Glad påsk på er allihopa! Eller jag kanske skulle säga god jul för här ligger det så mycket snö på marken att man kan tro att det är jul och inte påsk. Men himlen är blå och solen skiner så helt fel är det inte.
En tanke som slagit mig är lite av en fortsättning på det jag skrev igår. Kan det vara så att vi framkallar känslor för någon enbart för att vi väldigt gärna vill ha någon vid våran sida för att slippa känna oss ensamma? Eller är det bara så att vi är rädda för att vara ensamma för resten av våra liv så vi tvingar oss att börja gilla någon vi egentligen inte gillar, eller inte gillar på Det sättet? Finns det någon anledning till att faktiskt falla för folk till både höger och vänster?
Min tanke om detta är helt enkelt denna. Vi är rädda för tomheten. Vi är rädda för att gå igenom korridorerna i skolan och ner för gatan och se lyckliga par gå hand i hand och se så kära ut att man undrar om det är äkta eller om de bara låtsas. Vi tror alltid det värsta.
Hur ofta händer det inte hatt vi nedvärderar oss själva? Vi ser hur vackra alla andra är och ställer oss frågan, varför jag? Svaret på den frågan är, varför inte?
Jag har sett och hört mycket under mina 17 år, men något som jag aldrig hört om är en helt oälskad människa. Hur hemsk du är är, hur ensam du än känner dig så finns det alltid någon ute i världen som älskar dig. Även om du aldrig har träffat människan så kan du vara helt säker på att denna människa finns någonstans och att om du bara vill så kommer ni att träffas.
-- MG
lördag 7 april 2012
fredag 6 april 2012
Hemkommen!
Har varit med gossigt folk, nämligen människor från klassen. Vi hade vad vi kallar för ett matparty. Vi myser med varandra och äter massa gott, mest kakor!
Här kommer lite bilder som Cornelis (http://creativitydream.blogg.se/) tagit!
Här kommer lite bilder som Cornelis (http://creativitydream.blogg.se/) tagit!
Har jag inte några av världens sötaste klasskompisar? :D
Jag har funderat mycket på kärlek, speciellt tonåringar och kärlek under den här långhelgens början.
Det beror mycket på att det händer mycket med mina kompisar och mina känslor och folk startar nya förhållanden och andra avslutas. Hur kommer det sig att det vi söker som mest är det som vi försöker fly som längst ifrån?
Jag har en vän som var tillsammans med en kille som var ett totalt svin mot henne, en annan som vill ha tillbaka en före detta pojkvän, en annan har nyligen avslutat ett förhållande och trivs jätte bra med det, en annan kan knappt vänta på att få starta ett förhållande.
Sen har vi sådana som försöker få ihop andra med varandra. Varför är vi så besatta av kärlek och förhållanden? Vad är det som gör att vi gärna vill vara i ett, se våra vänner i ett och mer en gärna pratar om dem?
Som dansare och teatrare så är detta ett område som vi jobbar med varje dag i klassen. Våran uppgift är att visa känslor och inte minst känslan av kärlek och intimitet. Men ändå så ställer vi oss alla samma fråga, vad är det?
Vad är kärleken och hur ska man någonsin kunna förklara den? Någonting säger mig att vi aldrig kommer att få svar på.
-- MG
onsdag 4 april 2012
Nytt och fräscht!
Så, kände att jag ville ändra min designe lite så det är gjort nu. Vad tycks? :)
Känner att detta var lite annorlunda mot vad jag hade innan, men lika mycket jag för det, om inte ännu mer.
Nu sitter jag och fryser och kollar runt på internätt som vanligt.... bortsett från de faktum att jag fryser, för det händer inte allt för ofta.
Jag har två svar till varför jag fryser och det ena är att jag är trött med tanke på att jag nästan inte sovit någonting på ett och ett halvt dygn (och dagarna innan har det inte blivit mycket sömn heller....). En annan förklaring kan vara den att jag är smått sjuk och att det snart kommer bryta ut en riktig sjukdom, förkylning, feber attack etc. Men vi gissar på att det är alternativ ett som stämmer!
Ha de bra så ses vi snart igen!
-- MG
Känner att detta var lite annorlunda mot vad jag hade innan, men lika mycket jag för det, om inte ännu mer.
Nu sitter jag och fryser och kollar runt på internätt som vanligt.... bortsett från de faktum att jag fryser, för det händer inte allt för ofta.
Jag har två svar till varför jag fryser och det ena är att jag är trött med tanke på att jag nästan inte sovit någonting på ett och ett halvt dygn (och dagarna innan har det inte blivit mycket sömn heller....). En annan förklaring kan vara den att jag är smått sjuk och att det snart kommer bryta ut en riktig sjukdom, förkylning, feber attack etc. Men vi gissar på att det är alternativ ett som stämmer!
Ha de bra så ses vi snart igen!
-- MG
tisdag 3 april 2012
The two L i life, Label and Love
Sitter med en av de bästa kvinnorna i världen och diskuterar det kvinnor diskuterar bäst, nämligen shopping och kärlek. Vi har kommit fram till det som många kvinnor kommit på före oss, och som vi fått skrivet framför näsan på oss när vi ser på sex and the city.
Men vad är egentligen det rätta? Ska man gå varje dag och leta och vänta? Är det rätt att måla upp en karta över hur den perfekta partnern ska vara? Eller är det helt enkelt så att så många kvinnor gör allt detta jobb i onödan, för att helt plötsligt en dag vakna upp och finna en helt annan människa bredvid sig än den man en gång trott att man ska se?
Efter att ha fått en kaffedusch, skrattat mycket, shoppat och läst en massa bloggar känner jag fortfarande att jag är långt ifrån att få de svar jag söker. Långt ifrån att få de svar som många andra söker. Är det helt enkelt så att vi lägger ner all denna möda för att vi är rädda?
Om det är så att vi är rädda, vad är vi då rädda för? Är vi rädda för att bli ensamma? Eller är det så att vi är rädda för att just den perfekta ska komma och knacka oss på axeln utan att ha förvarnat oss? Kan det vara så att vi helt enkelt bara försöker förbereda oss, så att vi en dag kan ta det som det är och inte bli helt förstummade och förstelnade när någon som värkar som den rätte faktiskt kommer in i våra liv och blir den rätte.
Men tills vi har vågat ta detta steg, eller innan detta steg har funnit oss, så tar vi ett annat steg. Steget närmare fattighuset. Har du ingen annan än dig själv att tänka på, varför inte skämma bort sig själv lite extra mycket. Shoppa loss, gå ut på bio och ät god mat med vänner, lev livet.
Sitatet från Sex and the City som fått bli min rubrik till detta inlägg tycker jag passar mycket bra in på vad samtalsämnena har kretsat kring detta ack så skitiga och överbelamrade bord som jag och min vän har suttit vid i 5 och ½ timme och som vi har planerat att sitta kvar vid i många fler timmar.
-- MG
Men vad är egentligen det rätta? Ska man gå varje dag och leta och vänta? Är det rätt att måla upp en karta över hur den perfekta partnern ska vara? Eller är det helt enkelt så att så många kvinnor gör allt detta jobb i onödan, för att helt plötsligt en dag vakna upp och finna en helt annan människa bredvid sig än den man en gång trott att man ska se?
Efter att ha fått en kaffedusch, skrattat mycket, shoppat och läst en massa bloggar känner jag fortfarande att jag är långt ifrån att få de svar jag söker. Långt ifrån att få de svar som många andra söker. Är det helt enkelt så att vi lägger ner all denna möda för att vi är rädda?
Om det är så att vi är rädda, vad är vi då rädda för? Är vi rädda för att bli ensamma? Eller är det så att vi är rädda för att just den perfekta ska komma och knacka oss på axeln utan att ha förvarnat oss? Kan det vara så att vi helt enkelt bara försöker förbereda oss, så att vi en dag kan ta det som det är och inte bli helt förstummade och förstelnade när någon som värkar som den rätte faktiskt kommer in i våra liv och blir den rätte.
Men tills vi har vågat ta detta steg, eller innan detta steg har funnit oss, så tar vi ett annat steg. Steget närmare fattighuset. Har du ingen annan än dig själv att tänka på, varför inte skämma bort sig själv lite extra mycket. Shoppa loss, gå ut på bio och ät god mat med vänner, lev livet.
Sitatet från Sex and the City som fått bli min rubrik till detta inlägg tycker jag passar mycket bra in på vad samtalsämnena har kretsat kring detta ack så skitiga och överbelamrade bord som jag och min vän har suttit vid i 5 och ½ timme och som vi har planerat att sitta kvar vid i många fler timmar.
-- MG
Sådär ja!
Så, nu är jag tillbaka. Det har varit lite jäktigt med skola och jobb och lite såna saker, sen har internätt krånglat, men nu är jag tillbaka!
Kan tala om att jag nu varit och filmat, Äntligen! Vi filmade i lördags och inte nog med det, jag var även den första "utomstående" som fått se de första hajlvfärdiga materialet av 24:e timmen! :D
En mycket lycklig MG kom hem från inspelningen i lördags och som om inte det var nog så mötte man världens bästa Johanna S när man kom hem, denna flicka sitter för övrigt mitt emot mig just nu och vi gjorde samma sak i lördags som vi gör nu, nämligen det vi gör bäst. Skrattar tills vi dör och äter. Det är det vi gör jämt! :D
Kan tala om att jag nu varit och filmat, Äntligen! Vi filmade i lördags och inte nog med det, jag var även den första "utomstående" som fått se de första hajlvfärdiga materialet av 24:e timmen! :D
En mycket lycklig MG kom hem från inspelningen i lördags och som om inte det var nog så mötte man världens bästa Johanna S när man kom hem, denna flicka sitter för övrigt mitt emot mig just nu och vi gjorde samma sak i lördags som vi gör nu, nämligen det vi gör bäst. Skrattar tills vi dör och äter. Det är det vi gör jämt! :D
onsdag 28 mars 2012
Jag lever!
Oj, oj, oj, okej, nu var det ett tag sedan man var aktiv här ^^'
Just nu sitter jag och är dötrött efter en dag med prov, dans och teater för hela slanten!! Mycket mysigt, i alla fall de två senare händelserna.
Kan tala om att föreställningen Två Dagar fortfarande är lika bra som första gången jag såg den, har sett den tre gånger och ska se den en fjärde gång imorgon och sedan ska jag förmodligen se den två gånger på fredag med. Om jag får ta ledigt från första lektionen vill säga ^^'
För övrigt så kan jag tala om att vi har fått en teaterövning där vi ska agera känslolöst och stelt, precis som om vi vore hubotar. Ni vet, de människoliknande datorerna som serien Äkta människor handlar om. Det är riktigt roligt, men extremt svårt. Vi fick veta att en kvinna som är en av Sveriges bästa robot imitatör övade fyra timmar om dagen i två veckor för ett tal som hon skulle hålla som robot. Detta tal var inte speciellt långt vill jag då bara påpeka!
Lyssna på den här låten, mycket bra!
-- MG
Just nu sitter jag och är dötrött efter en dag med prov, dans och teater för hela slanten!! Mycket mysigt, i alla fall de två senare händelserna.
Kan tala om att föreställningen Två Dagar fortfarande är lika bra som första gången jag såg den, har sett den tre gånger och ska se den en fjärde gång imorgon och sedan ska jag förmodligen se den två gånger på fredag med. Om jag får ta ledigt från första lektionen vill säga ^^'
För övrigt så kan jag tala om att vi har fått en teaterövning där vi ska agera känslolöst och stelt, precis som om vi vore hubotar. Ni vet, de människoliknande datorerna som serien Äkta människor handlar om. Det är riktigt roligt, men extremt svårt. Vi fick veta att en kvinna som är en av Sveriges bästa robot imitatör övade fyra timmar om dagen i två veckor för ett tal som hon skulle hålla som robot. Detta tal var inte speciellt långt vill jag då bara påpeka!
Lyssna på den här låten, mycket bra!
-- MG
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)