Feg.

Feg. Det är ett mycket bra ord som beskriver känslan jag har för mig själv just nu. Jag är feg. Jag vågar inte säga vad jag vill få sagt, vad jag velat säga så länge. Det är väl inte jätte länge, men länge nog. Att säga att man är en person som alltid säger vad man känner, tycker och tänker är väldigt lätt. Jag gör det hela tiden, säger att jag är sådan. Men när det väl kommer till kritan att blotta något som man känner riktigt starkt men som man även vet kan krossa en så totalt om det kommer ut, är svårt. Andra skulle säga att jag inte är feg, utan att det är förståeligt. Inte enligt mig, enligt mig är jag feg och så är det med det. Vad jag måste fokusera på nu är att göra det som jag undvikit att göra, det som får mig att kalla mig själv feg, göra det som kan få mig att känna mig lite stoltare och modigare igen. Prata. Hemska tanke.
-- MG