Extreme glossy glider

Vi fick som uppgift att göra reklamfilmer och dessa tre gjorde nog en av de roligaste reklamfilmerna jag sett i mitt liv! A+ i betyg från mig!! 

Jag vill vara den jag vill vara!

Jag är, vad jag själv skulle vilja kalla, en bekräftelsesökare. Jag har ett rätt stort bekräftelsebehov i vissa lägen. För visa kan det vara svårt att tro, andra förstår precis vad jag menar när jag säger att jag har ett bekräftelsebehov. många gånger kan jag på sätt och vis såra mig själv i processen av att söka bekräftelse. Vissa dagar är värre än andra och det behöver inte vara lika stort hela dagen, men oftast så finns det där och lurar i skuggorna. Jag behöver få veta att jag duger för andra, så som jag är. Men det är svårt för folk att verkligen veta vem jag är på grund av det faktum att jag ibland kan tona ner mitt riktiga jag (eller överdriva vissa drag) och kaxa till mig lite extra för att skydda mig själv. 
   Men det är aldrig för sent att "ändra på sig". Vi kan alltid bli den vi vill vara om vi bara anstränger oss. Det är långt ifrån lätt och om man någonsin måste vara viljestark så är det när man ska ändra på gamla, fula levnadsvanor. Framtiden går alltid att forma. Fast till skillnad från Jay Gatsbysp tror inte jag på att man kan leva om det förflutna i nuet. Varje dag är en kamp för att få den framtid och det liv vi vill ha och varje kamp, varje slag, har en vinnare. 
   Min plan är rätt simpel, jag avskyr att förlora, så nu utmanar mitt förflutna jag mitt framtida jag på en duell. "Vem blir mitt nuvarande och slutliga jag?" Det förflutna som jag vill slippa eller mitt framtida jag, som lärt av det förflutna så att jag slipper upprepa samma dumma misstag om och om igen. 

Arkivbild på Isabell och mig!

Länge leve livet!
-- MG

Får rysningar!

Om folk inte får rysningar av introt till Vikings så är det något allvarligt fel på era konstnärliga själar! Jag älskar introt och serien är fantastiskt bra, så med detta vill jag alltså att ni alla söker upp Vikings och ser den! Som namnet på serien så fint förklarar så handlar den om vikingar och den är rätt mörk i färgerna och ganska brutal. Det är ungefär samma stuk på Vikings som det är på Game of Thrones, så gillar ni GoT så borde ni kolla Vikings. Den är inte speciellt lång, det har kommit ut en säsong (hoppas det kommer en till) som är på 9 avsnitt, var av varje avsnitt är på ca 45 minuter var.

-- MG

Tid och pengar är något man har ont av livet ut har jag märkt!

Jag har mått jättekonstigt den senaste veckan. Jag har mått illa, varit trött och haft ont i huvudet, inte jätte kul. Men detta hindrar mig inte från att fortsätta med min vardag som vanligt. Eller jag, jag vet inte riktigt om något kan kallas för vanligt egentligen, ingen dag är nu den andra lik längre. Lite komiskt att jag skriver så eftersom att det inte var så länge sedan jag kände att varje dag var lika grå och trist. Skönt att den perioden är över i alla fall!
   Idag har jag köpt biljett till vinterbalen och 200 dagars! Det är så sjukt att allt detta händer nu, snart är det Lusse också... hur sjutton ska jag ha råd med allt egentligen? Inte nog med att jag ska lägga massa pengar på ungdomliga äventyr eftersom att det är mitt sista år på gymnasiet, nej, nu ska man ju även köpa en massa julklappar och presenter till var och varannan människa som man känner... livet är tufft som en fattig student. Skönt att jag fortfarande bor hemma så jag slipper tänka på hyra och andra räkningar.
   Något jag där emot måste tänka på är att jag måste betala min studentmössa och hitta en balklänning, Som om det inte vore nog med det så skulle det ju vara bra om man kunde hitta en baldejt till sin lilla studentbal också. Nu tänker nog många att "Det är ju långt kvar", men så långt är det inte och nästa termin har jag inte tid att tänka på sånt för då är det plugg resor och slutproduktion för hela slanten som gäller, då har jag inte tid att tänka på vad som kommer hända sista dagen som katedralare... dagen då man blir en Djäkne.
   Alla som tar studenten i skara blir vad vi kallar en Djäkne, alltså är vi inga vanliga studenter utan vi är Djäknar. Detta är ett gammalt uttryck från långt bak i tiden (vet inte hur långt) men det var under den första perioden då gymnasieskolan låg mitt inne i "centrum", precis bredvid Skara domkyrka. Så nu vet alla som inte visste detta det och de som visste det innan vet det igen.

Jag och 80åriga Maj-Britt Theorin som är politiker och vinnare av Martin Luther King priset 2013!

Nu blir det att se på ett avsnitt av Vikings (som jag fick se om för jag glömde bort den) innan det är dags att fortsätta plugga. Livet som studerande!
-- MG

Damn Delicious och Asking Alexandria!

Nu tänkte jag ge er lite musiktips och det första bandet är ett litet band som inte riktigt slagit igenom längre, men som jag personligen har fallit pladask för. Bandet heter Damn Delicious och ja, mer än så behöver man inte skriva för att kunna beskriva detta banad ;) 

Det andra bandet är ett rätt stort band, men jag vet inte om det är så många av er som kommer gilla det ni hör. Bandet heter Asking Alexandria. Jag lyssnade mycket på dem när jag var lite yngre, men har mest lyssnat på deras äldre låtar, de som fick mig att börja lyssna på bandet, men igår när jag var hemma hos en kompis som också lyssnar på dem och själv håller på med sådan musik (kolla upp Castra på youtube!!) så visade han mig deras senaste album och jag blev kär på nytt!

