Ursäkta risk för dubbelmoral, men jag är inte riktigt normal.

Hej, jag har pluggat hela kvällen sen jag kom hem ifrån jobbet. Jag skulle egentligen gått till gymmet, men kände att jag inte hade tid. Tidigare hade jag och Louise pratat om att man inte har ont om tid, det gäller bara att bestämma sig för vad man tänker prioritera att lägga sin tid på. Dygnet har 24 timmar, hur man än vrider och vänder på det så har det alltid varit så och kommer alltid att vara så. 
Nu låter det som att jag varit jätte insiktsfull idag, men den insiktsfulla här är Louise, jag var bara jätte bitter och dryg och fick det att låta som att det hon sa bara var idioti och naivism, men som ni ser så var det inte alls vad jag menade. Det var bara att jag blev sur för hon var den som hade rätt svar och jag var den gnälliga ungen, jag avskyr när det är så genomskinligt att jag gnäller bara för att folk ska hålla med mig... jag vet inte varför, jag bara gör så ibland. Men är det någon som inte går på det så är det Louise.

I alla fall så tog jag en paus från pluggandet och kollade lite på facebook och WeHeartIt, det var där jag stötte på en färgglad bild med texten "Life is a dream" mitt på bilden. Jag håller med den bilden. Livet är en dröm och om vi nu ska återkoppla till de tidigare texterna jag skrivit om drömmar så är det inte den sortens drömmar som vi drömmer om nätterna som jag tänker på när jag säger att livet är en dröm. Nej, det är de drömmar som vi bestämmer oss för att vi vill ha. Allt här i livet är en dröm som vi lever i och vi kan faktiskt bestämma ifall vi vill att våra medvetna drömmar ska vara färgsprakande som en exploderande kartong med kritor, eller svart som en bränd macka som man glömt i brödrosten. 

Jag väljer kartongen med kritor i alla fall. Jag gillar färg och jag vill leva ett lyckligt och äventyrligt liv, jag vill leva i en av mina positiva drömmar. Sanningen är den att jag egentligen redan gör det, men jag, precis som många andra, är alldeles för trångsynt för att kunna se det. Jag ser bara en grå och trist vardag när jag tittar på mitt liv, men vi alla vet att det inte är hela sanningen. Mitt liv är så mycket mer. 

Mitt liv är skratt, glädje, musik, vänner, färg, utbrott, utflykter, frustration, nyfikenhet, lärdom, öppenhet, smaker, dofter och allt där emellan. Så varför slutar vi inte bara jaga dröm livet och börjar titta på det vi redan lever som vårt drömliv i mångt och mycket. Inget liv är perfekt som en härlig dröm, alla har sina fel och brister, men man kan alltid göra livet bättre för sig själv och andra genom att försöka se det som en så vacker och härlig dröm som möjligt.
-- MG