag är trött på att allt ska vara så förbenat svårt hela tiden. Det är till och med svårt att välja kläder på morgonen. Jag menar, hallå, vem bryr sig egentligen om jag har en blå tröja till svarta jeans och bruna skor till det? Någon kanske stör sig på det just när de ser det, det kanske till och med kommer vara någon som nämner det senare under veckan. Men det är inget som kommer att påverka min framtid mycket mer än om jag väljer att ta en vit eller svart kopp när jag ska dricka mitt morgonkaffe. Ändå lägger jag sådan otrolig vikt på just det valet. 

Vem vet, det kanske bara är jag som ser livet som  en mängd spindelväv som bildar ett enda jigganormt spindelväv. Det kanske inte ens är livet som är ett spindelväv. Det kanske är jag. Kolla bara på dina texter damen, de är ett spindelväv av tankar och ord som du själv har svårt att få något vettigt ur. Ändå envisas jag med att skriva dem. Så jag är spindelväven och mina texter är mitt liv? Är det så enkelt? Är det kanske så att jag, precis som många andra, bara lägger allt för mycket vikt på så onödiga saker för att... vi är rädda? Rädda för att misslyckas. Rädda för att det ska bli fel, för att vi ska välja fel. Jag vet i alla fall att jag är rädd för det, framför allt nu när jag kommit de det vägskälet i mitt liv då jag måste tänka flera år framåt och inte bara fram till nästa lov. Jag måste basera mina val på så mycket mer nu, lägga ner så mycket mer tanke bakom alla aktiva val jag gör för nu kommer det vara av yttersta vikt för min framtid. Det är läskigt. 

Jag vill göra bra val, göra rätt val. Men vad är egentligen rätt val undrar jag då. Själv har jag ingen aning. Ännu ett spindelväv uppstod nu. Jag har nog skapat sju spindelväv i den har texten, bra jobbat. 

Nu när jag satt här och skrev om min framtid och min rädsla för att fastna i ett liv som jag inte kommer kunna titta tillbaka på med lycka och tillfredsställelse på kom jag att tänka på något som en dam sa till min mamma en dag. "Jag tror att jag ser så ung och glad ut för att jag fått lev det liv jag velat", eller något sådant. Kanske ligger det något i det hon sa. Ett lyckligt liv är det bästa ansiktslyftet i världen. Bra, då vet vi det! Nu måste jag bara komma på hur jag ska ta mig dit... Kanske är det så lätt, som så att du helt enkelt måste våga satsa på de spindelväv, de val, som är trassligast, läskigast och mest ovanliga för att faktiskt till sist komma fram till tillfredsställelsens näste? Är det värt ett försök? Tja, jag har ju alltid gillat ett äventyr, så varför inte? Nu kör vi!!
-- MG