Drömmar, bäst som drömmar eller verklighet?

Folk pratar om hur de önskar att allt man drömmer om skulle bli till sanning. Jag skulle aldrig våga önska något sådant, för jag kan ha så skruvade drömmar. Alla drömmar är inte alltid trevliga och positiva, ibland kan de vara svartare än den mörkaste natt vi kan våga föreställa oss. Tänk själv om alla sjuka drömmat och fantasier som du haft genom åren skulle bli sanna, varenda liten självisk tanke och bisarr fantasi, hur i hela världen skulle livet se ut då egentligen? 
   Det är klart att man hoppas på att vissa drömmar som man har ska bli till verklighet en vacker regnig dag. Trots det så är det en skrämmande tanke tycker jag. Vad ska jag göra när mina drömmar är uppfyllda? "Skaffa nya drömmar", är ett klassiskt svar. Men i ärlighetens namn, skulle det jag drömmer om, de drömmar som inte ingår i den mörkaste nattsvarta delen, skulle jag inte behöva något mer, jag skulle inte vilja ha något mer då. 
   Skulle allt jag drömmer om, minus allt det vridna, skulle jag bara gå omkring och oroa mig för att någon skulle komma och ta min dröm, min underbara uppfyllda dröm ifrån mig. Jag skulle inte kunna njuta av det jag fått, för jag skulle vara fullt upptagen med att oroa mig för vad som skulle hända här näst. Vad kommer komma och krossa mig och mitt drömliv? 
   Nej, jag är nog nöjd om bara ett antal av mina drömmar blir besannade. Resten får gärna förbli vad de är, drömmar. 

-- MG