Jag bar Johanna att läsa igenom det jag skrivit och säga vad hon tyckte och vår konversation vart ganska komisk, som vanligt! Så jag tänker vara lite elak mot henne, för hon hatar när folk läser hennes konversationer på facebook, sms, you name it. Men jag tänker ändå visa vår konversation för världen för den är så typiskt vi! Varsågoda och njut!
söndag 31 mars 2013
Då var det gjort och jag tror jag kommer dö!
Och där var mailet iväg skickat till författarskolan. Jag är så sjukligt nervös! Jag fattar inte att jag gjorde det, jag vet inte om jag ångrar mig eller inte! Jag dör lite smått!
Jag bar Johanna att läsa igenom det jag skrivit och säga vad hon tyckte och vår konversation vart ganska komisk, som vanligt! Så jag tänker vara lite elak mot henne, för hon hatar när folk läser hennes konversationer på facebook, sms, you name it. Men jag tänker ändå visa vår konversation för världen för den är så typiskt vi! Varsågoda och njut!
Jag bar Johanna att läsa igenom det jag skrivit och säga vad hon tyckte och vår konversation vart ganska komisk, som vanligt! Så jag tänker vara lite elak mot henne, för hon hatar när folk läser hennes konversationer på facebook, sms, you name it. Men jag tänker ändå visa vår konversation för världen för den är så typiskt vi! Varsågoda och njut!
Det skrämmer mig, men jag gör det ändå!
Hallå där! I fredags var jag i Göteborg med Louise, Elin och Elin. Vilket var gjorde år 2013s långfredag till en mycket mysig sådan! Vi gick och kollade i affärer och åt på Pizza Hut! Så goda pizzor, det är nog Sveriges godaste pizzor! Det var jätte härligt att bara gå runt där med vänner. Det är så man ska spendera lediga dagar tycker jag. På kvällen hade vi lite hemmaspa hos Louise, med fotbad och ansiktsmask, fast jag var så sjukligt trött så jag gick hem rätt tidigt därifrån. Jag har inte sovit så mycket under lovet, som vanligt.
I lördags jobbade jag och sedan hade jag en liten mysig hemma kväll för mig själv dör jag satt och åt ost och kex och en massa frukt, popcorn (jag äter faktiskt det nu, innan har jag hatat det!). Jag såg även på två filmer. Bring it on och Karate Kid. Jag fattar dock inte varför den filmen (den senaste, den enda jag sett) heter karate kid, med tanke på att det är kung fu de utför. Jaja, det är inte mycket jag förstår mig på! Sen, mitt i natten, så fick jag värdens fnatt och började städa. Jag för alltid mina städfnatt vid udda tillfällen. Det är lite roligt faktiskt.
 |
| En bild från tidigare i veckan. Har inte tagit så mycket bilder, som vanligt! ^^ |
I dag sov jag ända till kvart i tolv, vilket är mycket ovanligt för mig, men det var otroligt skönt måste jag säga. Sedan dess har jag läst och skrivit hela morgonen. Jag har druckit en massa te och kaffe och försökt få ihop en text som jag ska skicka in till en författar kurs som kommer vara i sommar. Så vi får se om jag blir antagen till kursen eller inte. Jag hoppas det för det vore så roligt och intressant för den delen eftersom att den handlar om nordisk litteratur och (som jag har förstått det) så får man lära sig om nordisk litteratur (hello kapten obvious) och så får man gå kurser i hur man skriver på olika sätt och i slutet av kursen så får man välja ut en av sina texter som de kommer lägga upp på sin hemsida. Jag hoppas verkligen att jag kommer med, men jag är så sjukligt nervös för att folk ska läsa det jag skriver. Jag vet, det låter jätte dumt med tanke på att jag har en blogg som jag skriver rätt mycket på. Men det är en helt annan sak! Bloggen är mer som en uppvärmning inför det liv jag vill ha. Det är en plojsida som jag har för att skriva av mig och vänja mig vid tanken av att folk läser det jag skriver. Men det andra. Där ska de granska det jag skriver och då känns de som att de granskar mig. Det skrämmer mig så att veta att de kan trycka ner mig och få mig att tvivla på att jag kan uppnå mina framtidsdrömmar. Men, jag ska ta mig i kragen, sparka mig själv där bak och se till att skicka iväg mailet så fort som möjligt. Dra av plåstret fort för att förkorta lidandet, eller hur är det man säger?
Ha det så bra nu, se till att njuta riktigt mycket de sista dagarna av ledighet som ni har nu! Och om er ledighet precis har börjat, så njut så länge den varar! Snart kommer vardagen ikapp er igen!
-- MG
torsdag 28 mars 2013
Stört stört stört stört stört stört... stört det är det enda som beskriver detta!
Måste säga att fröken är mycket snygg på förmiddagen! Kan man få hennes nummer? Nej men hoppla, hon såg visst ut som ett svullet päron! Men hon sjunger förvånansvärt bra, bättre än jag trodde! Men hon har såna krav på sig, ska hon vara sexig? Ne nu blev det jobbigt. Att gå det är ju inte det lättaste heller, det är mycket ansträngande. Vad hon skulle säga det vet hon ju inte heller, snacka om att få guldfiskars minnen att verka långa och bra! Äta doughnuts medan hon läser om Victoria's sekret modellernas dieter gör hon det med, udda beteende måste jag säga! Jag vet inte vad detta var bra för, men kul var det i alla fall!
-- MG
-- MG
どんな時でも笑って笑って！
Keep on smiling, always smiling står det som rubrik för den som undrar. Och nej, jag kan inte japanska för den som undrar det, tyvärr. Men anledningen till att jag valt att ha rubriken med japanska tecken (Romaji) är för att jag verkligen vill lära mig så och jag tycker det är otroligt fint. En dröm jag har är att flytta till Japan i ett halvår och försöka lära mig så mycket japanska som går och även studera japans kulturhistoria och historia eftersom att detta är tre saker som har intresserat mig i många många år. Men tyvärr så tror jag inte att detta är någon dröm som kommer gå i uppfyllelse efterson att jag vill plugga en massa annat också, det finns för lite tid för att jag ska hinna med allt jag vill hinna med. Något säger mig att det är fler än jag som känner så, inte sant? Men, man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag vet i alla fall att jag ska åka till Japan minst en gång i mitt liv och då ska det vara under våren, helst i April! Detta vet jag att jag har skrivit innan, så, med tanke på att jag tjatar så mycket om det kanske ni förstår hur gärna jag vill det!
Jag vet inte riktigt varför jag har fallit så för det landet, den kulturen och det språket, men fallit det har jag och det är hårt också! Jag har alltid gillat anime och manga, men när jag var liten visste jag inte att det kallades anime och manga, det upptäckte jag när jag var 9-10 år, då väldigt många upptäckte det. Men jag är verkligen helt fast i det. Redan då visste jag att jag ville lära mig Japanska, men jag var dock inte lika cool som Yohio och tog tag i saker och ting och börjad plugga det på egen hand... Men i alla fall, det samma gäller den japanska kulturen och japansk historia, jag kommer inte ihåg hur gammal jag var första gången jag såg filmen som baseras på boken En geishas memoarer, men jag vet i alla fall att när jag såg den filmen och hur en geisha såg ut så ville jag aldrig mer vara en prinsessa, jag ville vara en geisha. Så otroligt vackra tyckte jag att de var och det tycker jag fortfarande att de är. Jag är så otroligt fascinerad av Japan och dess kultur och allt, jag vill veta mer, jag vill lära mig mer! JAG MÅSTE! Så vem vet, om ett par år kanske jag bloggar från Japan! Man kan ju alltid hoppas i alla fall!
-- MG
 |
| Hej, detta är jag, jag har inte så mycket med texten att göra förutom att texten handlar om min största dröm! <3 |
Jag vet inte riktigt varför jag har fallit så för det landet, den kulturen och det språket, men fallit det har jag och det är hårt också! Jag har alltid gillat anime och manga, men när jag var liten visste jag inte att det kallades anime och manga, det upptäckte jag när jag var 9-10 år, då väldigt många upptäckte det. Men jag är verkligen helt fast i det. Redan då visste jag att jag ville lära mig Japanska, men jag var dock inte lika cool som Yohio och tog tag i saker och ting och börjad plugga det på egen hand... Men i alla fall, det samma gäller den japanska kulturen och japansk historia, jag kommer inte ihåg hur gammal jag var första gången jag såg filmen som baseras på boken En geishas memoarer, men jag vet i alla fall att när jag såg den filmen och hur en geisha såg ut så ville jag aldrig mer vara en prinsessa, jag ville vara en geisha. Så otroligt vackra tyckte jag att de var och det tycker jag fortfarande att de är. Jag är så otroligt fascinerad av Japan och dess kultur och allt, jag vill veta mer, jag vill lära mig mer! JAG MÅSTE! Så vem vet, om ett par år kanske jag bloggar från Japan! Man kan ju alltid hoppas i alla fall!
-- MG
Uppdatering om ett fantastiskt härligt lov!!
Godmorgon på er! Just nu sitter jag och dricker mitt härliga kaffe, jag är en riktig hejare på att koka kaffe, och lyssnar på Yohios nya album Break the Border. Jag är rätt lycklig över att det är ute nu! Men jag längtar mer till när det släpps på japanska, vilket jag antar att det ska göra, med tanke på att han har ett annat release datum i Japan. Albumet släpptes igår i Sverige, men i Japan släpps det inte förens om en månad ungefär.
Mitt lov har i alla fall varit fantastiskt skönt än så länge. I måndags så var jag och shoppade med mig själv (tror jag skrivit detta innan) och sedan gick jag till gymmet på kvällen, jag hade en riktig "jag dag" i måndags, vilket var riktigt skönt. I tisdags så hade jag en lugn morgon och på eftermiddagen så fikade jag med en kompis och senare på kvällen så åkte jag upp till Claudia med Louise och Johanna och fick lite kvälskaffe hos henne. Mysigt, mysigt. Men hon skulle iväg lite senare så då drog Louise, Johanna och jag oss ner till andra änden av stan och hem till Louise där vi satt och pratade om allt och lite till.
Igår var jag på gymmet vid 9 tiden på morgonen och 9:30 kom Claudia och hennes mamma dit också, det var riktigt roligt att gymma med de två. De är så sjukt härliga! Vid 10:45 gick jag till Johanna och fick en sen frukost. Det var så härligt, jag vet inte riktigt vad som hände med mig men jag ballade ut totalt, så som vi skrattade åt varandras dumheter. Jisses, jag grät en liten skvätt tror jag! Det var så sjukt underbart. Senare när jag skulle gå hem så gick vi en liten promenad i det underbara vårvädret tillsammans med Lovis, en jakt-labrador som hon är hundvakt åt. SÅ SÖT!!! Hon är bara 3 månader gammal! Jag smälter mer och mer för varje gång jag ser henne!! Senare under dagen träffade jag min kusin och vi var barnvakt åt hennes små kusiner (inte mina) dom är också jätte söta, men lite svårare att passa än vad hunden var kan jag ju säga! Sen på kvällen så gick jag till Johanna och åt kvällsmat hos henne. Ja, jag utnyttjar mina kompisar för att få gratis mat!
 |
| Hi there! |
Idag ska jag bara jobba hela dagen vad jag vet. Kanske blir så att man träffar lite mysiga människor senare ikväll. Man kan ju alltid hoppas på det och imorgon så bär det av till Göteborg med Louise och vem vet, någon mer kanske följer med, som en liten bonus lixom ;)
Hoppas att alla kommer få en fin fin dag och att ni haft ett toppen lov än så länge i det otroligt underbart härliga vårvädret som vi fått! <3
-- MG
måndag 25 mars 2013
Det ger en inblick i en sjuk kultur: Våldtäktskulturen
Jag satt precis och läste en artikel på Aftonbladet. Den handlade om något som är så sjukt. Våldtäkt har blivit en så stor del av vår vardag, så vi lägger knappt märke till de längre. Varje kvinna oroar sig för våldtäkter, säger de. Men det är ingen som tror att det kan hända dem själva. Varje man lever med den ständiga blicken och den ständiga frågan från omvärlden: "Är han en våldtäktsman?" Men ändå så blundar vi för våldtäkterna. I artikeln (länk finns om ni trycker på aftonbladet) står det om en flicka som blev så brutalt våldtagen och förnedrad så det finns inte ord för det. Men det är inte det värsta med artikeln, konstigt nog. Det värsta är att folk går i försvar mot killarna som gjorde det och skyller på flickan, säger att det är hennes eget fel att hon blev våldtagen!
Precis som när jag gjorde inlägget om Cutt4Beiber så skäms jag över att vara en del av den här kulturen. Hur kan det bli så otroligt galet egentligen? Vi låter detta ske, vi ser det men vi tar inte in det. "Det är bara så det är, och det kommer alltid att vara så, tyvärr." Vår moderna kultur börjar spåra ur. Mer och mer börjar bli socialt accepterat. Nej, det är klart att man inte tycker att våldtäkt är okej. Men det är inte svart eller vitt, det är inte antingen okej eller inte okej. Vissa anser faktiskt på riktigt att det har att göra med vilka signaler tjejen har gett till killen. Det är helt absurt. Visst, man ska inte ge folk falska förhoppningar eller få dem att tro saker och sedan skratta dem i ansiktet och säga "Trodde du verkligen på det själv eller?". Men det gör det inte till en rättighet att förgripa sig på någon!
Nu ska jag inte bara kasta skit på killar och säga att alla skulle våldta en tjej om hon gav signaler om att de var något på gång. Många killar backar undan. Men tyvärr så har "sexuellt-odjur" blivit förknippat med manlighet. Så många skulle faktiskt inte känna sig tillräckligt manliga om de inte utförde "den sexuella akten" trots att tjejen har sagt att hon inte vill. Det är en sån press på killar att de ska vara på när det kommer till sex. De ska ligga med tjejer till höger och vänster, de ska vara världsvana och de ska inte ta nej till svar. Men, varför? Varför ska en kille vara totalt vidrig när det kommer till sex för att vara manlig? Är det inte mer manligt att vara ödmjuk och förstående och att visa hänsyn till den andre än att vara ett svin? Jag vet att jag tycker det och om jag inte tror helt galet om folk så tror jag att många andra håller med mig.
Majoriteten skulle säga att de håller med mig om att det är skrämmande att saker som det som det står om i artikeln från aftonbladet faktiskt kan hända. Men ändå är det en så stor del som tycker att det är okej. Så hur ska man kunna stoppa något som detta? Hur ska man kunna få folk som vägrar stå helt för sin åsikt att förstå att deras åsikt är mycket skev? Det går inte! Det går inte att stoppa detta fören det brutit ut totalt, fören det är accepterat av samhället att tycka så, för det är först då fler kommer våga säga som det tycker, tyvärr kommer det även då vara försent för att stoppa det "i tid". Vi sitter fast i ett ekorrhjul. Vi måste lyckas ta oss ut, innan hjulet lådsnar och börjar rulla okontrollerbart med oss i det.
-- MG
söndag 24 mars 2013
Är det ett tecken på svaghet att förlita sig på andra?
Jag är en sån person som är beroende av att verka stark. Visst, jag kan vara extremt gnällig och när jag inte vill något, har mensvärk eller har en allmänt dålig dag så kan jag vara a real pain in the as! Men jag ska alltid framstå som stark till min personlighet. Jag hatar att be om hjälp och stöd. Jag ska klara allt själv, annars är jag svag och är jag svag visar jag att jag inte kan någonting. Det är en ond cirkel som går runt runt runt. Men jag kan inte sluta, det är som sagt ett beroende och beroenden är svåra att bli av med, kvittar vad de är.
Men är det verkligen så att det är en svaghet att förlita sig på andra? Är det en svaghet att veta om att någon står bakom dig och fångar upp dig om du faller? Eller är det ett täcken på styrka att faktiskt låta någon så nära in på livet så att de faktiskt skulle kunna fånga upp dig?
