Life is a bitch and then you die - YOLO!

Jobbiga saker händer, det är oundvikligt. Men som jag lärde mig ur en film när jag var liten: "Ibland kan det som kommer efteråt vara bättre än det förra, om man bara ger det en chans". Ett ordspråk som jag, och säkerligen många andra använder lite titt som tätt är "Life is a bitch, and then you die." Kanske stämmer det, kanske inte. Det enda vi säkert vet är att livet älskar att sätta oss inför prövningar som känns omöjliga, sådana prövningar som får oss att känna som om det kanske är lika bra att kasta in handduken och ge upp. Varje gång du hamnar i en sådan situation ska du tänka: "Är det värt det?! Ska man verkligen ge upp? Eller kan gamle Simba ha rätt, kommer det upp nått bättre med tiden om man bara ger det en ärlig chans?

Nu när jag sitter här, en småmulen och lite halvgrå november-eftermiddag och tittar på månskäran som syns som en vit halvtborttvättad gammal stämpel från nått diskotek, med en kopp te vid min sida och en god nyhet, till och med den bästa jag fått på länge så känner jag, Nej, det är inte värt det. Det är inte värt att ge upp för att livet är lite motsträvigt ibland. 

Detta vet jag mer än väl är ett sådant uttalande som kan förarga många, speciellt sådana som varit med om värre motgångar i livet än jag kan föreställa mig. Men jag, med mitt relativt enkla och smått bekymmerslösa liv, jag kan också känna att livet är hopplöst ibland och jag stöter dagligen på andra människor med exakt samma känsla av meningslöshet. 

-Lika bra att gaska upp sig, livet blir inte bättre än vad man gör det till. 

*Äh håll käft, vad vet du om det? 

-Inget alls, men nån måste ju vara den äckligt irriterande rösten som alltid ska komma med possetiva kommentarer, eller hur?

*Dra åt helvete!

Med det sagt, livet skiter sig i bland, det lever för att göra våra små människoliv sura, men lika bra att ta en kor och stoppa upp i arslet på livet och skratta det i ansiktet, gå därifrån och leva sitt lilla människoliv precis som man själv vill!

-- MG