En tråkig, mysgrå, oenkel vardag

Sitter just nu med Håkan i lurarna, en kopp te bredvid mig och svenskaläxan framför mig (nästan). Vardagen har återkommit och lagt sig som ett beskyddande täcke över mig. Det är som dimman en mysig höstmorgon, en sådan där ihållig dimma som stannar kvar till långt in på förmiddagen, en sådan dimma som inte skrämmer en utan fyller dig till brädden med myskänslor. Det är så jag ser på min vardag, lite grå, lite trist, men väldigt mysig och njutbar, trots mensvärk som får en att spy och önska att man kunde operera bort livmodern på sig själv, men men, det är smällar man får ta. 
   Men trots att min vardag är sådär tråkigt mysgrå skulle jag aldrig våga påstå att den är enkel. Den är väldigt oenkel, komplicerad som det heter på riktig svenska, men nu kallar vi det för oenkelt bara för att vi kan. För att det är lite mer oenkelt med komplicerat. 
   I Måndags var en sådan där oenkel dag. När jag vaknade mådde jag tipp-topp, men sedan bröt jag bara ihop. Jag mådde så psykiskt dåligt på ett sånt sätt som gjorde så att jag fortfarande kände mig helt okej, men ändå så låg det en tyngd över mig som talade om för mig att; "Nej Malin lilla, du mår inte bra, så det är lika bra att få ut allt slagg på en och samma gång. Var så god och gråt." Och där stod jag i badrummet, med en plattång på värme och sminkborsten redo i handen och började böla som om jag var 5 år igen och någon hade tagit Ninis ifrån mig (ett kaningosedjur som var min bästa vän när jag var liten). Jag stod där och grät ner i mammas famn och kände mig bara hopplös och hjälplös och helt lös, från topp till tå helt lös. 
  Några timmar senare så är det som om detta aldrig har hänt. Jag mår lika bra som alltid, men något har ändå ändrats från dagen innan. Men vad det var skulle jag inte få reda på fören dagen där på då jag insåg att det var min inställning till mig själv och andra människor som hade ändrats. Det var bara detta, inget annat revolutionerande, bara en sån enkel sak. Men den var så fruktansvärt oenkel att sätta fingret på och ännu oenklare att bli av med. Skam den som ger sig heter det ju, så lika bra att inte ge sig utan helt enkelt bara ge sig den på att man ska klara allt som hamnar i ens väg, på något sätt klarar man sig alltid. Det är i alla fall vad jag tror, en enkel liten människa som lever i en oenkel mysgrå vardag.

-- MG

Mys med min mysiga vän!

God kväll kära läsare! Just nu sitter jag hos min kära barndomsvän Catrin och äter fruktsallad och kollar på Pella Svanslös och har en sista myskväll innan hon flyttar till Norge på söndag!!! 

Jag fick veta igår att hon flyttar om en vecka, snacka chock! 

Så nu blir det en riktig myskväll på vårt vis! 

-- MG

På bussen

Sitter ni på bussen på väg till Lidköping för att träffa en vän, så jag bloggar från mobilen. Det regnar ute, precis som igår, men det hindrar inte folk från att samlas i Skövde på kvällarna för att gå på matfestivalen! Jag var där igår och jag ska tillbaka dit idag. Många tycker det är tråkigt, men jag tycker det är jätte mysigt! 

Kan berätta tre saker om denna veckan. 

1. Jag har blonderat mig lite igen :3

2. När jag gick in i klassrummet och skulle stänga dörren så studsade den mot min fot och flög in i min panna, så nu har jag en liten härlig bula där...

3. Jag gick in på en ny städad bajamaja igår!! Killen kom ut med skurhandskar på och skurmedel i handen och det luktade beslutat och fräscht! Jag var så lycklig!!

(Hos frisören)

-- MG

Vad är ett spännande liv?

Vilket spännande liv dom lever. Är inte det en av de vanligaste tankarna vi får om folk. De som reser mycket, de som har ett "finare" jobb, de som bor i en större stad, de som har en bredare umgängeskrets. Men vet ni vad? Vi lever alla spännande liv, för allt det som jag får uppleva som vanlig småstadsstudent får kanske inte kändisbarnen vara med om. Vi lever alla ett spännande och unikt liv, speciellt om vi ser till så att det blir det genom att ta varje tillfälle i akt och i te låter saker och ting slinka oss ur händerna! 

(Gammal bild)

-- MG

Sluta hacka på mina och andras intressen!

Det finns en sak som jag tänkt på ett tag nu. Jag är väldigt intresserad utav kläder och utseende, precis som många andra. Men det är ofta som folk går emot denna maniska konsumtion av utseende ändrande attiraljer. Men vem har rätten att säga att jag gör fel som gillar att shoppa och fixa med mitt utseende. Varför ska det alltid finnas en djupare inre mening och anledning till varför jag väljer att lägga pengar på mitt utseende istället för något annat "mer viktigt"? Jag är trött på att höra att det är onödigt och ytligt. Det är inte onödigt för mig, så sluta hacka på det bara för att du möjligen tycker det är mindre viktigt. Jag blir sårad på riktigt nu mera när folk går och trycker ner mig och mina intressen bara för att de anser att det är fånigt, arrogant och naivt. Jag har alltid älskat det och kommer alltid att älska det, jag ser inte ner på den som gillar fotboll bara för att jag inte gillar fotboll, så sluta tracka mig för att jag älskar att leka med mitt utseende, kläder, smink, smycken, etc.
-- MG

Welcome to Japan!

Alla som läst min blogg eller träffat mig vet om att jag är frälst i japan, dess kultur, folk och språk. Men något som alla måste älska med japanerna är deras totalt urballade fantasi. Jag var inne och läste Fokis blogg (älskar den) nyss och hon hade delat med sig av det här videoklippet och jag skojar inte när jag säger att jag skrattade så att jag var millimeter ifrån att kissa på mig, precis som killarna i filmen. Mina älskade japaner, en dag ska jag flytta till ert underbara land och försöka förstå mig på hur ni fungerar!

Om inte hästtävlingarna ser ut så här i Japan på riktigt så blir jag besviken på dem! ;)

-- MG

Jag kände mig som Kalle Anka

Som ni förmodligen redan har märkt så genomsyras min blogg av mantran om att jag ska må bra och att hitta sig själv etc. Nu kommer det en till sådan status. Jag ska sed till att det här läsåret bara handlar om mig och inget annat, detta kanske låter konstigt med tanke på att jag går en linje där man måste ta mer hänsyn till varandra än de flesta andra, men fallet är så att jag ska fokusera på att det jag gör gör jag för att jag mår bra av det och inte för att andra ska bli imponerade av mig. Inte för att det har varit mitt mål tidigare år heller, men tanken har alltid funnits i bakhuvudet och den där åtrån till att bli bekräftad har alltid lurat bakom hörnet. 

Jag känner att jag kan göra detta nu för jag vet mer vem jag är och hur jag vill göra saker och ting och framför allt så vet jag vart jag står och vart jag vill. Detta blir som en filt av trygghet runt mig nu när jag börjat skolan igen. Nu vet jag mer vad jag själv klara och även vad det är jag klarar mig utan. Jag är inte längre rädd för att missa saker, jag är inte längre rädd för att vara mindre i största allmänhet. Jag är mer trygg i mig själv än vad jag varit på länge. Jag vet att jag hade den här trygghetskänslan i mig när jag var liten och gick på låg - och mellanstadiet, men någonstans kring högstadiet, kanske nått år innan, så försvann den, någonting drog bort filten från mig och helt plötsligt så stod jag där nyvaken och blottad inför världen och jag visste inte vad jag skulle göra med alla intryck jag var tvungen att ta in.

Jag kände mig lite som Kalle Anka, ni vet när han Musse och Långben är på husvagnssemester ihop, det klippet brukar visas på jul. Han har en väckarklocka som drar av honom täcket och sedan daskar honom på benen. Så kändes det för mig, i flera års tid så har jag känt mig som en nyvaken Kalle Anka som blir slagen av mitt eget täcke, men nu har jag äntligen fått upp badkaret och tvättar bort ångesten av att precis ha vaknat, tvättar bort längtan av att gå tillbaka och lägga mig. Nu ser jag framåt och känner en längtan och spänning av att få veta vart vi kommer parkera vår husvagn och vilka människor jag kommer få möta där.

Fotograf: Mikael Buller

-- MG