Glad midsommar på er alla! Hade mina planer gått som jag tänkt mig skulle jag varit hos min syster i Halmstad nu, redan igår kväll för att vara exakt, men nu är jag fortfarande kvar hemma. Snart ska jag och mina föräldrar åka till oma och opa för att fira midsommar som man alltid firat midsommar, genom att äta sill och potatis medan man trotsar vädret och sitter ute i regn och rusk. I och för sig så är det rätt fint väder i år, det blåser lite, men solen är framme och det är inte direkt kallt heller så det är ju bra.
När jag stod och gjorde mig iordning tidigare sa mamma en sak till mig som var lite komisk. Alla är väldigt måna om att tala om för henne och mig att vi är väldigt lika, jag är angelägen att hålla med dem. Både till sättet, tankebanor, utseende och stil så är jag och mamma otroligt lika. Idag berättade hon för mig att midsommar ett år hade hon gjort en inbakad fläta på sig själv och satt vita blommor i håret, i år har jag satt upp mitt hår lite busigt på mig själv och så har jag en krans i mitt hår med vita blommor i. Den midsommar som mamma hade liknande frisyr som jag har var 1994, precis innan hon fick reda på att hon väntade mig. Jag förstod inte riktigt varför hon berättade detta nu, förutom håret så finns det inga kopplingar alls till den midsommar och denna, med tanke på att jag inte är gravid, eller 30år eller något annat som mamma var då. Sen slog det mig, nostalgin. Mamma är överlycklig att jag ska stanna hemma ett år till, pappa också så klart men han påminner mig inte om det lika (överdrivet) mycket som min kära mamma gör.
Det är aldrig lätt att släppa taget om något, men att släppa taget om sitt barn, jag är glad över att det kommer dröja innan jag kommer få uppleva detta. Men mina föräldrar är mitt uppe i detta nu och det märks på dem. Kommer ni ihåg när man började gå ut på internett (t ex) och ens föräldrar stod och flåsade en i nacken för att hålla koll på vad man gjorde, där har vi min pappa nu. Han försöker "bonda" eller ha lite "kvalitetstid", snarare ta vara på tiden då han fortfarande kan vara så irriterande nära mig varje dag. Sött, men irriterade. Mamma är mer uppenbar, för hon säger det så ofta hon bara kan att hon är glad över att jag är hemma ett år till och frågar sig vem hon nu ska be om hjälp när det behövs klädråd eller nås något på en hög hylla när pappa gått och lagt sig? Älskade föräldrar, dags att börja klara sig själv.
Älskar er!
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar