Under högstadiet får vi lära oss att det finns vissa regler, sociala regler, som bör följas. Vissa av oss har makten att tänja på dem, andra skall vara glada om någon tänjer på dem så att vi kan få sniffa lite på den sötma som kallas makt. Men regler är till för att brytas, inte sant? Är det något jag har upptäckt under det sista halvåret av trean är att de enda som sätter upp dessa regler om vem som får göra vad är den som är dum nog att tro på att det är naturens lag att det skall vara så. Sen när finns det egentligen regler om hur man får se ut eller vem som får vara tillsammans med vem? Det är inget naturen bestämmer, bara vi själva.
För länge sedan bestämde jag mig för att jag inte ville följa dessa normer. Men att gå emot samhället i allmänhet är svårt när man tidigare har levt under normernas skyddande filt som talat om vart gränsen går. Går du ut från filtens värme blir det en chock av kölden utifrån, men snabbt upptäcker man att det inte är så kallt som ens sömndruckna kropp först trodde.
Det senaste har jag och mina klasskamrater stött på ett hinder i livet som inga borde behöva uppleva, tyvärr så gör folk det. Vi är levande bevis på det. Men tillsammans har vi tagit oss framåt på darriga ben och vi har lyckats med det som varit vårat gemensamma mål i tre års tid. Vår slutproduktion. Vi håller nu på med våra föreställningar för fullt. På lördag kör vi vår sista föreställning, vilket fyller mig med blandade känslor.
Förutom all smärta, samt det faktum att jag och min klass har blivit starkare människor och en starkare grupp på grund av det hemska som hänt, så har den här händelsen lärt mig en sak till. Imorgon kan vara försent.
Ett uttryck som man hört så många gånger, men jag vet med mig själv att jag inte har tagit det på fullaste allvar för jag har för det mesta känt precis som många andra, att alla runt mig som jag ser i min framtid kommer att finnas i min framtid. Men det blir inte alltid som vi vill. Så ta varje dag för vad den är och säg vad du känner att du måste. Håll aldrig inne på dina känslor (så länge du är beredd att ta konsekvenserna för det) vilket jag var duktig på att göra förr. Jag visade sällan mina sanna känslor. Det har jag börjat försöka göra på riktigt nu.
Jag är trött på att leva efter falska normer om vad som bör och inte bör vara. Jag är jag, jag känner som jag känner och jag tycker som jag tycker. Den som känner att den vill vara med mig på min resa genom livet, varsågod, det finns alltid plats för en nyfiken själ till.
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar