Instagram

tisdag 24 juni 2014

Var starkare än din rädsla

Rädsla är något vi alla känner, ganska självklart eller hur? Vad många däremot gör fel, om ni frågar mig, är att de låter sina rädslor styra dem. Det finns många saker jag är rädd för att göra och säga, men jag försöker övervinna mina rädslor en efter en. Den som jag tänkt ta itu med i sommar, om jag får chansen, är min rädsla för berg-och-dalbanor. Jag är så rädd för dem att jag är på väg att kissa på mig och nej, det hjälper inte att åtta åriga pojkar och flickor hoppar av lycka bredvid mig för att de är äntligen är långa nog att åka, jag är lika rädd för det. 
En annan sak som är vanlig att man är rädd för är att man ska såra någon annan genom att göra det man själv mår bra av. Jag bröt mig loss från den rädslan, i alla fall till viss del, i våras. För att vara specifik så gjorde jag det dagen innan jag åkte till London. Jag vågade öppna mig inför en person på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort och på ett sätt som jag aldrig trodde att jag skulle våga göra, framför allt inte med tanke på vem detta var (en hemlighet för er). Inte nog med det så trotsade jag även "tjejkoden" genom att göra detta, för detta samtal skulle kunna vara jobbigt för en vän till mig som inte ens var närvarande. Det jag kände var att hon helt enkelt fick finna sig i det, vilket jag visste att hon skulle, hon vill att jag ska må så bra som möjligt och om det var vad som krävdes skulle hon stötta mig, vilket hon har gjort. 
Jag har aldrig tänkt ändra mig. Jag är den jag är, vist man kan alltid bli en bättre variation av sig, men jag tänker aldrig bli någon annan. Det är viktigt att se skillnaden mellan de två sakerna och ett sätt att lära sig att se en sådan skillnad är genom att bli bekväm med den man är och där hjälper bekämpande av sina rädslor till väldigt mycket. 
Det är dags att våga vara stark och självständig. Jag tänker inte låta något eller någon styra mig och mitt liv. Om detta gör att jag stundvis kommer behöva vara helt ensam för att kunna ta itu med saker och ting, så får det väl vara så. Jag har i alla fall den turen att jag vet att jag har vänner och familj som alltid håller mig om ryggen, varesig jag vill det eller ej. Detta underlättar självklart min kamp om att bli den bästa variationen av mig själv. Men om de skulle ändras, tänker jag ändå aldrig ge upp. Det här är mitt liv och jag tar tag i tyglarna och styr det i den riktning jag vill färdas. 
-- MG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar