Verkligheten Vs. Serier

Jag älskar att sitta och jämföra verkligheten med det liv som karaktärerna i serierna jag tittar på lever. Man kan hitta förvånansvärt många likheter om man bara vet var man ska leta efter. Vissa serier är så klart svårare än andra att hitta likheter med, tonårsdrama är inte speciellt svårt. Men nu när Orange is the New Black har kommit igång igen satt jag och tänkte på hur det skulle vara att sitta inne. Hur skulle jag förändras både bakom galler, men även efter att jag fått komma ut från fängelset hårda hierarki och bli tillbaka slängd till verklighetens tuffa regler och normer. 

I första avsnittet på säsong två får man se en tillbaka blick på hur Chapman var när hon var liten och gick i skolan, vilket man tidigare inte stött på, för att sedan se en liknande situation fast då från hennes nuvarande position inne i fängelset. Man kan minst sagt säga att den är en stor skillnad på de olika Chapmans man ser.

Tänker man efter så är det kanske inte så konstigt heller, även om man skulle ta bort hela fängelse situationen så skulle hon agerat annorlunda nu mot då. Alla förändras med tiden och formas utifrån de prövningar vi ställs inför genom livet, det är rätt självklart. 

Ser man på hur jag var för bara några år sedan, när jag gick på högstadiet, finns det vissa situationer där man kan fråga sig själv om jag verkligen är samma person, i andra så kan man till och med se likheterna mellan mitt 19åriga jag och mitt 4åriga jag.... vi formas om, men kommer aldrig att bli helt nya människor, gamla mönster sitter lika hårt som gammalt klister från tejp som suttit lite för länge. 

Frågan är bara den; vad skulle jag vara för person om jag hamnade i fängelse? Tyvärr så tror jag att jag vet det redan nu. Jag skulle börja med att vara det livrädda offret som förmodligen skulle kissa på mig någon gång då och då, på så sätt även få någon fint öknamn som alla skulle använda istället för mitt namn. Sedan skulle jag förmodligen gå bärsärkagång och bli som en stor grizzlybjörn och ha halvt ihjäl både andra fångar och vakter, hamna i isoleringscell och efter det gå om kring med aggressionsproblem som inte är av denna värld. Fina tankar jag har om mig själv va? Jag är inte någon som skulle klara av fängelselivet med hedern i behåll i alla fall. Jag skulle gå in med tårar som forsar ner för mina kinder och komma ut som en tickande bomb som hatar världen.

Någon ting säger mig att jag borde undvika att hamna i fängelse.

-- MG