-- MG

Det är aldrig kul att se när slutet nalkas.

Helt plötsligt så blev detta en lite sorglig dag för mig. Jag har spelat flöjt sen jag var 8-9 år gammal och den har varit mitt liv. Förutom en period i femman/sexan då jag var för cool för att spela flöjt... mycket korkad med andra ord, så har den varit det viktigaste i livet för mig. Hur jag än mått, vart jag än varit, så har jag alltid haft den med mig. Jag tog faktiskt med mig den till Schweiz när jag och min mamma åkte dit för att hälsa på  hos min moster. 
   Jag har varit med på otaliga uppspel och konserter med musikskolan, var av mina favoriter är julkonserten i kyrkan (känslan är obeskrivligt mysig) och de stora konserterna som de har en gång om åter då mer eller mindre alla elever på hela musikskolan är med. Denna konsert är idag och detta är första gången som jag inte kan vara med på flera år. 
   Vi har haft gästartister som till exempel Janne Schaffer (gitarrist i Electric Banana Band). I år har de Beatles tema och kommer gästas av ett band som enbart spelar Beatleslåtar med utstyrslar som liknar originalbandets. Jag skulle varit med, jag har noterna här hemma. Men det blev för mycket med skolarbete och manus och allt, så jag fick säga till min lärare Helena att jag inte kunde vara med mer.
   Tårarna var inte långt borta när jag berättade att jag inte kunde vara med mer, förmodligen mycket för att jag visste att detta var min sista chans att vara med på en sån här konsert. Det finns inget jag våndas för mer än att behöva lägga ner flöjten. Det är klart att jag kommer kunna fortsätta spela, men inte på samma sätt, inte lika intensivt och inte med Helena som min lärare. 
   Jag har varit elev hos Helena i över 10 år. Jag hade henne som musiklärare innan jag började spela flöjt, så den här kvinnan har varit en del av grunden till ett av mina största intressen ända sedan jag var sex. Jag tror inte någon, allra minst jag själv, förstod då hur viktig musiken skulle bli för mig i framtiden. Mer eller mindre alla barn börjar spela något instrument när de är små och nästan lika många slutar efter ett till tre år, jag var en av de få som inte gjorde det. Jag skulle inte vilja påstå att jag är jätteduktig, jag är verkligen inte den bästa på att spela, men jag älskar det ändå och det gör ont i mig att behöva sluta med det jag älskar!
   Tyvärr så har varje resa sitt slut och min resa med musikskolan och Helena kommer tyvärr ta slut snart, som senast till sommaren. Men flöjten kommer jag aldrig att släppa. Det är nästan som att säga åt någon att sparka ut sin hund, detta är min hund, min lilla älskling, min bästa vän genom livet.  
-- MG

Ursäkta risk för dubbelmoral, men jag är inte riktigt normal.

Hej, jag har pluggat hela kvällen sen jag kom hem ifrån jobbet. Jag skulle egentligen gått till gymmet, men kände att jag inte hade tid. Tidigare hade jag och Louise pratat om att man inte har ont om tid, det gäller bara att bestämma sig för vad man tänker prioritera att lägga sin tid på. Dygnet har 24 timmar, hur man än vrider och vänder på det så har det alltid varit så och kommer alltid att vara så. 
Nu låter det som att jag varit jätte insiktsfull idag, men den insiktsfulla här är Louise, jag var bara jätte bitter och dryg och fick det att låta som att det hon sa bara var idioti och naivism, men som ni ser så var det inte alls vad jag menade. Det var bara att jag blev sur för hon var den som hade rätt svar och jag var den gnälliga ungen, jag avskyr när det är så genomskinligt att jag gnäller bara för att folk ska hålla med mig... jag vet inte varför, jag bara gör så ibland. Men är det någon som inte går på det så är det Louise.

I alla fall så tog jag en paus från pluggandet och kollade lite på facebook och WeHeartIt, det var där jag stötte på en färgglad bild med texten "Life is a dream" mitt på bilden. Jag håller med den bilden. Livet är en dröm och om vi nu ska återkoppla till de tidigare texterna jag skrivit om drömmar så är det inte den sortens drömmar som vi drömmer om nätterna som jag tänker på när jag säger att livet är en dröm. Nej, det är de drömmar som vi bestämmer oss för att vi vill ha. Allt här i livet är en dröm som vi lever i och vi kan faktiskt bestämma ifall vi vill att våra medvetna drömmar ska vara färgsprakande som en exploderande kartong med kritor, eller svart som en bränd macka som man glömt i brödrosten. 

Jag väljer kartongen med kritor i alla fall. Jag gillar färg och jag vill leva ett lyckligt och äventyrligt liv, jag vill leva i en av mina positiva drömmar. Sanningen är den att jag egentligen redan gör det, men jag, precis som många andra, är alldeles för trångsynt för att kunna se det. Jag ser bara en grå och trist vardag när jag tittar på mitt liv, men vi alla vet att det inte är hela sanningen. Mitt liv är så mycket mer. 

Mitt liv är skratt, glädje, musik, vänner, färg, utbrott, utflykter, frustration, nyfikenhet, lärdom, öppenhet, smaker, dofter och allt där emellan. Så varför slutar vi inte bara jaga dröm livet och börjar titta på det vi redan lever som vårt drömliv i mångt och mycket. Inget liv är perfekt som en härlig dröm, alla har sina fel och brister, men man kan alltid göra livet bättre för sig själv och andra genom att försöka se det som en så vacker och härlig dröm som möjligt.
-- MG