Firade min 19års dag lite för tidigt, men vad gör väl det?

God kväll, imorgon bär det av till Rom! Det känns så konstigt att det redan är dags att åka dit. Men så är det, imorgon lyfter vi. Eftersom jag kommer vara i Rom på min födelsedag så har jag som sagt sett till att fira min födelsedag i helgen. Så igår hade jag några vänner hemma, det blev en härlig fest som hade alla delar som en hemmafest bör ha. Det enda som inte hände var typ klagomål från grannar och det hoppar jag gärna om jag ska vara ärlig. Jag är supernöjd med kvällen och det verkar som att de andra också är det. Det enda jobbiga var det faktum att jag somnade vid 8 och bollade mellan att sova och vara vaken fram till 11 då mamma ringde och sa att hon och pappa var på väg hem, vilket innebar att jag var tvungen att gå upp och försöka mig på att städa upp efter mina vilddjur till vänner. Som tur var så fick jag hjälp av en vän med städningen, vet inte riktigt hur jag hade fått igenom projekt städa huset utan hans hjälp. Tack så fruktansvärt mycket för hjälpen och tack alla fina vänner som var här igår och firade min födelsedag och såg till att kvällen blev riktigt härlig!

Synd att jag är så dålig på att ta kort, men här är i alla fall två bilder som togs igår. 
-- MG

Se ljust på livet så blir det roligare att leva och minnas

Hej, den senaste tiden har varit en känsloladdad storm, så jag har inte känt att det är värt att skriva något eftersom att det skulle bli alldeles för rörigt för er, men även för mig själv. 
Men jag är glad att jag har sådana fantastiska människor runt mig. Jag har funnit glädje och stöd både i gamla godingar men också i nya pärlor. Det är nog det som är häftigast med livet, att se vad som händer och hur relationer byggs upp och förändras. Jag älskar livet, även de svåra stunderna. Kanske inte när jag är mitt uppe i de jobbiga stunderna, men i efterhand kommer man ut ur dem med sådan otroligt kunskap så man måste vara glad och stolt över att man gått igenom det och klarat av även dessa stunder. 
Jag försöker se ljust på det mesta, det kanske inte märks i alla lägen, men det gör jag. Vad är det för vits med att bara se de negativa i allt. Varför ska man gå genom livet som en bitter människa som enbart tänker negativt. Jag har provat på det periodvis och jag kan tala om för er att det inte är värt det. Så många minnen som skulle kunna varit helt underbara har enorma mörka fläckar för att jag hade bestämt mig för att leva livet som en negativ och deppig människa. Så snälla ni, låt bli det! 

Imorgon flyger jag till Rom med min italienska klass och på tisdag fyller jag 19 år. Så jag har mycket att se fram emot med den här veckan. När jag sedan kommer hem från Rom måndagen därpå kommer vi att dra igång med produktionen på riktigt. Vi har ny regissör och ett nytt manus, så det blir en riktigt nystart. Vi ska spela Alice i Underlandet och jag spelar den allvetande larven. Det ska bli riktigt kul att se vart det här tar vägen.
Igår kväll hade jag och mamma ett litet minifirande för mig och ikväll ska jag ha huset fullt av folk för att fira mig. Nu kör vi gubbar!

-- MG

Nu kör vi kära ES11

Hej på er! Den senaste veckan har det varit väldigt tyst här och det finns en bra anledning till det. Bomb efter bomb har släppts över mig och min klass så jag har varit helt färdig den här veckan, jag har varit förbannad och ledsen om vart annat, allt detta tillsammans med min klass och resterande människor som är en del av estet. Det är hemskt när ett ljus slocknar, men det är då man märker hur starkt andra får chans att lysa. 
Jag har otroligt fina vänner och otroligt fina och starka klasskompisar och lärare. Det är vidrigt att sånt som hänt kan hända, men det är skönt att vi kan hålla varandra om ryggen i dessa mörka tider. 
En otrolig man har försvunnit från oss på ett otroligt hemskt sätt. Han var en far, en morfar, en lärare och en förebild. Han tog för sig och lärde oss alla att om man vill något så är det bara att ta för sig och kämpa för det. Inget kommer utan att man kämpar för det. Han hade sina sidor, precis som alla vi andra, men det går inte att blunda för hur mycket vi betydde för honom. Det var tack vare denne man som jag började estet och det tackar jag honom för. 
Nu får vi bara blicka framåt och göra det bästa av tillvaron. Det är inte lätt och den tid vi har kvar på katedral kommer vara otroligt omtumlande, men jag tvivlar inte på att vi kommer att klara det. Den här veckan har bevisat hur starka vi är som klass och ensemble. Ingenting kan stoppa oss nu. 
"Estet står när andra faller"
"Say what you mean. Mean what you say. Putt a beat on it. Go."
Nu kör vi, kära ES11! <3

-- MG