Jag är en sån person som tror på både slumpen och ödet. Jag tror att de går hand i hand. De kompliterar varandra och är beroende av varandra. Vi föds med ett öde, men detta öde kommer sedan förändras tack vare slumpen och slumpen kommer bara kunna göra sitt om vi först följer vårt öde. (Låter det hel galet?) T ex. Jag tror inte det var ödet som gjorde så att jag började spela flöjt och teater. Det var mitt öde att göra något estetiskt och att stå på scenen, för jag känner mig så extremt hemma på en scen så det är nästan skrämmande. Men det var helt klart slumpen som valde vad det var för estetisk riktning jag skulle få, vilken väg jag skulle hamna på, vart mitt öde sedan skulle leda mig. Sen tror jag att det bara var slumpen som gjorde så att jag i sista minuten bestämde mig för att ändra mitt gymnasieval så att jag hamnade på estet teater istället för estet musik.
Vårat öde är bestämt enbart på oss. Sedan kommer slumpen och den är beroende av de val vi gör och de personer vi har omkring oss. För att vi verkligen ska klara av att nå slutmålet på vårt öde med bravur måste vi tillåta människor att byta sida, från slumpen till ödet. Jag tror inte riktigt att det är ödet som har gjort så att jag träffat de människor jag träffat och att de har påverkat mig som de har, det är bara ren slump. Men mitt öde gjorde så att jag hamnade där jag hamnade mentalt. Och det var därifrån som jag gjorde mina val och det var så jag träffade alla. Men jag kan sedan bestämma mig för om jag vill att de ska bli en del av mitt öde. Jag kan bestämma om jag vill förlita mig på dem. Det är läskigt! Jag kommer tappa kontrollen! Jag stannar kvar där jag är!
Våga släppa kontrollen och låt slumpen leda vägen ett litet tag, så ska du snart få se på underverk i ditt öde. Mitt öde just nu är extremt oklart för mig, för just nu så väntar jag helt enkelt på att slumpen ska visa mig vilken väg som verkar mäst spännande. (Snacka om att detta inte makede någon sense) <-- (hej svengelska)
-- MG
Men är det verkligen så att det är en svaghet att förlita sig på andra? Är det en svaghet att veta om att någon står bakom dig och fångar upp dig om du faller? Eller är det ett täcken på styrka att faktiskt låta någon så nära in på livet så att de faktiskt skulle kunna fånga upp dig?
Jag är en sån person som tror på både slumpen och ödet. Jag tror att de går hand i hand. De kompliterar varandra och är beroende av varandra. Vi föds med ett öde, men detta öde kommer sedan förändras tack vare slumpen och slumpen kommer bara kunna göra sitt om vi först följer vårt öde. (Låter det hel galet?) T ex. Jag tror inte det var ödet som gjorde så att jag började spela flöjt och teater. Det var mitt öde att göra något estetiskt och att stå på scenen, för jag känner mig så extremt hemma på en scen så det är nästan skrämmande. Men det var helt klart slumpen som valde vad det var för estetisk riktning jag skulle få, vilken väg jag skulle hamna på, vart mitt öde sedan skulle leda mig. Sen tror jag att det bara var slumpen som gjorde så att jag i sista minuten bestämde mig för att ändra mitt gymnasieval så att jag hamnade på estet teater istället för estet musik.
Vårat öde är bestämt enbart på oss. Sedan kommer slumpen och den är beroende av de val vi gör och de personer vi har omkring oss. För att vi verkligen ska klara av att nå slutmålet på vårt öde med bravur måste vi tillåta människor att byta sida, från slumpen till ödet. Jag tror inte riktigt att det är ödet som har gjort så att jag träffat de människor jag träffat och att de har påverkat mig som de har, det är bara ren slump. Men mitt öde gjorde så att jag hamnade där jag hamnade mentalt. Och det var därifrån som jag gjorde mina val och det var så jag träffade alla. Men jag kan sedan bestämma mig för om jag vill att de ska bli en del av mitt öde. Jag kan bestämma om jag vill förlita mig på dem. Det är läskigt! Jag kommer tappa kontrollen! Jag stannar kvar där jag är!
Våga släppa kontrollen och låt slumpen leda vägen ett litet tag, så ska du snart få se på underverk i ditt öde. Mitt öde just nu är extremt oklart för mig, för just nu så väntar jag helt enkelt på att slumpen ska visa mig vilken väg som verkar mäst spännande. (Snacka om att detta inte makede någon sense) <-- (hej svengelska)
-- MG
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)