Damn Delicious och Asking Alexandria!

Nu tänkte jag ge er lite musiktips och det första bandet är ett litet band som inte riktigt slagit igenom längre, men som jag personligen har fallit pladask för. Bandet heter Damn Delicious och ja, mer än så behöver man inte skriva för att kunna beskriva detta banad ;) 

Det andra bandet är ett rätt stort band, men jag vet inte om det är så många av er som kommer gilla det ni hör. Bandet heter Asking Alexandria. Jag lyssnade mycket på dem när jag var lite yngre, men har mest lyssnat på deras äldre låtar, de som fick mig att börja lyssna på bandet, men igår när jag var hemma hos en kompis som också lyssnar på dem och själv håller på med sådan musik (kolla upp Castra på youtube!!) så visade han mig deras senaste album och jag blev kär på nytt!

-- MG

Det är aldrig kul att se när slutet nalkas.

Helt plötsligt så blev detta en lite sorglig dag för mig. Jag har spelat flöjt sen jag var 8-9 år gammal och den har varit mitt liv. Förutom en period i femman/sexan då jag var för cool för att spela flöjt... mycket korkad med andra ord, så har den varit det viktigaste i livet för mig. Hur jag än mått, vart jag än varit, så har jag alltid haft den med mig. Jag tog faktiskt med mig den till Schweiz när jag och min mamma åkte dit för att hälsa på  hos min moster. 
   Jag har varit med på otaliga uppspel och konserter med musikskolan, var av mina favoriter är julkonserten i kyrkan (känslan är obeskrivligt mysig) och de stora konserterna som de har en gång om åter då mer eller mindre alla elever på hela musikskolan är med. Denna konsert är idag och detta är första gången som jag inte kan vara med på flera år. 
   Vi har haft gästartister som till exempel Janne Schaffer (gitarrist i Electric Banana Band). I år har de Beatles tema och kommer gästas av ett band som enbart spelar Beatleslåtar med utstyrslar som liknar originalbandets. Jag skulle varit med, jag har noterna här hemma. Men det blev för mycket med skolarbete och manus och allt, så jag fick säga till min lärare Helena att jag inte kunde vara med mer.
   Tårarna var inte långt borta när jag berättade att jag inte kunde vara med mer, förmodligen mycket för att jag visste att detta var min sista chans att vara med på en sån här konsert. Det finns inget jag våndas för mer än att behöva lägga ner flöjten. Det är klart att jag kommer kunna fortsätta spela, men inte på samma sätt, inte lika intensivt och inte med Helena som min lärare. 
   Jag har varit elev hos Helena i över 10 år. Jag hade henne som musiklärare innan jag började spela flöjt, så den här kvinnan har varit en del av grunden till ett av mina största intressen ända sedan jag var sex. Jag tror inte någon, allra minst jag själv, förstod då hur viktig musiken skulle bli för mig i framtiden. Mer eller mindre alla barn börjar spela något instrument när de är små och nästan lika många slutar efter ett till tre år, jag var en av de få som inte gjorde det. Jag skulle inte vilja påstå att jag är jätteduktig, jag är verkligen inte den bästa på att spela, men jag älskar det ändå och det gör ont i mig att behöva sluta med det jag älskar!
   Tyvärr så har varje resa sitt slut och min resa med musikskolan och Helena kommer tyvärr ta slut snart, som senast till sommaren. Men flöjten kommer jag aldrig att släppa. Det är nästan som att säga åt någon att sparka ut sin hund, detta är min hund, min lilla älskling, min bästa vän genom livet.  
-- MG

Ursäkta risk för dubbelmoral, men jag är inte riktigt normal.

Hej, jag har pluggat hela kvällen sen jag kom hem ifrån jobbet. Jag skulle egentligen gått till gymmet, men kände att jag inte hade tid. Tidigare hade jag och Louise pratat om att man inte har ont om tid, det gäller bara att bestämma sig för vad man tänker prioritera att lägga sin tid på. Dygnet har 24 timmar, hur man än vrider och vänder på det så har det alltid varit så och kommer alltid att vara så. 
Nu låter det som att jag varit jätte insiktsfull idag, men den insiktsfulla här är Louise, jag var bara jätte bitter och dryg och fick det att låta som att det hon sa bara var idioti och naivism, men som ni ser så var det inte alls vad jag menade. Det var bara att jag blev sur för hon var den som hade rätt svar och jag var den gnälliga ungen, jag avskyr när det är så genomskinligt att jag gnäller bara för att folk ska hålla med mig... jag vet inte varför, jag bara gör så ibland. Men är det någon som inte går på det så är det Louise.

I alla fall så tog jag en paus från pluggandet och kollade lite på facebook och WeHeartIt, det var där jag stötte på en färgglad bild med texten "Life is a dream" mitt på bilden. Jag håller med den bilden. Livet är en dröm och om vi nu ska återkoppla till de tidigare texterna jag skrivit om drömmar så är det inte den sortens drömmar som vi drömmer om nätterna som jag tänker på när jag säger att livet är en dröm. Nej, det är de drömmar som vi bestämmer oss för att vi vill ha. Allt här i livet är en dröm som vi lever i och vi kan faktiskt bestämma ifall vi vill att våra medvetna drömmar ska vara färgsprakande som en exploderande kartong med kritor, eller svart som en bränd macka som man glömt i brödrosten. 

Jag väljer kartongen med kritor i alla fall. Jag gillar färg och jag vill leva ett lyckligt och äventyrligt liv, jag vill leva i en av mina positiva drömmar. Sanningen är den att jag egentligen redan gör det, men jag, precis som många andra, är alldeles för trångsynt för att kunna se det. Jag ser bara en grå och trist vardag när jag tittar på mitt liv, men vi alla vet att det inte är hela sanningen. Mitt liv är så mycket mer. 

Mitt liv är skratt, glädje, musik, vänner, färg, utbrott, utflykter, frustration, nyfikenhet, lärdom, öppenhet, smaker, dofter och allt där emellan. Så varför slutar vi inte bara jaga dröm livet och börjar titta på det vi redan lever som vårt drömliv i mångt och mycket. Inget liv är perfekt som en härlig dröm, alla har sina fel och brister, men man kan alltid göra livet bättre för sig själv och andra genom att försöka se det som en så vacker och härlig dröm som möjligt.
-- MG 

Drömmar om natten!

Drömmar är konstiga, sådana drömmar som vi drömmer medan vi sover, våra omedvetna drömmar. Allt kan hända i dessa drömmar, mycket mer än vad som kan hända i verkligheten eller i våra medvetna drömmar som jag skrev om i ett tidigare inlägg. 
   Våra drömmar kan ibland vara riktigt roliga eller underliga på ett kul och spännande sätt, men ibland kan de vara obehagliga och läskiga, eller rakt av obehagliga. Vissa drömmar önskar man att man bara skulle kunna sudda bort från minnet, så man slipper se minnesfragment från dem. 
   Jag  drömmer oftast massa skumma saker, vi behöver inte gå in på detaljer, men många av mina drömmar önska jag att jag kunde sudda ut. Jag vill nästan hellre sudda ut vissa drömmar än vissa pinsamma händelser som jag upplevt på riktigt, eftersom att drömmarna inte formar min framtid på samma sätt som mina misstag. 

Nu när jag sitter här och skriver så börjar jag fundera på mina misstag som jag gjort genom livet. Vissa är helt otroligt korkade, vissa är rakt av pinsamma. Men något som alla misstag har gemensamt är att de var nödvändiga för den vi är idag och de är nödvändiga för den vi kommer vara om något år. 
   Självklart är det aldrig roligt att göra ett misstag, göra bort sig, skämma ut sig själv eller andra. Det är aldrig kul att göra något dumt som kan skada någon annan eller ha sönder något, men det är ett sätt att lära sig på. 

Men åter till drömmarna. Jag skulle gärna vara med om en helt drömlös natt någon gång, men det finns bevis på att man alltid drömmer. Det som får oss att tro att vi inte har drömt något är för att vi vaknar vid fel tillfälle under drömstadiet i sömnen. 
   Vissa påstår att man kan styra sina drömmar, men jag vet inte riktigt om jag tror på det. Om vi skulle kunna styra våra drömmar skulle man aldrig någonsin mer behöva oroa sig för mardrömmar. Därmed vill jag avsluta med en liten slutsats som lyder: Det är bra med misstag och det är vanligt med konstiga drömmar och båda delarna är nödvändiga för våran personliga utveckling. 
-- MG

Har hört att mitt liv är rätt bra nu, såatte!

Jag hade nog knappt kunnat önska mig ett bättre veckoslut är det jag fått nu. Som sagt så var jag på bio två dagar i rad och första kvällen sjöng och spelade Håkan Hellströms gitarrist för oss, andra kvällen kom två av huvudskådisarna till Skara och så pratade man lite med dem samt tog kort med dem.
   Sen har jag, Elin och Louise nu bokat resa till Paris! Vi kommer vara borta i fem dagar i Januari. Jag är så sjukt taggad på detta, det här kommer bli första gången jag åker utomlands med enbart kompisar, utan någon "riktig" vuxen med oss. Vi fixar allt själva (förutom när det gäller sånt vi inte förstår, för då ropar vi på mamma och pappa) boka flyg, hotell, leta upp kartor så att vi hittar, kollar upp transport mellan olika platser och allt sånt som måste göras innan man åker utomlands! 
   Annars har jag varit ute med min syster och en av hennes närmsta vänner för att fira att min syster fyllde 21 i onsdags. Det blev en sjukt rolig kväll och lite mycket att dricka, men det är så det ska va, det blev i alla fall inga olyckor överhuvudtaget! Det bästa, förutom att jag var ute med två superhärliga tjejer, var att jag satsade 50 spänn på Black Jack och när jag lämnade in mina marker fick jag 250 kronor tillbaka. Detta är bevis nog på att jag är kung på Black Jack! Johanna (min syster) och Emmelie (hennes kompis) hade inte riktigt samma tur. 
   Idag har jag varit med och spelat in en musikvideo där vi skulle köra en alternativ variation av Fight Club, fast vi skulle enbart vara tjejer. Det var rätt kul att fejka slagsmål måste jag säga, det borde man göra oftare. Kanske borde lägga fram det förslaget till Juha... 
   Så när allt som skulle gjorts idag är klart, plugga, städa, etc, så bänkar jag mig nu framför datorn för att titta på serier! Det är något av det bästa som finns. Se på film och serier samt att läsa och skriva, jag tror inte det finns mycket som slår det gällande sysselsättning när man är ensam. 

Från bion i fredags efter att ha sett filmen IRL!

-- MG

Bio dagar i skara!

Igår såg jag på känn ingen sorg för andra gången och idag ska jag se filmen IRL, jag känner att den här veckan slutar på ett mysigt sätt. Det bästa av allt är att igår så var Håkan Hellströms gitarrist på bion i lilla skara och idag kommer bland annat Valter Skarsgård, Stellan Skarsgårds 18åriga sån! Förstår ni hur lycklig jag känner mig nu?! Trots att det kanske inte syns jätte mycket för jag ser ut och känner mig som en zombie eftersom att filmen gick rätt sent igår så jag har inte sovit så mycket i natt. 

Jag kan förstå varför man blir glad av att träffa kändisar, de har fått chans att göra sånt som många andra drömmer om att få göra. Men jag förstår mig inte riktigt på kändishybrisen som vissa lyckas få till så fort de ser minsta lilla kändis. Personen måste inte vara jättekänd utan bara lite små känd från Youtube. 
   De är rätt kul att lyssna på dem och de är ganska söta när de hypar så hårt när de ser en kändis, men jag har lite svårt för det för enligt mig är de bara vanliga människor som råkar ha som arbete att stå framför en kamera eller sparka en boll eller något annat som kan få en att bli känd. Men de är bara vanliga människor med ett vanligt jobb, för nu mera är det inte jätte speciellt att vara skådespelare eller sångare, det finns så många som är det nu. 
   Nej, nu ska jag inte klanka ner på skådespelare. Det vore ascool att få jobba som skådespelare, men jag kommer inte skrika som en galen liten psykopatbrud bara för att en känd människa står framför mig. 

Nu får jag ta och återgå till skolan och verkligheten och sluta klaga på mina söta vänner som är så galna i kändisar så att de flippar, de är rätt gulliga när de ballar ut på kändisar. Och nej, jag är inte emun mot det, jag kan balla ut ibland om det gäller kändisar som jag själv är ett riktigt stort fan av. 

Mina fina vänner från igår i väntan på att komma in och se Känn ingen sorg!

Drömmar, bäst som drömmar eller verklighet?

Folk pratar om hur de önskar att allt man drömmer om skulle bli till sanning. Jag skulle aldrig våga önska något sådant, för jag kan ha så skruvade drömmar. Alla drömmar är inte alltid trevliga och positiva, ibland kan de vara svartare än den mörkaste natt vi kan våga föreställa oss. Tänk själv om alla sjuka drömmat och fantasier som du haft genom åren skulle bli sanna, varenda liten självisk tanke och bisarr fantasi, hur i hela världen skulle livet se ut då egentligen? 
   Det är klart att man hoppas på att vissa drömmar som man har ska bli till verklighet en vacker regnig dag. Trots det så är det en skrämmande tanke tycker jag. Vad ska jag göra när mina drömmar är uppfyllda? "Skaffa nya drömmar", är ett klassiskt svar. Men i ärlighetens namn, skulle det jag drömmer om, de drömmar som inte ingår i den mörkaste nattsvarta delen, skulle jag inte behöva något mer, jag skulle inte vilja ha något mer då. 
   Skulle allt jag drömmer om, minus allt det vridna, skulle jag bara gå omkring och oroa mig för att någon skulle komma och ta min dröm, min underbara uppfyllda dröm ifrån mig. Jag skulle inte kunna njuta av det jag fått, för jag skulle vara fullt upptagen med att oroa mig för vad som skulle hända här näst. Vad kommer komma och krossa mig och mitt drömliv? 
   Nej, jag är nog nöjd om bara ett antal av mina drömmar blir besannade. Resten får gärna förbli vad de är, drömmar. 

-- MG