Varför tappade Askungen sin glassko om den nu passade så prefekt? Det är som om hon gjorde det med flit, för att se till att hon hade prinsens fulla uppmärksamhet även efter att hon försvunnit ur sikte. Svartsjukan hos en kvinna som aldrig fått vara riktigt lycklig. Hon gör allt som står i hennes makt för att få det hon anser kommer bringa henne lycka. En livskamrat, ett eget hem, pengar i all oändlighet och personal som passar upp på en dagligen, vad mer kan man begära.
För att kunna få det hon åtrådde så mycket var hon tvungen att snärja en man hon inte ens kände, trollbinda honom, genom att sätta upp ett skådespel och cirkla runt honom utan att låta honom se förbi illusionen. Vad vi inte vet är däremot om hon verkligen blev lycklig.
Hon fick allt som man "ska" ha och mer där till, men var det verkligen vad hon behövde? Perfektionen i Askungens liv som uppasserska till blivande drottning är både slående och lockande, men om man läser på om andra sagor upptäcker man snabbt att den lyckan bondflickan tror sig kunna finna i slottet inte finns. Istället berövas hon av den lyckan som hon fann i sin misär och sina drömmar, för att bli olyckligare än någonsin. Störst är inte alltid bäst.
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar