Jag vill vara den jag vill vara!

Jag är, vad jag själv skulle vilja kalla, en bekräftelsesökare. Jag har ett rätt stort bekräftelsebehov i vissa lägen. För visa kan det vara svårt att tro, andra förstår precis vad jag menar när jag säger att jag har ett bekräftelsebehov. många gånger kan jag på sätt och vis såra mig själv i processen av att söka bekräftelse. Vissa dagar är värre än andra och det behöver inte vara lika stort hela dagen, men oftast så finns det där och lurar i skuggorna. Jag behöver få veta att jag duger för andra, så som jag är. Men det är svårt för folk att verkligen veta vem jag är på grund av det faktum att jag ibland kan tona ner mitt riktiga jag (eller överdriva vissa drag) och kaxa till mig lite extra för att skydda mig själv. 
   Men det är aldrig för sent att "ändra på sig". Vi kan alltid bli den vi vill vara om vi bara anstränger oss. Det är långt ifrån lätt och om man någonsin måste vara viljestark så är det när man ska ändra på gamla, fula levnadsvanor. Framtiden går alltid att forma. Fast till skillnad från Jay Gatsbysp tror inte jag på att man kan leva om det förflutna i nuet. Varje dag är en kamp för att få den framtid och det liv vi vill ha och varje kamp, varje slag, har en vinnare. 
   Min plan är rätt simpel, jag avskyr att förlora, så nu utmanar mitt förflutna jag mitt framtida jag på en duell. "Vem blir mitt nuvarande och slutliga jag?" Det förflutna som jag vill slippa eller mitt framtida jag, som lärt av det förflutna så att jag slipper upprepa samma dumma misstag om och om igen. 

Arkivbild på Isabell och mig!

Länge leve livet!
-- MG