Jag verkligen hatar mitt jobb i vissa lägen!! Några av mina kompisar ska ut ikväll till ett ställe som heter röda rummet och lyssna på skön musik, ta några glas och umgås och jag vill inget hellre än att åka med dem, men jag kan inte för att jag ska jobba imorgon. Det suger verkligen att behöva gå upp 04:00 sex dagar i veckan! Jag känner att jag inte har något lov alls eftersom att jag inte kan göra något på kvällarna, då det är som mysigast att göra saker på sommaren. På dagarna är jag bara trött och odräglig. Vid fem tiden är jag så trött så att jag tror att jag ska tuppa av bara för att min kropp aldrig får vila för att jag alltid gör en massa saker, är uppe för sent, äter och dricker för dåligt mm. Jag vill inget heller än att få ha ett normalt sommarlov med ett normalt sommarjobb. Många av mina kompisar har sommarjobb, men de jobbar bara vissa dagar i veckan och då växlar det med tider och allt och här kommer lilla jag och kommer få tre dagar ledigt i sommar... TRE! Visst, jag ska förmodligen få sista veckan också, men det är inte jätte mycket att hurra för, då har alla redan gjort allt och jag kommer vara den jobbiga människan som bara tjatar om att hitta på saker.
En annan sak som är jobbigt med min situation är att ingen fattar att det faktiskt tar på en att ha det här jobbet. Alla tror att det är ju inte så farligt du slutar ju vid 2, du tjänar ju en massa pengar, du har i alla fall ett jobb... blablabla! Okej, jag har ett jobb, jag slutar på eftermiddagen och ja jag tjänar väll lite pengar, men jag skulle inte tacka nej till att faktiskt få vara ledig på mitt sommarlov också! Det är som att man skulle be någon jobba när de har semester!! Sen tror folk att det är så jävla lätt att säga till att man vill ta ledigt eller att man inte har någon lust mer, men det är inte så förbannat lätt. Jag jobbar för min pappa och när jag ser hur hårt han och mamma jobbar och jag vet hur hårt de slitit under hela min uppväxt så vill jag inte vara en belastning och en börda för dem genom att säga att jag är för klen för att göra vad de gör åter tunt. Jag vill inte vara den lilla och gnälliga lillasystern som inte klarar av någonting längre, jag vill bevisa för dem att jag också kan, att jag klarar av det jag med. Jag vill inte se mina föräldrar jobba ihjäl sig mer än nödvändigt bara för att jag ska vara fånig och be om att få ledigt bara för att kunna sova och hänga ute med kompisar till gryningen, det känns inte som anledning nog för att ta ledigt. Dom tar inte ledigt för sådana saker, så då ska inte jag heller göra det!
Jag har inte mycket att vara missnöjd med och klaga över, men att vara dotter till egenföretagare har verkligen satt sina spår. Det är det enda som verkligen har tärt på mig genom livet. Visst har jag lärt mig mycket på det och det har gett mig styrkor och egenskaper tidigt i livet som många som är i min ålder fortfarande inte besitter. Men jag skulle faktiskt inte ha så mycket emot att byta ut vissa av dessa plus sidor med egenföretagandet för att jag och min familj faktiskt ska få känna hur det känns att vara lediga och utvilade på riktigt. Mia föräldrar får en veckas semester om somrarna och på denna veckan ska de hinna allt det vill hinna med (vilket är mycket) och samtidigt slappna av, men de kan inte slappna av för de oroar sig hela tiden för hur det går här hemma, med företaget och allt. Jag vill så gärna hjälpa dem på alla sätt jag kan, men jag orkar inte länge till och då menar jag inte med det fysiska arbetet, men det där med att inte ha någon tid och ork till att göra det jag vill annars, jag känner mig i vägen, krånglig och borta för det mesta bara för att jag jobbar som jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar