Relationen mellan oss då och nu!

En sak som jag upptäckt har ändrats jätte mycket med mig är mitt "beteende", kan man kalla det beteende(?), i alla fall mitt beteende när jag åker bil. När jag var liten blev jag jätte lätt åksjuk, jag var alltid tvungen att kunna se vägen, jag lyckades dock alltid på något merakulöst sätt att somna och jag hatade att åka bil. Mamma och pappa fick bokstavligen jaga mig runt huset (både inomhus och utomhus) och sedan släpa in mig i bilen, när jag väl satt på min plats kunde jag skrika hela tiden som bilen körde och slutade inte fören vi stannade eller fören jag somnat. 
   Nu däremot så älskar jag att både åka och köra bil, men mest åka faktiskt, kan vara för att jag inte kört så mycket så jag känner mig inte riktigt trygg bakom ratten än, men det kommer nog. Men det jag tänkt mest på är att jag faktiskt sitter och läser under hela bilfärder på så väl en rak motorväg som på en krokig landsväg och det rör mig inte i ryggen. Bara jag som tycker detta är skumt? Med tanke på min tidigare relation till bilåkande så är detta rent ut av sagt revolutionerande enligt mig! 
   Bara en liten tanke som slagit mig de senaste veckorna som jag kände för att dele med mig av till den som vill läsa om det! 

-- MG