Hej, den senaste tiden har varit en känsloladdad storm, så jag har inte känt att det är värt att skriva något eftersom att det skulle bli alldeles för rörigt för er, men även för mig själv.
Men jag är glad att jag har sådana fantastiska människor runt mig. Jag har funnit glädje och stöd både i gamla godingar men också i nya pärlor. Det är nog det som är häftigast med livet, att se vad som händer och hur relationer byggs upp och förändras. Jag älskar livet, även de svåra stunderna. Kanske inte när jag är mitt uppe i de jobbiga stunderna, men i efterhand kommer man ut ur dem med sådan otroligt kunskap så man måste vara glad och stolt över att man gått igenom det och klarat av även dessa stunder.
Jag försöker se ljust på det mesta, det kanske inte märks i alla lägen, men det gör jag. Vad är det för vits med att bara se de negativa i allt. Varför ska man gå genom livet som en bitter människa som enbart tänker negativt. Jag har provat på det periodvis och jag kan tala om för er att det inte är värt det. Så många minnen som skulle kunna varit helt underbara har enorma mörka fläckar för att jag hade bestämt mig för att leva livet som en negativ och deppig människa. Så snälla ni, låt bli det!
Imorgon flyger jag till Rom med min italienska klass och på tisdag fyller jag 19 år. Så jag har mycket att se fram emot med den här veckan. När jag sedan kommer hem från Rom måndagen därpå kommer vi att dra igång med produktionen på riktigt. Vi har ny regissör och ett nytt manus, så det blir en riktigt nystart. Vi ska spela Alice i Underlandet och jag spelar den allvetande larven. Det ska bli riktigt kul att se vart det här tar vägen.
Igår kväll hade jag och mamma ett litet minifirande för mig och ikväll ska jag ha huset fullt av folk för att fira mig. Nu kör vi gubbar!
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar