Helt plötsligt så blev detta en lite sorglig dag för mig. Jag har spelat flöjt sen jag var 8-9 år gammal och den har varit mitt liv. Förutom en period i femman/sexan då jag var för cool för att spela flöjt... mycket korkad med andra ord, så har den varit det viktigaste i livet för mig. Hur jag än mått, vart jag än varit, så har jag alltid haft den med mig. Jag tog faktiskt med mig den till Schweiz när jag och min mamma åkte dit för att hälsa på hos min moster.
Jag har varit med på otaliga uppspel och konserter med musikskolan, var av mina favoriter är julkonserten i kyrkan (känslan är obeskrivligt mysig) och de stora konserterna som de har en gång om åter då mer eller mindre alla elever på hela musikskolan är med. Denna konsert är idag och detta är första gången som jag inte kan vara med på flera år.
Vi har haft gästartister som till exempel Janne Schaffer (gitarrist i Electric Banana Band). I år har de Beatles tema och kommer gästas av ett band som enbart spelar Beatleslåtar med utstyrslar som liknar originalbandets. Jag skulle varit med, jag har noterna här hemma. Men det blev för mycket med skolarbete och manus och allt, så jag fick säga till min lärare Helena att jag inte kunde vara med mer.
Tårarna var inte långt borta när jag berättade att jag inte kunde vara med mer, förmodligen mycket för att jag visste att detta var min sista chans att vara med på en sån här konsert. Det finns inget jag våndas för mer än att behöva lägga ner flöjten. Det är klart att jag kommer kunna fortsätta spela, men inte på samma sätt, inte lika intensivt och inte med Helena som min lärare.
Jag har varit elev hos Helena i över 10 år. Jag hade henne som musiklärare innan jag började spela flöjt, så den här kvinnan har varit en del av grunden till ett av mina största intressen ända sedan jag var sex. Jag tror inte någon, allra minst jag själv, förstod då hur viktig musiken skulle bli för mig i framtiden. Mer eller mindre alla barn börjar spela något instrument när de är små och nästan lika många slutar efter ett till tre år, jag var en av de få som inte gjorde det. Jag skulle inte vilja påstå att jag är jätteduktig, jag är verkligen inte den bästa på att spela, men jag älskar det ändå och det gör ont i mig att behöva sluta med det jag älskar!
Tyvärr så har varje resa sitt slut och min resa med musikskolan och Helena kommer tyvärr ta slut snart, som senast till sommaren. Men flöjten kommer jag aldrig att släppa. Det är nästan som att säga åt någon att sparka ut sin hund, detta är min hund, min lilla älskling, min bästa vän genom livet.
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar