Firade min 19års dag lite för tidigt, men vad gör väl det?

God kväll, imorgon bär det av till Rom! Det känns så konstigt att det redan är dags att åka dit. Men så är det, imorgon lyfter vi. Eftersom jag kommer vara i Rom på min födelsedag så har jag som sagt sett till att fira min födelsedag i helgen. Så igår hade jag några vänner hemma, det blev en härlig fest som hade alla delar som en hemmafest bör ha. Det enda som inte hände var typ klagomål från grannar och det hoppar jag gärna om jag ska vara ärlig. Jag är supernöjd med kvällen och det verkar som att de andra också är det. Det enda jobbiga var det faktum att jag somnade vid 8 och bollade mellan att sova och vara vaken fram till 11 då mamma ringde och sa att hon och pappa var på väg hem, vilket innebar att jag var tvungen att gå upp och försöka mig på att städa upp efter mina vilddjur till vänner. Som tur var så fick jag hjälp av en vän med städningen, vet inte riktigt hur jag hade fått igenom projekt städa huset utan hans hjälp. Tack så fruktansvärt mycket för hjälpen och tack alla fina vänner som var här igår och firade min födelsedag och såg till att kvällen blev riktigt härlig!

Synd att jag är så dålig på att ta kort, men här är i alla fall två bilder som togs igår. 
-- MG

Se ljust på livet så blir det roligare att leva och minnas

Hej, den senaste tiden har varit en känsloladdad storm, så jag har inte känt att det är värt att skriva något eftersom att det skulle bli alldeles för rörigt för er, men även för mig själv. 
Men jag är glad att jag har sådana fantastiska människor runt mig. Jag har funnit glädje och stöd både i gamla godingar men också i nya pärlor. Det är nog det som är häftigast med livet, att se vad som händer och hur relationer byggs upp och förändras. Jag älskar livet, även de svåra stunderna. Kanske inte när jag är mitt uppe i de jobbiga stunderna, men i efterhand kommer man ut ur dem med sådan otroligt kunskap så man måste vara glad och stolt över att man gått igenom det och klarat av även dessa stunder. 
Jag försöker se ljust på det mesta, det kanske inte märks i alla lägen, men det gör jag. Vad är det för vits med att bara se de negativa i allt. Varför ska man gå genom livet som en bitter människa som enbart tänker negativt. Jag har provat på det periodvis och jag kan tala om för er att det inte är värt det. Så många minnen som skulle kunna varit helt underbara har enorma mörka fläckar för att jag hade bestämt mig för att leva livet som en negativ och deppig människa. Så snälla ni, låt bli det! 

Imorgon flyger jag till Rom med min italienska klass och på tisdag fyller jag 19 år. Så jag har mycket att se fram emot med den här veckan. När jag sedan kommer hem från Rom måndagen därpå kommer vi att dra igång med produktionen på riktigt. Vi har ny regissör och ett nytt manus, så det blir en riktigt nystart. Vi ska spela Alice i Underlandet och jag spelar den allvetande larven. Det ska bli riktigt kul att se vart det här tar vägen.
Igår kväll hade jag och mamma ett litet minifirande för mig och ikväll ska jag ha huset fullt av folk för att fira mig. Nu kör vi gubbar!

-- MG

Nu kör vi kära ES11

Hej på er! Den senaste veckan har det varit väldigt tyst här och det finns en bra anledning till det. Bomb efter bomb har släppts över mig och min klass så jag har varit helt färdig den här veckan, jag har varit förbannad och ledsen om vart annat, allt detta tillsammans med min klass och resterande människor som är en del av estet. Det är hemskt när ett ljus slocknar, men det är då man märker hur starkt andra får chans att lysa. 
Jag har otroligt fina vänner och otroligt fina och starka klasskompisar och lärare. Det är vidrigt att sånt som hänt kan hända, men det är skönt att vi kan hålla varandra om ryggen i dessa mörka tider. 
En otrolig man har försvunnit från oss på ett otroligt hemskt sätt. Han var en far, en morfar, en lärare och en förebild. Han tog för sig och lärde oss alla att om man vill något så är det bara att ta för sig och kämpa för det. Inget kommer utan att man kämpar för det. Han hade sina sidor, precis som alla vi andra, men det går inte att blunda för hur mycket vi betydde för honom. Det var tack vare denne man som jag började estet och det tackar jag honom för. 
Nu får vi bara blicka framåt och göra det bästa av tillvaron. Det är inte lätt och den tid vi har kvar på katedral kommer vara otroligt omtumlande, men jag tvivlar inte på att vi kommer att klara det. Den här veckan har bevisat hur starka vi är som klass och ensemble. Ingenting kan stoppa oss nu. 
"Estet står när andra faller"
"Say what you mean. Mean what you say. Putt a beat on it. Go."
Nu kör vi, kära ES11! <3

-- MG

"Jag vet att man inte bara kan måla över alla de misstag som man begått. eller såren som de lämnar efter sig"

Rubriken är ett citat från manga serien NANA, bok 7. Den serien får mig ofta att tänka igenom livet och de val vi gör i livet. Den handlar om två helt olika tjejer, båda med namnet Nana, som möts när de flyttar till Tokyo och de bestämmer sig för att flytta ihop, trots att de inte vet något om varandra. 
Det är en av de sorgligaste berättelser jag har läst i mitt liv, och då har jag läst många böcker och serier. Men den här, det är något alldeles speciellt med den. 
En av anledningarna till att den är så speciell är för att den är berättad som en dagbok, eller ett brev. Jag har inte läst hela än, men man förstår väldigt väl att det är ett sorgligt slut som väntar. I början och slutet på varje kapitel så "pratar" den ena Nana till den andra, om minnen och snedsteg. Rubriken är ett sådant parti. 

Båda flickorna har svårt att acceptera att man inte kan få som man vill och att när en dröm har gått i uppfyllelse kan man tyvärr upptäcka att det inte alls var vad man ville att det skulle bli. 
Drömmen om gymnasiet när man går på högstadiet, drömmen om att göra karriär, drömmen om kärlek, familj, vänner, resor, livet, vi drömmer om så mycket men när vi väl har fått många av drömmarna uppfyllda får vi ett brutalt uppvaknande och inser att det bara var en dröm, det här är verkligheten. Det är därför det är farligt att drömma för mycket, för detaljerat. Det är mycket därför jag är lite rädd för min egen framtid. 
Jag, som jag väldigt många gånger tidigare har förklarat, är en extrem drömmare. Jag drömmer konstant och om allt. Det finns inga gränser, inget stopp. Det är en del av mig och jag älskar att vara en drömmare för hade jag inte varit det hade många utav de saker som utmärker just mig förmodligen gått förlorade. Tyvärr så är det även mitt eviga drömmande som skadar mig mest. Det är förstås så att inte alla drömmar är trevliga drömmar, och de trevliga drömmarna blir inte alltid något vackert i verkligheten. 

Men trots min rädsla för drömmandet tänker jag aldrig sluta. Jag är en drömmare, drömmandet är det som håller mig igång om dagarna. Skulle jag helt sluta upp att ha mina konstiga fantasier skulle jag upphöra att existera. Jag skulle aldrig klara av vardagen som jag lever i. Trots att drömmarna gör att jag begår många jobbiga misstag som leder till att jag sårat mig själv och andra. Jag drömmer till och med om att kunna sudda ut allt sådant, men det vet jag att det går inte. Som sagt, trots att jag vet att det till viss del är ett skadligt beteende att drömma alldeles för mycket och att det gör mig rädd inför min egen framtid, så tänker jag aldrig sluta. Jag vill inte sluta. 
Den som går genom livet utan att drömma ligger nog i en större riskzon än jag gör, när det kommer till en besvikelse till framtid. 
Dröm vidare, dröm stort, men lämna detaljerna åt verkligheten och låt drömmarna vara drömmar istället för en manual för hur livet borde vara.
-- MG

Älskar livemusik!

Godmorgon på er! Sitter och tar mig en riktigt lång härlig frukost idag. Är ledig idag så passar på att njuta lite med en lugn morgon. Jag skulle egentligen gått till skolan för att ha manusmöte idag, men vurpade ute i den slabbiga snön igår kväll så min rygg (som jag slog i under lovet) gör ont igen, och med tanke på att det är en bit att gå till skolan och min ryggsäck är sönder så jag har bara axelväskor som jag kan ha datorn i, kände jag att det var bättre att jag försöker få ryggen hel igen. 

Igår kväll var det i alla fall Livekarusellen i Skara. Livekarusellen är en bandtävling i Sverige där alla olika band, oberoende på vilken gener eller hur länge de har spelat ihop, kan vara med och tävla. Några kompisar till mig var med och spelade så det var en självklarhet att gå dit och stötta dem.
Bandet heter Castra, jag har skrivit om dem förut. De är ett relativt nybildat band som spelar lite tyngre metalmusik typ. Det är inte sån musik som vem som helst kan lyssna på, men jag älskar sån musik. För många är det svårt att tro när de ser mig, men så är det. Jag filmade lite av framträdandet, men det är på fel håll så jag kommer inte lägga upp det för jag vet själv hur irriterad jag blir på sådana videos.
-- MG

Mysdag med frugan!

Har precis lunchat med Louise och nu sitter vi hemma hos henne och tittar på finalen i damcurling, Sverige vs. Kanada. GO SVERIGE! Tidigare hoppade vi mellan curlingen och hockeyn, men Svenskarna tog ingen medalj där. Det blev en fjärdeplats. Damhockey är inte jättekul, de bara flyger runt och ramlar hela tiden. Tacka vet jag herrhockey, där är det kraft och tacklingar som gäller. Däremot är det roligare att titta på damcurling än herrcurling, varför vet jag inte. Det bara är så. När matchen är slut och vi fått veta om vi tar ett till guld eller om vi får silver ska vi se på en film förmodligen. Det blir en tv-tittar dag idag, eftersom att vintern har återvänt kände vi att det är okej att ta en sådan dag. 

-- MG

Med tröjan bak och fram och byxorna uppvikta

Hej hopp, jag har tröjan bak och fram idag. Jag vet inte varför, men jag tyckte den blev snyggare på det hållet än det rätta så att säga. Jag var faktiskt på väg att komma försent till skolan idag bara för att jag skulle sprätta bort lappen som alltid sitter i ryggen så att den inte skulle klia och synas när jag vände på tröjan. Nu ska jag gå och luncha med min kära vän och fru Louise. Om någon undrar varför jag refererar henne so min fru så är det för att vi av någon anledning bestämde oss för att "gifta oss" den 15 Juni 2012 och sedan dessa har vi varit fruar. Så det var en mycket speciell dag på 3 olika sätt. Det var vårt bröllop, hennes brors studentdag och hennes födelsedag, så vi hade verkligen mycket att fira den dagen!
I år fyller hon år på vår studentbal. Snacka om att det ska firas med pompa och ståt!

Min "fotograf"var tvungen att springa på lektion så det fick bli fina bilder inne från våra fina skoltoaletter... 

-- MG