Sitter just nu och tittar på säsong 2, avsnitt 9 av Sex and the City. I detta avsnitt upptäcker Samantha att ett av hennes ex har blivit drag-queen och inte nog med det, hans drag är hon. Hans namn som drag-queen är Samantha, när hon (riktiga Samantha) för höra detta säger han något i stil med; "imitation är den ärligaste komplimangen". Min tanke är, hur sjutton skulle jag reagera om jag skulle springa på ett ex som bestämt sig för att bli jag?
Förmodligen är detta en sak som jag aldrig kommer behöva oroa mig för. Men bara tanken känns så underlig. Att någon som jag delat speciella stunder och känslor med, någon som jag stått så närs som man egentligen kan komma en annan människa, bestämmer sig för att komma mig steget för nära genom att göra en alternativ identitet åt sig själv, baserad på mig. Det är nästan för bisarrt för att föreställa sig, samtidigt som jag får en kittlande känsla av smicker.
Hur man än skulle reagera skulle det i alla fall vara en kväll att minnas. Ärligt talat så tror jag inte att man har något val, hur glömmer man en sådan upptäckt? Underbart.
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar