Nu kör vi kära ES11

Hej på er! Den senaste veckan har det varit väldigt tyst här och det finns en bra anledning till det. Bomb efter bomb har släppts över mig och min klass så jag har varit helt färdig den här veckan, jag har varit förbannad och ledsen om vart annat, allt detta tillsammans med min klass och resterande människor som är en del av estet. Det är hemskt när ett ljus slocknar, men det är då man märker hur starkt andra får chans att lysa. 
Jag har otroligt fina vänner och otroligt fina och starka klasskompisar och lärare. Det är vidrigt att sånt som hänt kan hända, men det är skönt att vi kan hålla varandra om ryggen i dessa mörka tider. 
En otrolig man har försvunnit från oss på ett otroligt hemskt sätt. Han var en far, en morfar, en lärare och en förebild. Han tog för sig och lärde oss alla att om man vill något så är det bara att ta för sig och kämpa för det. Inget kommer utan att man kämpar för det. Han hade sina sidor, precis som alla vi andra, men det går inte att blunda för hur mycket vi betydde för honom. Det var tack vare denne man som jag började estet och det tackar jag honom för. 
Nu får vi bara blicka framåt och göra det bästa av tillvaron. Det är inte lätt och den tid vi har kvar på katedral kommer vara otroligt omtumlande, men jag tvivlar inte på att vi kommer att klara det. Den här veckan har bevisat hur starka vi är som klass och ensemble. Ingenting kan stoppa oss nu. 
"Estet står när andra faller"
"Say what you mean. Mean what you say. Putt a beat on it. Go."
Nu kör vi, kära ES11! <3

-- MG