Nu börjar separationsångesten komma krypandes. I dag är sista dagen med vanliga lektioner, imorgon lämnas datorn in och sedan bär det av till London. Jag har länge klagat på hur dålig jag tyckt att den här kära datorn som jag släpat omkring på i tre åt är, men nu när jag ska lämna ifrån mig den värker det lite i hjärtat. Vi har ju gjort allt tillsammans. Nu är det slut.
Det är så påtagligt nu, att det verkligen snart är slut. Glädjen blandas med sorgen och tårar kommer då och då, jag vet inte längre om jag gråter av glädje eller sorg. Men gråter gör jag ibland, det kan jag lova.
Att sitta här i kafeterian och höra alla samtal och se alla ansikten som man sett så många gånger känner jag ett sting av avundsjuka i bröstet. Det skulle vara kul att vara kvar här lite till, så att man verkligen fick chans att njuta av det man har. Det är så lätt att glömma bort att njuta när man är mitt uppe i det.
Men nu taggar vi London och sedan studentveckan. Jag orkar inte bry mig om allt som kunder varit. Fokus på det som komma skall! Med hjälp av den lilla inblick jag har fått i min närmsta framtid ser det ut som att jag har sett spännande år framför mig i alla fall, vilket känns bra.
-- MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar